Nytt ansikte

På grund av den ljusnande årstid och min glädje över det så skiftar jag idag från svart bakgrund till min favoritfärg blått. Kommer kanske snart också att byta ansikte på mig själv men då måste jag finna ett med tillräckligt hög kvalitet.

GRILLAD

Nu varslas programmet "Grillad" av högsta programledningen och kommer förmodligen att läggas ned. Frågan är hur det överhuvudtaget fick läggas upp? Jag gav en gång programmet ett försök men det var en så pinsam ointelligent och låg nivå på det, så det har blivit annat i stället. Har dessutom noterat att en av programmakarna bakom Grillad heter Rickard Slätt och är journalist. Denne Rickard Slätt gjorde sig för omkring ett år sedan känd som företrädader för de så kallade "fansen" till Hammarby då han skrev en stor debattartikel i Expressen där han uttryckte sitt missnöje över att fotbollslagen skulle stå för kostnader för den skadegörelse som deras fans gjorde sig skyldiga till. Man skulle sluta att resa till dessa bortamatcher (tack och lov) som en slags bojkott mot denna "orättvisa" bestämmelse. I en liten mail-växling föreslog jag honom att fansen i stället skulle ta ansvar och uppträda som folk, då skulle ju inga kostnader för skadegörelse uppstå. Jag sade/skrev också att jag mer eller mindre slutat att gå på fotboll, vilket jag gjorde ofta förr, pga just fansens uppträdande. Då svarade denne Slätt att då hade jag inte någon talan. Med den inställningen förstår man att programmet Grillad står sig slätt med Slätt!

Patetiska fantasiavtal

Var tvungen att ägna fm av påskafton åt att skriva följande insändare som nu är skickad till Expressen. Hoppas att näringslivets toppar läser den tidningen men man undrar ifall de verkligen kan läsa.

Näringslivstopparnas pensionsavtal gör att avsättningen till pensionen ofta är högre än lönen. Smaka på det! Chefen är alltså mer värd när han (för det är oftast en han, undantag Falkengren) inte jobbar än när han jobbar. Varför anställdes han då överhuvudtaget? När en vanlig knegare blir uppsagd så får han max några månadslöner ofta förenat med arbetsplikt. När en näringslivstopp får sparken får han ett eller två års lön och blir omedelbart arbetsbefriad. Om man nu är så himla kompetent så bör man ju hitta ett nytt toppjobb rätt så omgående och skulle inte behöva någon fallskärm alls, eller hur? En del av dessa toppar verkar inte klara sig utan att lyfta både lön och pension samtidigt. Är inte pension något man ska få när karriären är avslutad? Ett löjes skimmer sprider sig runt dessa toppar som mer eller mindre förskingrar sina företag på ofantliga belopp.

Berörande musik på Långfredagen

Om du klickar på länken längre ner så kan du se på och lyssna till Birgit Nilsson i Isoldes kärleksdöd från 1973 i en inspelning jag fann på Youtube. Birgit var nog den största! Wagner likaså. Andligt och sinnligt på en långfredag. Observera att melodifestivalfläkten användes redan på Birgits tid och att publiken skriker som den värsta fotbollspublik. Att tänka på när hon så fint sjunger Isoldes Kärleksdöd är att hon har stått på scen och sjungit i stort sett hela tiden i 3 och en halv timme och så klarar hon av de finstämda sluttonerna "höchsten lust". Hade glädjen att själv beskåda henne i denna roll på Stockholmsoperan 1976. När hon sjungit färdigt blev det alldeles tyst, ingen kunde eller vågade bryta den förtrollande stämningen men till slut brakade det loss och publiken var hänförd. Svårigheten i att sjunga Wagner är ju att sången har sin egen väg genom musiken som drar åt sitt håll.

http://www.youtube.com/watch?v=I6vtug-fTHc&feature=related

Fotot härovan skickade Margareta till mig från Muskö i går kväll...... så vackert. Vet att det finns människor som käbblar om vilken skärgård som är vackrast, Bohusläns eller Stockholms. Jag säger som Sten Broman sade en gång på sin rungande skånska. Det är idiiiiiioooootiskt att jämföra vem som är bäst. När man lyssnar på Mozart är han bäst! När man lyssnar på Beethoven är han bäst. Samma när det gäller skärgårdar. Den man befinner sig i är vackrast, men störst av dem alla är Birgit.

Vuxenpoäng och försvaret

Har hört genom dottern att man kan testa sin ålderstatus på något som heter vuxenpoang.com. Hon fick resultatet 27 år och var stolt över det. Ja varför inte göra ett försök. Efter ett antal inte allt för kluriga frågor fick jag resultatet 42,8 år. Passar därför på att lagom till påsk lägga in ett foto där jag väl inte rikigt är 42,8 men vad gör det. Såg min spegelbild i ett skyltfönster igår när jag promenerade till ICA, där hade jag nog snarare 75 vuxenårspoäng. Erinrar mig en gammal påskhistoria från I 15 i Borås där jag gjorde lumpen 1968-69. Vilde Bill var vaktpost vid huvudgrinden. Överste Gunnar Gurka närmade sig och Vilde Bill anmälde med hälsning och allt helt enligt reglementet. Översten, som var något överraskad då Vilde Bill för det mesta gjorde allt fel, röt militäriskt "BRA POST!" Varmed Vilde Bill vrålhögt ropade tillbaka "GLAD PÅSK ÖVERSTE"! Detta var under den epok där vi svenskar ansåg att vår frihet var värd att försvara. Idag inskränker sig vårt försvar till några enheter i Afganistan och på väg till Adenviken för att hålla koll på pirater.

Restaurang "Röda Näsan"

Nästan varje dag under 10 års tid hag jag på väg till och från ICA promenerat förbi kvarterskrogen som jag informellt döpt till "Röda Näsan". Orsaken är väl inte så långsökt, Röda Näsan har happy hour varje dag kl 17, och då samlas gänget för att fira happy hour. På vinterhalvåret är de hänvisade till den lilla arkaden för att huttrande ta sina bloss, men nu har uteserveringen äntligen öppnat och de kan fira i solskenet. När jag promenerade förbi hade väl happy hour just upphört och jag fann bara dessa lämningar, kyparen ville inte vara med på bild, jag undrar varför?

Ett lyckat "case"

Vilket vanvördigt ord, "case", det handlar ju om en människa, ett livsöde helt enkelt. Men eftersom jag ju arbetar med så kallad karriärcoachning får man väl säga case. Fick i veckan veta att en god vän fått/fixat ett nytt jobb, även han en så kallad karriärcoach. Han blev väl till och med headhuntad. Det märkliga i historien är att han egentligen inte alls hade siktat på det yrket. Han är en vanlig, enkel och mycket hederlig arbetargrabb i Östergötland. Jag träffade honom för snart 5 år sedan då jag arbetade i ett projekt för uppsagda montörer. Han kom lite försynt och frågade ifall han fick "praoa" som coach i projektet. Han var själv metallare och ledamot i verkstadsklubben. Tillika gift och pappa till två tonårsdöttrar. Jag tyckte att det gick väl an att han var med och "praoade" i projektet. Han visade sig vara en riktig fena på att "ta folk". Han har empati, humor och vet att alla mår bra av att ha ett jobb att gå till, även om han tycker att arbetarens villkor är en aning tuffa. När jag några månader senare fick ta ansvar för ett stort omställningsprojekt i södra stockholmsområdet för ca 150 personer så tillfrågades jag om vem jag om vem eller vilka jag ville ha som medarbetare. Jag bad då om att få denne "kamrat" som jag kallar honom, han kallar mig för "kompis". Vi har haft våra diskussioner, han tycker rött och jag är lite blåare. Ibland kallar han arbetsgivaren för fiende medan jag tycker att det är frågan om samarbete mellan näringsliv och fack. Vi har lärt oss av varandra på ett sätt som många skulle pröva på. Han var/är en synnerligen god och duktig kollega som så småningom drog vidare till det stora bemanningsföretagets omställningsenhet och nu två år efter det blivit headhuntad till ytterligare ett företag i branschen. Egentligen är det inte min förtjänst, det är hans egen. Han vågade ta språnget till något helt nytt. Min insats är att jag litade på honom och det var inte så svårt. Han höll ju på IFK Norrköping, eller "Snoka" som han kallar laget. Håller man på "Snoka", då är man att lita på åtminstone om man själv håller på Elfsborg. Jag tycker att det här "caset" visar att de flesta av oss klarar av det mesta om vi bara vill och vågar. Jag tycker att rekryterarna runt om i landet är alldeles för skraja för att våga satsa på människor som kanske inte har den rätta erfarenheten. När man går på sta´n och ser sig omkring så håller de flesta på med ett arbete som många andra också skulle klara av, eller lära sig på några få veckor. Det är inte så jäkla svårt. Självklart skulle jag inte låta mig opereras i hjärnan av en svetsare men på många områden och nivåer kan vi lätt slussas in i nya arbeten. Och varför skulle man tvinga en metallare från Enköping att söka jobb i Gimo, det finns ju metallare som är arbetslösa där. Varför ska man behöva butikserfarenhet för att jobba i affär. Vi har väl för tusan alla butikserfarenhet förresten, vem har inte dagligen varit i en affär? Det var allt för den här gången.