Det här fotot har egentligen inte något med Sveriges nationaldag att göra. Det är taget på en ännu viktigare dag, nämligen Josefines födelsedag förra sommaren. Det var en rolig dag och fest kommer jag håg. Vi var en salig blandning av en massa kompisar till Jossis och vi mer mogna eller äldre personer. Det är så fint med fester på sommaren. Man sitter ute, är friare och så får man slåss med getingar. Tycker att fotot på flaggan är fint just tack vare att de riktiga solstrålarna bryter in i bilden. När det gäller själva nationaldagsfirandet så diskuteras det ju mycket om att vi inte har samma drag i den som vad norrmännen har i sin syttende maj. Men är det så vi vill ha det? Vad är det för roligt med en massa barn som går på Karl-Johan och viftar med flaggor och blåser i trumpeter? Ärligt talat, är det roligt? Är det så vi vill ha det? Är det inte finare och värdigare med den typ av firande vi har? Kungen och drottningen på Skansen, fint artisteri och för det mesta sagolikt vacker utsikt från Soliden. Kom ihåg för ett antal år sedan då den förträffliga Alice Bah höll ett mycket gripande tal om ett Sverige i förändring från scenen på Soliden. När det gäller Sverige förresten så börjar jag bli orolig för att vi är för mesiga gentemot vår omvärld. När Niklas Wykman, ordförande i moderata ungdomsförbundet gick ut med att den svenska styrkan i Adenviken genom en fritagninsoperation skulle rädda Dawit Isaak så ansågs han väl smått galen. Men ju mer jag tänkte på det desto mer är jag beredd att på ett eller annat sätt instämma i själva idéen. Man brukar ju säga att våld skapar våld och det är helt sant, men man kan också säga att fred och flathet skapar utrymme för våld. Att diplomater kommer och hälsar på med budskap i förtäckta ordalag är ju en del av systemet. Öppenhjärtliga förhandlingar betyder att man har grälat. Vi ser med förvåning på, betyder vad faen håller ni på med? Osv. När Sir Winston Churchill åkte ned med hissen i Kreml efter ett möte med Stalin med sin delegation, skrek han om hur korkad Stalin var. En medarbetare hyschade honom och menade på att hissen var avlyssnad, varmed Churchill skrek, jag vet, jag vill att han ska höra! Precis som min salig svärfar, han nämnde alltid sakerna vid dess rätta namn. Om jag var fången i ett främmande land så skulle jag förvänta mig att kavalleriet från Sverige kom ridande under trumpetstötar för att rädda mig. Under 70-talet så var det ju en stor debatt om vi skulle ha ett försvar eller inte. De som var för hade en otroligt bra paroll. "Friheten är alltid värd att försvara!" Jag glömde en sak. Dawit Isaak är ju inte bara svensk, han är också Eritrean. Kanske har det betydelse för hur fallet prioriteras. Ikväll hoppas jag att den svenska flaggan flammar extra stolt efter fotbollsmatchen mot Danmark och så snor vi in oss lite på söndagen också då Robin Söderling tar sig an Roger Federer. Har han slagit världsettan så kan det väl värlsdtvåan eller vad han nu är också besegras.
