torsdag 27 maj 2010

Jag är med i Mats Olssons söndagskrönika



Nästan varje söndag året runt läser jag Mats Olssons krönika som utgår från sportens värd men ändå handlar om allt möjligt och omöjligt. I söndags hittar jag mitt egna bidrag som handlar om fisar. Det var så att Mats för några veckor sedan ondgjorde sig över män som fiser i trängseln vid konserter som han ju ofta går på. Jag mailade mina reflektioner i det stinkande ämnet och se, han gillade det tydligen. Krönikan avslutas med en spalt som heter till sist där han rapsodiskt huller om buller framför sina reflektioner:

TILL SIST...
Två matcher på en vecka för Jonstorp i division 6 nordvästra Skåne A. Först en gruvlig förlust borta mot Allerum med 6- 0, där Mathias Månsson fick ställa sig i mål när målvakten Richard Jansson blev skadad, och i torsdags en ny rälig förlust, borta mot Bjuvstorp 4- 1, när Henrik Månsson gjorde Jonstorps mål.
Nästa match: det tuffa derbyt borta mot Brunnby på tisdag klockan 19.
Det är bara i superettan man kommer undan med en mohikanfrisyr som den Petru
Racu har i IFK Norrköping.

Anders Friman i Täby mejlar: "Män som fiser i trängsel vid konserter är illa, men vad tycker du om kvinnor som fiser i trängsel vid konserter? Eller gör dom inte det? Eller smygfiser dom? Stod vid delikatessdisken i Täby centrum och hade en familj, mamma, pappa och dotter i lagom höjd, framför mig. Dottern sa plötsligt högt:
- Mamma du luktar fis!- Nej, jag luktar inte fisk, svarade mamman.
- Jag sa inte fisk, mamma, jag sa fis!"


Fast i och för sig: Mjällbys Robin Cederberg spelar med hårtofs i allsvenskan.
Många är rädda för clowner, själv tycker jag Dressman-männen är obehagliga.
Däremot är Juan Robledos polisonger inte att leka med.Det bara slog mig: det var 90000 på Camp Nou när Barcelona tog hem La Liga. 90000. Och inte en enda sprang in på planen. Det är nog bara i Sverige vi uppmuntrar fyllskallar och pöbelbeteende på arenorna.
Per mejlar: "Mats, håller med om skillnaderna Stanley Cup vs VM. Vad kul att det är två lag kvar från 'The original six'. På den tiden hade varje lag tjugo spelare i sin 'roster', det fanns alltså totalt 120 NHL-spelare. Hur många finns det idag?"
Uran? Jag trodde det hette Iran.
AIK vill inte ha Miran Burgic, och i sin sista match för klubben gör Burgic förstås tre mål. Det är sånt som kallas ödets ironi.
Å andra sidan borde Iran heta Persien.
Lider med Rasmus Elm.
Ni har fram till den 29 maj på er att se en fantastisk utställning bilder av den legendariske Expressen-fotografen Jan Delden. Bilderna hänger på Studio Bergamott på Södra Agnegatan 26 på Kungsholmen i Stockholm. På torsdag kväll kan ni dessutom träffa Delden och höra honom prata om bilderna.
Matson mejlar bärlik: Diego Forlán=Michael Bolton.
Man säger att klackarna är viktiga i svensk fotboll och det bevisade René Makondele och Rasmus Jönsson när HIF gjorde 3- 0 på Hammarby TFF i cupen.
Det är inte det bästa Lynda La Plante har gjort men "Kommissarie Anna Travis", måndagar i TV4, är rätt okej.
Emir Bajrami i A-landslaget var på tiden.Floyd Landis: sent ska syndarn vakna.
Alltid härligt att se hur alla allsvenska klubbar satsar stenhårt på cupen i år igen.
Mycket roliga rapporter från Nigeria på Patrick Ekwalls blogg på fotbollskanalen.se.
Hammarbys ledning var nog de enda som inte begrep att AEG bara var ute efter
att få driva arenorna i Globen-området i Stockholm.
Med tanke på tryckfrihetsdebatten: lite konstigt att ingen tog upp terroristen Abdullah al-Qahtanis dödshot mot det danska fotbollslandslaget inför matchen Danmark- Holland i VM den 14 juni.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

* Ballacks skada ger Tyskland fler belackare?
* Barca såg om sitt hus, Villa klar i onsdags.
* Alvén tar elvan i hampan för att bli bättre på gräs.
* Boateng räknas som orm i Tyskland nu.



Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se

Publicerat 23 maj 2010 Uppdaterad 23 maj 2010
Förlåt Expressen för att jag på ett hederligt sätt har stulit ert material i form av text och bild men å andra sidan så blir det ju fler läsare för er på det här sättet tror jag.

lördag 22 maj 2010

Tornseglarspaning


Dom ska bara komma idag - tornseglarna - de märkliga svalfåglarna som flyttar mellan Täby Kyrkby och Västafrika. Dom brukar visa sig den 22 maj år från år och jag har stannat hemma på altanen och sitter och spanar mot himlen för att helt plötsligt få se dem och höra deras höga kvitter när de seglar fram i ilfart, det skänker glädje. De lär sova uppe på 2 kilometers höjd i svävande tillstånd. Vore häftigt att testa det, med vingar alltså. I mitten på augusti lämnar dom oss igen, helt plötsligt är det tomt på tornseglare. Märkligt att dom är så punktliga men dom betyder sommar för mig.


måndag 17 maj 2010

Till Bosses minne


Bosse som blev 58, låt oss kalla honom så, och jag träffades för första gången i januari. Bosse var uppsagd från sitt jobb som han har haft i 28 år, inte för att han hade gjort ett dåligt jobb, arbetsuppgifterna har försvunnit och flyttat till annan ort. Han har jobbat med disk och rengöring och har varit en lojal och plikttrogen medarbetare. Jag förstod i vårt första och enda möte att Bosse var speciell på många sätt. Han var definitivt inte social, ville inte ha någon ögonkontakt, pratade kortfattat och med låg röst. Men där lyste igenom en fin humor, en glimt och jättemycket kunskap. Han lär ha tillbringat några timmar på biblioteket varje dag där han läst tidningar i mängder. Han levde ensam, hade gjort lumpen en gång i tiden i flottan. Han lär ha varit en hejare på att satsa rätt på börsen och satt på en förmögenhet tror man, några vet nog. Han hade några som han stod nära på jobbet och de fick kanske veta. Han hoppades på att hitta ett nytt jobb för att pensionera sig vid 61. Själv var jag orolig för att han skulle få det svårt att fixa ett nytt jobb utan hjälp och Bosse höll sig undan och undvek den bistra verkligheten som jobbsökeri innebär i den bistra och lite absurda tillvaron. Jag försökte med hjälp av arbetskamrater och fack få honom att komma på besök, han hade ingen mobil eller epostadress som de flesta andra. När jag kom till jobbet idag fick jag reda på att Bosse är död. Han kom inte till jobbet i förra veckan. Chefen och en annan medarbetare åkte hem till honom och fann honom i hans säng. Han levde ensam, han dog ensam, han var rädd att ingen ville ha honom, det hann han förklara för mig då vi träffades.

Hur tänker de gröna????


Partikongress, buller o bång, jubel och aplåder. Jag ifrågasätter inte Miljöpartiets grundidé, den är alldeles utmärkt, men jag undrar lite över partiets strategi. Under kongressen kördes partistyrelsen med de båda språkrören Wetterstrand och Eriksson över i flera frågor. Bland annat röstade kongressen för 35 timmars arbetsvecka vilket Maria Wetterstrand inte tror är möjligt under den kommande mandatperioden. Alltså är min fråga, vilken politik de gröna går till val på, är det kongressens eller Wetterstrands? Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kan inte väljas om som språkrör och kommer om de kommer i regeringsställning att ersättas av nya språkrör under den mandatperioden. Hur kommer de nya språkrörens profilering påverka politik och mandat? Ja frågorna är många och jag undrar också ifall det finns någon som har ekonomiutbildning inom de gröna? det verkar ibland som de tror att pengar växer på trä´n, något de kanske kan fixa med sin politik.

tisdag 11 maj 2010

Ännu ett vårtecken, om friheten och till min dotter


Jag har begivit mig till Angarnsjöängarna i Vallentuna kommun. En riktig fågelsjö med en massa arter som för ett j-a liv men som också gör allt för att äta upp varandra. Idag var det rätt lugnt. Naturens barnkammare har inte hunnit vakna till liv än och jakten verkar inskränka sig till några kärrhökar och en tornfalk. En himla massa gäss fanns där också, det du Elisabeth. Nu är det så att jag inte på något sätt är någon slags fågelskådare, jag tycker om att uppleva fågellivet. Jag har en massa kryss men ändå inga, har inte en aning om hur många arter jag fått se i livet. På grund av mina Floridaresor genom åren så har jag nog en ansenlig skara i min okända fågelbok. Även om jag sällan får se några rariteter så blir jag ändå uppfylld och betagen av naturens storhet och skönhet. Vem har hittat på allt det här? Det är så komplicerat så att det går inte att hitta på? Finns det en Gud? Ja frågorna är många och jag känner mig fri och befriad och börjar tänka på mitt efternamn. Tänk att ha fått ynnesten att bära namnet Friman, en fri man, A Free Man. Började tänka på om det har betytt något för mig i livet och jag kommer fram till att det har betytt mer än jag tror. Vill tillägga att x-Margareta och älskade dottern Josefine har bägge sagt att de ska behålla det namnet för att de tycker så mycket om det. Jag vill vara fri, fri som fågeln, inte bunden av avtal och kontrakt, jag jobbar gärna och gärna hårt och mycket, men det ska vara av min egen fria vilja. Ingen ska komma till mig och säga vad jag ska göra vare sig det gäller arbete eller privatliv. Jag mår pest och pina då människor försöker styra och ställa i min tillvaro. Hade en hemsk dröm i natt där jag var jäteovän med mina syskon och föräldrar för att de tycket att allt jag ville var fel. Alla var emot mig, alla var arga på mig, men jag gav mig inte, jag försökte förklara, jag blev missförstådd, jag var inte värd någonting. Jag vill säga att jag har ett fint förhållande med mina syskon och min mamma, vi bryr oss och har det fint när vi träffas idag. Denna dröm handlar nog om det som format mig en gång då det begav sig. Drömmen återkommer då och då. En god vän sade en gång, Anders du är ju slav under dina frihetsideal, och det är väl sant kanske, men det känns inte så. Ändå vet jag att jag är motsägelsefull mot mig själv. Under ett besök hos terapeuten under en tyngre period, det gällde min relation till Josefine i samband med skiljsmässan för drygt tio år sedan, föreslog terapeuten att jag skulle föreslå Josefine en väg att gå, jag sade tvärsäkert NEJ! Varför? Hon skulle aldrig gå med på något som hon inte vill, svarade jag. Skulle du det? kom frågan som ett brev på posten. Jag fick en riktig tankeställare som jag haft nytta av, jag har lärt mig av Josefine. Jag träffade 1978 en gammal gråhårig, tandlös, munspelande men mycket vis zigenare(det hette så då, idag säger man rom) i en park i Athén när jag var ute på en av mina många ensamresor (man är friare så). Han var mycket pratsam och kom någonstans inifrån dåvarande Sovjetunionen. En sak han rådde mig, ett råd som jag följt nästan helt, det var att han rådde mig att inte ansluta mig till några organisationer för då är du inte fri längre, your destiny is to live your own life but it doesn´t mean you have to live alone, but remember live your life and not anybody else´s. Jag vill klara mig själv, jag vill försörja mig själv, jag kommer aldrig att gå med i någon a-kassa, jag vill aldrig behöva vända mig till försäkringskassan även om jag har rätt till det och kanske kommer att behöva det. Jag vill bestämma själv och det är väl min svaghet och styrka på samma gång. Jag vill inte be någon om någonting och det kan mycket väl vara en svaghet, men jag vill inte. Man kan säga att jag är principfast fyrkantig fast på ett runt sätt Jag är 61 år och hittills har jag hankat mig fram med varierande framgång. Jovisst jag jobbar och jag gör upp avtal om att utföra uppdrag åt uppdragsgivare och visst, det känns lite ofritt ibland, för då blir det ju ett måste, men jag har gått in i det frivilligt. Det är skitroligt att ro hem ett uppdrag, man blir glad, men visst faen nu måste jag jobba också. Gudarna ska veta att jag mår dåligt när deklarationstiden närmar sig. Inte för att det är svårt, inte för att jag inte kan, inte för någonting annat än att det är någon annan som har bestämt att jag MÅSTE göra det. Allra sämst mådde jag under den perioden där den självgode och pompöse Göran Persson var statsminister och styrde och ställde över våra liv. Innerst inne vill jag inte att några inkompetenta politiker ska fatta inkompetenta beslut över mitt huvud och liv, men samtidig måste man beundra att det finns människor som tar den rollen och ansvaret, för deras liv är nog rena måste-nästet. När man är kung kan man inte göra som man vill sa Lejonkungens pappa, man måste göra mer än man vill. När folk frågar mig om jag är gift så brukar jag skoja och betona att jag heter Friman. Det gör Josefine också, heter Friman alltså, det har hon visat så här långt även om hon råkar vara sambo. Hon kommer att förvalta sitt fina efternamn väl, det är jag övertygad om.

lördag 1 maj 2010

Ett sant vårtecken


Nu rustas kära vattenhålet Röda Näsan. Snart kommer det glada Happy-hour gänget att glädja grannskapet med sitt sorl. Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Har under de senaste dagarna förundrats över sossarnas indignation över Odells numera bevingade ord "Tobleronepolitik". Tycker själv att det är en alldeles utmärkt metafor. Nu har Moooooona också lovat att pensionärernas skattegap ska halveras. Halveras? Sa´hon inte för en tid sedan att pensionärerna ska ha samma villkor? Tänk ifall Yvonne Ruwaida som åkte taxi för 200 000 kr enligt Tobleronepolitikens principer får ett finger med i den ekonomiska politiken. Gud bevare mig. Detta var mitt första maj tal.