Leksaker och höjdpunkter

Nu är det dags att sluta att deppa för att det blir mörkare. En av sommarens höjdpunkter var den rockkonsert som Margareta och Calle arrangerade på "godset" i mitten av augusti. Ett riktigt gubbrockband som dessutom hade skrivit många av sina låtar själv, men jäkla vad det svängde när det drog några Stones- och Springsteenlåtar. Vi i publiken var inbjudna grannar och vänner, ca 60 st som hade med våra picknickkorgar och dryckjom. Till slut stuffade vi på riktigt bra. Bra idé det där med att bjuda in grannarna som ju då inte fick någon anledning att klaga på för hög ljudnivå typ. Vi hade tur på med vädret och konserten avslutades med att ett eld-dansarpar genomförde en häftig show när mörkret hade lägrat sig. Margareta förklarade att nu när ljuset avtar i takt med årstiden så skulle vi se eldarna som ljuset in i mörkret så jag får väl ta det till mig och sluta att deppa. Dagen efter var jag ju trött men mycket lycklig. Det är konstigt vad levande musik kan göra med en. Tänkte tillbaka till 60-talet då vi stod och hängde framför scenen på Allégården i Borås och diggade till Woodpeckers, Chapmen, Palmes, Fabulous Five med sologitarristen Christer "Pilsner" Larsson som jag nyligen fått reda på, inte lever längre, men det gör hans minne. Vila i frid Pilsner. När jag besökte godset häromdagen för att besöka x-svärmor så hittade jag den här hundkojan på gårdsplan. Det visade sig att det är Margaretas nya leksak, det är en diesel och ska dra 0,45 milen. Fick prova och det var lite ovant, men trots den något brummande dieseln var det en del krut i den. Lustigt det där med bilmodet! Att man söker upp gamla modeller och hottar upp designen. Det är väl för att flörta med oss runt de 60 och tydligen lyckas man. Kommer det en ny Amazon så slår jag till, hörde ni Volvo?

Vemodigt farväl till sommaren!

Visst kommer där säkert att bli några fina, soliga och varma dagar även under den närmaste månaden, men på något sätt smyger där i bakgrunden ett vemodets skugga över att sommaren än en gång är i nedan. Det är fortfarande vackert vid badplatsen och kajakpaddlaren matar lugnt på med sina paddeltag. Rönnen påminner både om kräfttid och avundsjuka rävar, men jag undrar över det där vemodet. Hösten kan ju vara en sprakande färggrann årstid med viltgrytor och gott rödvin, sedan gäller det ju bara att vara tillräckligt rik när vi närmar oss jul så att jag har råd att fly till Florida och värmen. Jag tror att det är sommarens frihet som jag uppskattar så mycket, även om jag inte har varit särskilt fri denna sommar. Har bara varit helt ledig i 2 veckor men det är inte den friheten jag menar. Sommaren öppnar dörrar till så mycket även om man jobbar. Man kurar inte som under mörkret. Kom ihåg när jag var 10 kanske, vi tillbringade somrarna på Ingarö, en grannkompis kom en kväll på berget och sa att nästa vecka börjar skolan. Jag hade noll koll men blev genast ledsen över att behöva lämna paradiset på landstället, känner precis likadant nu. En gammal vän och kollega ställde frågan i retur till mig när jag svarat att det var ok. Men hur är det egentligen? Ja det är det jag inte vet och det hänger naturligtvis också en hel del på vad framtiden har i sitt berömda sköte och det har jag inte tagit tag i den här sommaren. Tack Elixa för frågan, jag tror att mycket av vemod och nedstämdhet kan bottna i en oviss framtid, så det är bara att bestämma sig, men den gångna helgen ägnade jag mig åt att suga på sommaren och supa in den känslomässigt. Vad fin den är. Povel Ramel var/är genial. Underbart är kort!