Hur tänker de gröna????

Partikongress, buller o bång, jubel och aplåder. Jag ifrågasätter inte Miljöpartiets grundidé, den är alldeles utmärkt, men jag undrar lite över partiets strategi. Under kongressen kördes partistyrelsen med de båda språkrören Wetterstrand och Eriksson över i flera frågor. Bland annat röstade kongressen för 35 timmars arbetsvecka vilket Maria Wetterstrand inte tror är möjligt under den kommande mandatperioden. Alltså är min fråga, vilken politik de gröna går till val på, är det kongressens eller Wetterstrands? Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kan inte väljas om som språkrör och kommer om de kommer i regeringsställning att ersättas av nya språkrör under den mandatperioden. Hur kommer de nya språkrörens profilering påverka politik och mandat? Ja frågorna är många och jag undrar också ifall det finns någon som har ekonomiutbildning inom de gröna? det verkar ibland som de tror att pengar växer på trä´n, något de kanske kan fixa med sin politik.

Ännu ett vårtecken, om friheten och till min dotter

Jag har begivit mig till Angarnsjöängarna i Vallentuna kommun. En riktig fågelsjö med en massa arter som för ett j-a liv men som också gör allt för att äta upp varandra. Idag var det rätt lugnt. Naturens barnkammare har inte hunnit vakna till liv än och jakten verkar inskränka sig till några kärrhökar och en tornfalk. En himla massa gäss fanns där också, det du Elisabeth. Nu är det så att jag inte på något sätt är någon slags fågelskådare, jag tycker om att uppleva fågellivet. Jag har en massa kryss men ändå inga, har inte en aning om hur många arter jag fått se i livet. På grund av mina Floridaresor genom åren så har jag nog en ansenlig skara i min okända fågelbok. Även om jag sällan får se några rariteter så blir jag ändå uppfylld och betagen av naturens storhet och skönhet. Vem har hittat på allt det här? Det är så komplicerat så att det går inte att hitta på? Finns det en Gud? Ja frågorna är många och jag känner mig fri och befriad och börjar tänka på mitt efternamn. Tänk att ha fått ynnesten att bära namnet Friman, en fri man, A Free Man. Började tänka på om det har betytt något för mig i livet och jag kommer fram till att det har betytt mer än jag tror. Vill tillägga att x-Margareta och älskade dottern Josefine har bägge sagt att de ska behålla det namnet för att de tycker så mycket om det. Jag vill vara fri, fri som fågeln, inte bunden av avtal och kontrakt, jag jobbar gärna och gärna hårt och mycket, men det ska vara av min egen fria vilja. Ingen ska komma till mig och säga vad jag ska göra vare sig det gäller arbete eller privatliv. Jag mår pest och pina då människor försöker styra och ställa i min tillvaro. Hade en hemsk dröm i natt där jag var jäteovän med mina syskon och föräldrar för att de tycket att allt jag ville var fel. Alla var emot mig, alla var arga på mig, men jag gav mig inte, jag försökte förklara, jag blev missförstådd, jag var inte värd någonting. Jag vill säga att jag har ett fint förhållande med mina syskon och min mamma, vi bryr oss och har det fint när vi träffas idag. Denna dröm handlar nog om det som format mig en gång då det begav sig. Drömmen återkommer då och då. En god vän sade en gång, Anders du är ju slav under dina frihetsideal, och det är väl sant kanske, men det känns inte så. Ändå vet jag att jag är motsägelsefull mot mig själv. Under ett besök hos terapeuten under en tyngre period, det gällde min relation till Josefine i samband med skiljsmässan för drygt tio år sedan, föreslog terapeuten att jag skulle föreslå Josefine en väg att gå, jag sade tvärsäkert NEJ! Varför? Hon skulle aldrig gå med på något som hon inte vill, svarade jag. Skulle du det? kom frågan som ett brev på posten. Jag fick en riktig tankeställare som jag haft nytta av, jag har lärt mig av Josefine. Jag träffade 1978 en gammal gråhårig, tandlös, munspelande men mycket vis zigenare(det hette så då, idag säger man rom) i en park i Athén när jag var ute på en av mina många ensamresor (man är friare så). Han var mycket pratsam och kom någonstans inifrån dåvarande Sovjetunionen. En sak han rådde mig, ett råd som jag följt nästan helt, det var att han rådde mig att inte ansluta mig till några organisationer för då är du inte fri längre, your destiny is to live your own life but it doesn´t mean you have to live alone, but remember live your life and not anybody else´s. Jag vill klara mig själv, jag vill försörja mig själv, jag kommer aldrig att gå med i någon a-kassa, jag vill aldrig behöva vända mig till försäkringskassan även om jag har rätt till det och kanske kommer att behöva det. Jag vill bestämma själv och det är väl min svaghet och styrka på samma gång. Jag vill inte be någon om någonting och det kan mycket väl vara en svaghet, men jag vill inte. Man kan säga att jag är principfast fyrkantig fast på ett runt sätt Jag är 61 år och hittills har jag hankat mig fram med varierande framgång. Jovisst jag jobbar och jag gör upp avtal om att utföra uppdrag åt uppdragsgivare och visst, det känns lite ofritt ibland, för då blir det ju ett måste, men jag har gått in i det frivilligt. Det är skitroligt att ro hem ett uppdrag, man blir glad, men visst faen nu måste jag jobba också. Gudarna ska veta att jag mår dåligt när deklarationstiden närmar sig. Inte för att det är svårt, inte för att jag inte kan, inte för någonting annat än att det är någon annan som har bestämt att jag MÅSTE göra det. Allra sämst mådde jag under den perioden där den självgode och pompöse Göran Persson var statsminister och styrde och ställde över våra liv. Innerst inne vill jag inte att några inkompetenta politiker ska fatta inkompetenta beslut över mitt huvud och liv, men samtidig måste man beundra att det finns människor som tar den rollen och ansvaret, för deras liv är nog rena måste-nästet. När man är kung kan man inte göra som man vill sa Lejonkungens pappa, man måste göra mer än man vill. När folk frågar mig om jag är gift så brukar jag skoja och betona att jag heter Friman. Det gör Josefine också, heter Friman alltså, det har hon visat så här långt även om hon råkar vara sambo. Hon kommer att förvalta sitt fina efternamn väl, det är jag övertygad om.

Ett sant vårtecken

Nu rustas kära vattenhålet Röda Näsan. Snart kommer det glada Happy-hour gänget att glädja grannskapet med sitt sorl. Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Har under de senaste dagarna förundrats över sossarnas indignation över Odells numera bevingade ord "Tobleronepolitik". Tycker själv att det är en alldeles utmärkt metafor. Nu har Moooooona också lovat att pensionärernas skattegap ska halveras. Halveras? Sa´hon inte för en tid sedan att pensionärerna ska ha samma villkor? Tänk ifall Yvonne Ruwaida som åkte taxi för 200 000 kr enligt Tobleronepolitikens principer får ett finger med i den ekonomiska politiken. Gud bevare mig. Detta var mitt första maj tal.

Är det någon som begriper var hon håller handen på denna reklambild?

Vårprimörer i olika former

Ja så har då det otroliga inträffat. Redan den 27 april har björken fått musöron trots den smällkalla vintern. På så sätt är naturen underbar. Den klarar sig så bra även om det är kallt. Till vårens delikatesser hör alltid Margaretas underbara nässelsoppa. En vårprimör som smakar bättre än det bästa av det bästa. När jag ser Elisabeths bilder från Mallorca blir jag grönt avundsjuk, lika grön som den underbara soppan. Om någon tror att björken lutar eller att jag är full så är det fel, det är mobilkameran som lutar.

Vårblandat

Vår och vårkänslor, vad betyder det att ha vårkänslor? Ja det är ju en dum fråga som kan besvaras hur som helst. Vårkänslor kan ju upplevas hur som helst också. Att se blåsippor är som en ritual, man vet var dom växer och man kan ta sig dit ungefär vid rätt tid på året. Trots den ihärdiga vintern så verkar naturen ändå hålla tidtabellen något så när. För varje år som går blir våren viktigare och viktigare. Dena andas framtid och hopp. Har i helgen gått lös på trädgården som inte är så stor och eftersom jag inhandlat en ny leksak så gick arbetet extra snabbt. Svär varje år över den person som planterat den mycket taggiga häcken, någon slags hagtorn, som egentligen står på grannens tomt men förorsakar mig en massa besvär och ilskna stick som lätt blir till inflammerade sår. Grannen berättar att min vackra syrén skuggar hennes gräsmatta, hon gjorde det redan förra året och då sa jag att jag skulle beskära den efter blomningen, man ska göra så med syréner, men så föll det hela bort. I år påpekade hon detta igen och jag tog bort några toppar, hon vill att jag ska ta ner den ännu mer, men jag har nu kollat att skuggan inte alls når in dit hon säger. Vi får väl titta på det tillsammans så småninom. Vilket är viktigast? att ha grannfrid eller en fin syrén? En kombination är väl bäst. Irriterar mig liksom Elisabeth på de hotell som höjer priserna på hotellrum för strandsatta resenärer i vulkanaskans kris, oetisk girighet. Nu är det slut på gnället. Våren för ju med sig ljus och glädje också. Människor blir så trevliga och glada. Att gå och handla blir rena nöjespromenaden med många stopp och små diskussioner med än den ena och än den andra. Folk blir så flirtiga och jag tycker att jag får den ena inviten efter den andra, men det kanske bara är inbillning. Men ok då får det vara en inbillning, det är iallafall en inbillning som jag mår bra av och det är ju roligt.

Etik på nätet - poppis?

Redan som liten pojk - har faktiskt varit en sådan, även om det är svårt att tro idag, så fick jag lära mig att vara artig och visa uppmärksamhet mot min omgivning. Om man fick något, en present på sin födelsedag, så tackade man för den dels när man fick den men också gärna i brev- eller kortform. Man skulla ringa eller skriva och tacka för senast, helst inom 8 dagar. Om någon ringer så brukar man ju svar i telefon eller mobil. Och för det mesta brukar man ju öppna sin dörr då någon ringer på, utom när det är kronofogden förståss(stavar förståss med 2 s då det låter bättre). Kronofogden var på besök i radhuslängan häromda´n, råkade se det på det dokument han hade där han satt i bilen och försökte ringa upp grannen som inte var hemma(förståss). Kronofogdens hantlangare såg förresten ut som en Bandido utan skinnväst, läskigt. Man skulle titta folk i ögonen när man hälsade på dem, ta av sig mössan och kanske bocka eller nicka lite, flickorna skulle niga. Det hör till vanligt hyfs att tacka, svara osv men på något sätt verkar detta hyfs minska avsevärt när man kommunicerar på nätet eller sms:ar. Ja i skolan också förståss, där har respekt och uppmärksamhet upphört att existera, men det var inte det de handlade om nu. Har en hel del gamla goa´vänner i förskingringen som jag vet att jag inte har något otalt med och som jag vet att jag tycker om och som jag tror tycker om mig som ibland skickar iväg en hälsning eller tanke till mig via mail eller sms och min inställning är att jag alltid svarar. Det har jag visserligen lärt mig men jag tycker också att det känns så bra att bekräfta att jag tagit emot det, allt är ok, ofta med en liten hälsning! Jag har under senare året initierat små lustigheter, skickat mail, tankar, omtankar, frågat allt ok? ut i cyberrymden och det förblir ofta tyst. Ska det vara så? Skiter folk i vad jag skriver? eller signalerar eller är det så att jag, hemska tanke, inte är så populär innerst inne? Jag brukar ibland eposta till journalister och krönikörer då deras skrivande engagerar och provocerar och huvuddelen av dom svarar faktiskt. Den store Ulf Nilsson, Pamela Andersson (inte hon i Baywatch) Göran Greider som svarar artigt varje gång även om jag som jag alltid gör tycker tvärtom, en gång även Mats Olsson och Marcus Birro men inte längre, dom får nog för många mail nu. Man blir så himla glad när man får ett personligt svar och synpunkter på sina synpunkter. Just nu förstår jag hur viktigt det är att man är "artig" på det sätt som mina föräldrar lärde mig att var och då framförallt för att det betyder så mycket för den man är artig emot. När jag är artig är jag inte det för att man ska vara det, utan för att det är roligt att göra andra glada. Det vet jag själv. Det händer att jag ibland skickar en slant till syskon- och kompisbarn och det är roligt att de ringer, skriver, sms:ar och tackar, vilket ju idag är så lätt, man behöver inte köpa dyra kort och frimärken och ha omaket att behöva gå till brevlådan. Om de inte gör det så upphör givmildheten från min sida. Ibland kan jag vara en riktig skitstövel och det är också roligt. Att jag inte har varit artig mot vissa på fb beror på att dom skickar lustiga hälsningar, blommor, kramar och om man klickar på att man accepterar och bekräftar kommer det en varningsskylt om att man automatiskt lämnar ut sina vänners information, och det vill jag ju inte göra, jag vill hålla på mina vänner integritet. Ni kära vänner som alltid svarar och kommunicerar, ni vet vilka ni är, ni behöver inte känna er träffade, jag älskar er. Ha en fin helg på alla de sätt, det tänker jag ha. Ni andra ska ta er i kragen, ni betyder mer än ni tror!