lördag 31 januari 2009

tisdag 27 januari 2009

Gamla och nya Operahus - Vem vågar satsa på framtiden?


Varför kan Oslo?

För några veckor sedan hade jag glädjen att få gå på Göteborgsoperan och se och lyssna till vackra La Bohèm i ett fantastiskt fint och komfortabelt operahus med sittvänliga fåtöljer och bra utsikt över allt som händer på scenen. För några månader sedan var jag och hälsade på hos gamla Kungliga Operan i Stockholm och det var långt ifrån en lika fantastisk upplevelse, även om Nina Stemme och den övriga ensemblen bjöd på en fantastisk Tristan och Isolde, i världsklass faktiskt. Hade till denna föreställning lyckats komma över en biljett för drygt 400 kronor på tredje radens fond. Wagner är inte snäll mot sina operabesökare med sina långa stycken, 4 och en halv timme tar föreställningen och sedan är kroppen helt slut, ont i rygg, kramp i ben, nackspärr..........., men han bjuder i alla fall på den vackraste och mest kreativa musik man kan lyssna till. Han överraskar ständigt och man vet aldrig vilken vacker väg musiken ska ta.

Varför kan Köpenhamn?



Varför kan inte Stockholm?

Nu är det ju så att det finns viktigare saker här i livet än ett fint operahus, men det är själva grejen som sådan. Ett av världens rikaste länders största och rikaste stad hänvisar till en antik och ohälsosam teaterbyggnad. Inte en människa skulle gå på bio om det såg ut så på biografen.Bra operaföreställningar drar folk ifrån hela världen och Stockholm har en av världens stoltaste traditioner då det gäller sångare i världsklass.


Varför kan Göteborg?

Vad är det som gör att stockholmspolitikerna som ju styr och ställer i Sveriges hetaste ekonomi har byxångest i denna fråga. Vilken feghet gömmer sig här. Nu när krisen är som värst så vore det väl bra att visa vägen med att våga satsa på något nytt. Stockholms hotell-, restaurang och affärsinnehavare skulle få ett lyft som det inte går att drömma om för att inte tala om alla bussbolag runt om i landet. Vad är det som inte Stockholm har som de andra har? Jo, ett riktigt tidsenligt och humant operahus, med humana arbetsförhållandena för de anställda, de är ju rent bedrövliga och hälsovådliga som det är nu.


Varför kan Helsingfors?

Vidgade vyer


Ja, då är det snart dags för de här vyerna. Det ska bli skönt med lite omväxling och sommarvärme. Imorgon är det full fart på jobbet och det blir körigt i några dagar. Idag är det mer hemmajobb och annat tråkigt. Lotta Bromé intervjuar i p4extra en pappa till en ung man som sköts ihjäl av polisen för några år sedan, apropos dödsskjutningen i Trelleborg för några dagar sedan. Som vanligt ger man sig på polisens arbetsmetoder och skyller allt på dom. Tänk så många vettvillingar som hinner skada andra för att polisen inte ingriper eller hinner ingripa. Var i Åre för några år sedan då några huliganer levde rövare och körde rally asfulla mellan husen. När jag då ringde polisen så fanns den närmaste i Östersund ca 12 mil bort. Men det var förstås under Göran Perssons tid, så då tyckte jag att jag hade en förklaring. Det är intressant att höra på all den kritik som polisen får utstå samtidigt som man aldrig lägger någon skuld på de tjyvar, banditer och demonstranter som envisas med att gå över gränsen och ägnar sig att demonstrera hej vilt, plundra och slå ihjäl. Den kriminelle har också ett val som heter att ge upp och stå för sina handlingar, men det ingår naturligtvis inte i konceptet. Alla drev borde dock för vår egen skull inse att det finns två sidor, minst, av varje problem.

För övrigt anser jag att Marcus Birro inte har långt kvar till dess att han är en av våra största journalister både vad gäller radio och Expressen.

måndag 26 januari 2009

Talgoxen sjunger


Häromdagen hörde jag för första gången i år Talgoxens vårvintersång. Signalen att vi går mot ljusa tider. Stannade upp och lyssnade riktigt ordentligt för att känna in vad som komma skall. När jag gick vidare hade jag behövt golfskorna, så vått och slirigt vad det i det blötfrusna underlaget. Stockholms sjukhus hade fått in rekordmånga ben- och armbrott. Heja Talgoxen!
För övrigt får jag lov att uttrycka en enorm trötthet runt debaclet kring Liza Marklund och Monica Antonsson. Monicas blogg upptas av en hoper hysteriska fruntimmer som spyr sin galla över Liza Marklund. Varför är där bara kvinnor? Har det svårt för framgångsrika kvinnor som lyckas och sticker ut hakan? Skap något eget istället!