Alla Helgons Dag?

Helgon betecknar en avliden person som av katolska eller ortodoxa kyrkan anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap och efter olika prövningar av instanser i dessa kyrkors hierarki kanoniserats. Sankt eller sankte (av det latinska ordet sanctus) betyder helig. Det används prefixen framför manliga helgons namn. Den kvinnliga motsvarigheten är sankta. På andra språk finns ordet i former som bland andra Saint, Sainte, San och Santa. Helgonskap förekommer även inom andra religioner än kristendomen. Detta står att läsa på Wikipedia så egentligen är man väl fel ute då man betraktar sina framlidna släktingar som helgon, men det gör ingenting. Det viktiga och fina med den här dagen är ju att man skänker sina kära förfädrar lite eftertanke. Man står där i snålblåsten för att övertyga sig om att ljuset inte ska slockna. Känns också fint att göra lite fint där dom bor. Kratta löv och sånt´! Tänker på mormors och morfars hus på Solsidan. Mormor hade en jättespännande vind med en massa gamla saker som egentligen var vanliga men ändå blev spännande. Det lilla runda vindsfönstret som gjorde att ljuset blev magiskt mystiskt. Det var 54 år då det senast begav sig. Mormor och morfar var alltid glada när vi barn hälsade på. Farmor och farfar var inte lika spännande men det beror nog på att dom var lite äldre och så bodde dom i sta´n, fint visserligen vid Djurgårdsbron, men då visste man inte att det var fint att bo på Öfvre Östermalm, man bara bodde där. Farmor och farfar hade många barn och då det var släktträff så var det alltid en massa fastrar och farbröder och kusiner och var man tillräckligt liten fick man sitta vid barnbordet och ju äldre man blev desto mer längtade man till vuxenbordet där man fick sitta då man hade konfirmerats. När jag väl kom till vuxenbordet och fick lära mig hur man uppförde sig enligt ektikettens alla regler så längtade jag omedelbart tillbaks till barnbordets bus och fniss. Fick just nu på radio höra att Alla helgons dag är på lördagen och på söndagen är det alla själars dag, så det är kanske på söndag man ska tända ett ljus och det är ju bra för då är väl trängseln inte så stor. Ha en fin helg.

Den ensamma hunden

Den här jycken satt så ensam och övergiven bunden vid bänken i ett grått, blött och trist Täby Kyrkby igår. När jag kom i närheten började han morra och jag som ville vara lite snäll och uppmärksam mot den stackars frusna och blöta krabaten. Men otack är världens lön men jag fick ju en bild iallafall och något att skriva om.

På väg.....

Det är rätt så grått just nu men ändå sprakar det av höstens färger. Det konstiga är att färgerna syns igenom det gråa raster som det gråa diset och dimman stöter ifrån sig. Lite farligt är det ju också med dimma på väg men man får ta det lite lugnt typ. Lugnt fick man ta det vare sig man ville eller inte igår. EU-möte för 4000 delegater i sta´n. Eskorter från Arlanda och från hotellen i sta´n gjorde det hart när omöjligt för oss arbetande att ta oss dit vi skulle. Stod stilla i nästan en timme på väg upp på E4:an bara för att dessa viktiga män och kvinnor ska ta sig fram, en och en i sin eskort. Sätt dom på en buss eller i en helikopter istället. Det är ju vi som betalar deras löner. Ja på radion hörde jag hur ett par väktare låst in sig och på så sätt klarat sig från en rånare under en värdetransport. Tror tusan att rånaren försöker slå till denna morgon då polisen tar hand om de viktiga potentaterna vars säkerhet och tid tydligen är lite viktigare än allmänhetens. Ja, det är bara att knega vidare in i dimman. Ikväll blir det höstgryta och äppelpaj och ett(?) glas rött.

Omeletten

Eftersom så många lägger ut bilder på sin matlagning på nätet så gör jag det också och vill samtidigt berätta en restauranghistoria som tecknades av en konstnär som heter/hette Strul. Två herrar med röda näsor sitter på ett shapp. Den ene säger "omeletten var god - den du hade på kavajen.

Skugga av sig själv

Häromdagen sken solen och då lyckades jag fånga min skugga på bild. Har annars aldrig vare sig lyckats med att fånga den eller att springa ifrån den. När jag var yngre och joggade mycket försökte jag med att springa ifrån mig själv och mina eventuella problem och lyckades faktiskt rätt ofta med det konststycket. Att motionera rensar hjärna och hela systemet på något sätt, man mår bra. Nu när man blir äldre och nästan bara promenerar eller cyklar i makligt tempo så har man inte en chans att komma ifrån sina problem. Därmed får man försöka att bli kompis med dom istället på något sätt. Snacka med dom och förlika sig. Bejaka kallas det väl med ett sådant där ord som många använder men inte bejakar, f´låt vet vad det betyder.

Min kusin

På förmiddagen igår, torsdag, fick jag ett mobilt samtal från en mycket kär och mobil föredetta kollega. Vi pratade i 43 minuter. Därefter gav jag mig iväg till min fågelsjö utanför Vallentuna, Angarnsjöängen. Jag har kollat på observationslistorna att man siktat min favorit, havsörnen, där flera dagar i sträck. Jag blir så glad när jag ser havsörn, en mäktig symbol för frihet och kraft. Min dotter tycker att jag är lite fågelfånig, men i somras fick jag ett samtal från henne då hon jobbade som ungdomsledare på ett konfirmandläger i Roslagens skärgård. Hon ringde för att berätta att hon såg två havsörnar och hon tyckte att det var så himla häftigt. Det finns vissa djur som ger en den där upplevelsen. Kom ihåg i början på 80-talet på färjan i den grekiska arkipelagen hur vi fick se ett stim delfiner simma och hoppa vid sidan av båten. Det var också en sådan där känsla som man bara mår bra av. På vägen till sjön grumlades dock känslan betydligt då jag fick nya samtal. Min käre kusin, han är bara 50 år, 3-barnspappa, han har just köpt nytt hus tillsammans med sin nyfunna kvinna, jo jag fick veta att han rasat ihop över skrivbordet på jobbet i hjärtinfarkt. Han ligger nu nedkyld och nedsövd på sjukhuset, ska inte väckas upp förrän på lördag. Fy faen vad fort det kan gå. Man känner hur döden smeker en och sveper förbi. Hans lillebror förlorade sin fru för några veckor sedan i cancer. De här kusinerna är söner till min mammas tvillingsyster. Dom är enäggstvillingar så egentligen kan man säga att vi rent genetiskt har samma mamma och vi kan ju därför egentligen liknas vid halvbröder. Han den äldsta som drabbats av infarkt har jag en mycket nära kontakt med fast han håller på AIK. Under ett antal år har vi haft ett stort antal begravningar i Uppenbarelsekyrkan i Saltis och jag känner att jag börjar få nog. Jag ringde en annan kusin för att föra vidare vad som hänt och hörde mig själv svära att jag vill för faen inte gå på ännu en jävla begravning i den kyrkan. Väl uppe på midsommarberget vid fågelsjön fick själen ro. Jo, han, mitt årsbarn, Ulf Lundell har rätt. Jag trivs bäst i öppna landskap. Närheten till livet och naturen och kanske döden gjode det hela pastoralt. Bestämde mig snart för att det nog inte skulle komma någon havsörn idag, men jag gjorde som den enträgne fiskaren. Jag väntade och väntade men fick inget napp. Hade heller inget flöte att titta på, bara en massa gäss som snattrade som fruntimmer, förlåt Elixa. Verner Vögeli är död sedan några år, men igår stod han och lagade mat i TV. Köttfärssås med charlottenlök, vitlök, purjulök, zucchini, tomat, morot, paprika, rödvin, åh vad gott det blev med ett glas rött. Är det jag som är bra på att laga mat eller är det Verner? Faen vet? Örnen på bilden är tagen av en farbror som ser ut som en fågel. Han kopplade sin kamera till ett teleskop, oj vad dom kan.

Min italienare

Min italienare träffade jag för 5 år sedan i en herrmodebutik i Täby Centrum. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag tänkte aldrig på vad italienaren kostade. När han famnade mig så blev jag alldeles varm av kärlek. Merino-ullen var så vacker, den hade ett fall och jag bestämde mig för att aldrig växa ur den och har ännu inte gjort det. Den var rätt dyr, men den är fortfarande juvlig. Corneliani heter han.

Höst

Nu är det höst och helan skänker tröst. Detta skall uttryckas med en allvarsam och prästelik ton. Det ska låta lite ödesmättat och sorgligt och förvarna om något som är bistert. Ibland kan en sup verkligen lätta på trycket men ta den inte för tidigt på da´n. Den ljusa tiden på dygnet är vacker nog i sig själv och bör betraktas med nykter och trygg känsla. Till råga på allt så har dottern inte gjort en Pudel men väl införskaffat en Jack Russel som heter Rocky. Får väl se om man ska bli husse på nytt, ofrivilligt den här gången. Undrar just hur det ska gå med Tutis, kattrackarn? Jack Russel är förresten inte så långt från Jack Daniels eller?