Lååååångfreeeeedag och Glad Påsk?

Det svischar en mängd med Glada Påskhälsingar ute i cyberrymden idag, men hur glad påsk ska vi egentligen ha? Påsken är ju en lidandets tid ända till åeteruppståndelsen i slutet av påsken. Jesus lider och torteras på sin Golgatamarsch där han hånas och bespottas av de flesta. Man spikar fast honom och sticker ett svärd i hans sida. Han dör och åskan börjar dåna, hans mor sörjer. Glad Påsk? Man kanske kan se det som att vi människor har en förmåga att vända allt till det bättre och hitta på någon anledning att fira, äta smörgåsbord och få oss en liten tuting. Det finns till och med dom som börjat göra humor av Jesu lidande. På 60-talet kom Brux, en studentikos tidning, ut och på den tiden fanns det ett känt hak som hette Corso i Stockholm. Följande stod att läsa. "Känner du Jesus min vän?" "Är det han som brukar hänga på Corso?" I slutet på 70-talet gjorde Monty Python gänget Life of Brian där Jesus och rövarna sjöng Bright side of life från sina kors. Under min barndom var Långfredagen en riktigt lååååång och tråååkig dag. Man fick inte göra något roligt. Man fick gå i stickig flanellkostym och se dyster ut. Alla biografer och restauranger var stängda. På radion spelades Wagners Parsifal eller annan dyster musik. Till saken hörde att på den tiden fick publiken inte applådera efter akterna i Parsifal, det skulle vara sakralt och religiöst. Jag var själv med en gång och spelade bridge på långfredagen hemma hos ett par goda vänner. Vi hade dragit för gardiner och persienner för att grannarna inte skulle se att vi höll på med dobbel och spel på långfredagen. Nu för tiden kan man gå på nattklubb på långfredagen. På 80-talet var jag en gång inbjuden på Korsfest på långfredagen. Det var en rolig fest så vitt jag minns. Idag kommer vi snart få höra på nyheterna hur starkt troende människor på Filipinerna låter korsfästa och piska sig. Det händer varje år. GLAD PÅSK!

Gubbsjukt

Sporten badminton brottas med dåliga publiksiffror. No shit. Gubbarna i det internationella badmintonförbundet har gått som professor Balthazar ett tag och så kom plötsligt idén: Kjoltvång på damtävlingarna för att göra sporten mer attraktiv för publik och tv-tittare och mer ekonomiskt lönande. Bengt Madsen, MFF:s förre ordförande föreslog en gång att MFF:s fotbollsdamer skulle spela i bastkjol för att locka publik. Samma gubbsjuka syn förekommer också i golfvärlden där damerna som Michaelle Wie får spela i hur kortkorta kjolar som helst medan herrarn tvingas spela i långbyxor om det så är 40 grader varmt. Inte ens knälånga bermudas är tillåtet. Å andra sidan är väl det tur att Tiger tvingas bära väl knäppta långbyxor annars vet man aldrig hur det kan gå.

Springtime for A Free Man

Sitter ute i Guds natur i vårsolen och bara stormtrivs och mår bra. Fåglarna sjunger och flyger som bara den. Jag kan sitta utomhus och kolla hur knopparna växer så det bara knakar. Jag läser Expressen där Jonas Wahlström, Skansen, svarar på frågan om han skulle kunna tänka sig att donera en av sina njurar för 300 000 kr. Han svarar att han kan tänka sig att donera alla sina organ gratis, men att levern nog inte är något att ha. Sån´t gillar jag! Sån´t som jag inte gillar äar att läsa om hur galningen Ghadaffi massakrerar sitt eget folk bara för att få sitta kvar vid makten. Eliminera honom. Sedan dök en gammal vän upp och vi satt där i solen och pratade finanser, politik, livet och om ålderdomen. Också viktigt och en fin stund. När jag kom hem så ringde Margareta och frågade ifall jag ville ha nässelsoppa. En av hennes specialiteter och mina favoriter så här i vårens ystra tider. En underbart vacker dotter både på ut- och insidan dök upp som leverantör av densamme. Värmde den med lite grädde och kokade ett ägg. ÅÅHH! Vårens primör nr 1, GUD så gott. Säger till alla att vårda relationen med era X, då får man god nässelsoppa. Vi fick en liten kort och fin pratstrund och kram dottern Josefine och jag. Nu blir det bookmakersandwich, dvs oxfilé med pepparrot och rå äggula på toast med dijon senap tillsammans med pommes chateau.

Tankar om tid

Blev inspirerad av en mycket kär väns inlägg på FB om hur kass det är med omställning till sommartid och infinnande av jetlagskänslor som ju för det mesta är negativa och framförallt om man inte reser till eller från något semesterparadis utan bara är hemma typ. Satt på Roslagsbanan och funderade på hur tid överhuvudtaget ställer till det för många utav oss. Tänk om det inte fanns tid, då skulle man aldrig behöva passa den, aldrig ställa väckarklockan på ringning. Bara vakna när man ville eller gjorde det av sig själv. Gå till jobbet när man vill och inte för att stämpla in. Någon gång kanske vilja resa bort och ta bilen eller bussen ut till Arlanda och se vart nästa plan vart på väg till. Och tänk vad SJ skulle spara pengar utan tidtabell, som ju ändå aldrig funkar. Inga resegarantiersättningar att betala ut. Tåget går när det går som det alltid eller aldrig har gjort. Men hur ska man göra när man ska bestämma tid och plats för möten, eller ska man bara mötas när man möts? Man kan vill ringa och säga att jag glider förbi. Hur ska man göra om man ska bjuda in vänner på middag? Hur ska man kunna laga mat utan tidtagning? Det går, jag har prövat. Brukar roa mig med att gissa hur mycket klockan är innan jag kollar och har för det mesta rätt så rätt. En gång i tiden fanns där ingen tid förrän någon hittade på den och det funkade fram till dess. Hur ska man kunna spela fotboll utan tidtagning? Spela tills alla är slut och inte orkar längre, och när ska den börja? Så gjorde man i boxning förr i tiden. Boxades till någon var "ten and out". En sak är säker och det är att tiden är orsaken till all stress och en hel del folksjukdomar. Jag är för ett införande av tidsförbud. Kan du inte kämpa för det Juholt? Till sist vilja tacka generösa Statoil som jag brukar tanka hos för ca 35000 kr om året tillika inhandla spolarvätska, biltvätt och lite annat smått och gott. Fick ett SMS från Statoil att dom bjuder mig på en kopp kaffe nästa gång jag tittar in. Mycket generöst - Tack Statoil

Om en grym verklighet och visa ord

Ja, nog är man en aaaning trött på vinterns grepp som ju gjorde sig påmind i förra veckan, men nu ska det väl iallafall bli vår snart. Har spårat upp både krokusar och vintergäck under lördagspromenaden. Det blir ljusare för varje dag och det gör livet lättare även om jag faktiskt tycker det är jobbigt med händelser och prövningar för både Nippons söner och döttrar som än en gång får agera kamikaze på flera plan så att säga, och för arabvärldens folk som väl nu längtar efter frihet och mer västvärldsdemokrati i sina liv. Demokrati förresten. Även i ett så överdemokratiskt land som lilla Sverige, som till ytan är större än Japan, kan demokrati leda till ett kallare klimat och jag tänker då inte på den globala uppvärmninge utan på den allt kallare inställningen till samhällets individer och ibland offer som betalat sina försäkringspremier i hela sitt arbetsliv och nu i vissa fall inte får ett vitten tillbaka.

Kloka ord som jag kommer ihåg är Dag Hammarskjölds svar på frågan om vad som gjort störst intryck på honom under sin tid som generalsekreterare i FN: "Jag hade aldrig anat att det fanns så mycket ondska i världen." Ibland säger en bild mer än 1000 ord säger man. Kolla in porträttet nedan.

Andra visa ord från Doris Lessing under ett besök i Sverige samtida med Harrisburg och svensk kärnkraftsomröstning. Hon fick frågan om vad hon ansåg om kärnkraft och hon svarade: "Our toys are playing games with us!"

Men vad hjälper alla dessa visa ord egentligen mer än att de ger perspektiv på tillvaron? Vad Doris Lessing inte nämnde är det bisarra i att våra toys kommer att leka med oss i mer än 100 000 år. Vet vi hur jorden ser ut då? Finns vi? Hur många istider har vi hunnit med? Ligger berggrunden i Forsmark över eller under vatten då? Vi är idag inne på den 70:e generationen efter Jesus. Nu talar vi om runt 3333 generationer framåt. Hur såg världen ut för 100 000 år sedan?

Har tänkt på de här raderna författade av John Donne på 1600-talet, och som Josefine citerade när vi hade ett samtal om våra liv och som hon riktade till mig, då hon oroar sig för att jag drar mig undan nu för tiden, vilket hon har fullständigt rätt i. Hon är så bra på att fråga och undra utan att ifrågasätta. Ett samtal som berörde mig i många dagar och fortfarande gör det.

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."

ÄÄÄÄNTLIIIIIGEN!

Titta vad jag hitta....!!!!

Den internationella kvinnodagen

För två år sedan tillägnade jag den internationella kvinnodagen en hederlig gammal damcykel modell Crescent. En sådan som min storasyster hade i början på 60-talet. I år blir det bättre upp. Jag tillägnar denna viktiga dag de tre viktigaste kvinnorna i mitt liv, nämligen: Min mamma Marianne, min dotter Josefine och Josefines mamma Margareta. Kortet togs i augusti. Det är krut i er tjejer, tack för att ni finns!