Lååååångfreeeeedag och Glad Påsk?

Det svischar en mängd med Glada Påskhälsingar ute i cyberrymden idag, men hur glad påsk ska vi egentligen ha? Påsken är ju en lidandets tid ända till åeteruppståndelsen i slutet av påsken. Jesus lider och torteras på sin Golgatamarsch där han hånas och bespottas av de flesta. Man spikar fast honom och sticker ett svärd i hans sida. Han dör och åskan börjar dåna, hans mor sörjer. Glad Påsk? Man kanske kan se det som att vi människor har en förmåga att vända allt till det bättre och hitta på någon anledning att fira, äta smörgåsbord och få oss en liten tuting. Det finns till och med dom som börjat göra humor av Jesu lidande. På 60-talet kom Brux, en studentikos tidning, ut och på den tiden fanns det ett känt hak som hette Corso i Stockholm. Följande stod att läsa. "Känner du Jesus min vän?" "Är det han som brukar hänga på Corso?" I slutet på 70-talet gjorde Monty Python gänget Life of Brian där Jesus och rövarna sjöng Bright side of life från sina kors. Under min barndom var Långfredagen en riktigt lååååång och tråååkig dag. Man fick inte göra något roligt. Man fick gå i stickig flanellkostym och se dyster ut. Alla biografer och restauranger var stängda. På radion spelades Wagners Parsifal eller annan dyster musik. Till saken hörde att på den tiden fick publiken inte applådera efter akterna i Parsifal, det skulle vara sakralt och religiöst. Jag var själv med en gång och spelade bridge på långfredagen hemma hos ett par goda vänner. Vi hade dragit för gardiner och persienner för att grannarna inte skulle se att vi höll på med dobbel och spel på långfredagen. Nu för tiden kan man gå på nattklubb på långfredagen. På 80-talet var jag en gång inbjuden på Korsfest på långfredagen. Det var en rolig fest så vitt jag minns. Idag kommer vi snart få höra på nyheterna hur starkt troende människor på Filipinerna låter korsfästa och piska sig. Det händer varje år. GLAD PÅSK!

Gubbsjukt

Sporten badminton brottas med dåliga publiksiffror. No shit. Gubbarna i det internationella badmintonförbundet har gått som professor Balthazar ett tag och så kom plötsligt idén: Kjoltvång på damtävlingarna för att göra sporten mer attraktiv för publik och tv-tittare och mer ekonomiskt lönande. Bengt Madsen, MFF:s förre ordförande föreslog en gång att MFF:s fotbollsdamer skulle spela i bastkjol för att locka publik. Samma gubbsjuka syn förekommer också i golfvärlden där damerna som Michaelle Wie får spela i hur kortkorta kjolar som helst medan herrarn tvingas spela i långbyxor om det så är 40 grader varmt. Inte ens knälånga bermudas är tillåtet. Å andra sidan är väl det tur att Tiger tvingas bära väl knäppta långbyxor annars vet man aldrig hur det kan gå.

Springtime for A Free Man

Sitter ute i Guds natur i vårsolen och bara stormtrivs och mår bra. Fåglarna sjunger och flyger som bara den. Jag kan sitta utomhus och kolla hur knopparna växer så det bara knakar. Jag läser Expressen där Jonas Wahlström, Skansen, svarar på frågan om han skulle kunna tänka sig att donera en av sina njurar för 300 000 kr. Han svarar att han kan tänka sig att donera alla sina organ gratis, men att levern nog inte är något att ha. Sån´t gillar jag! Sån´t som jag inte gillar äar att läsa om hur galningen Ghadaffi massakrerar sitt eget folk bara för att få sitta kvar vid makten. Eliminera honom. Sedan dök en gammal vän upp och vi satt där i solen och pratade finanser, politik, livet och om ålderdomen. Också viktigt och en fin stund. När jag kom hem så ringde Margareta och frågade ifall jag ville ha nässelsoppa. En av hennes specialiteter och mina favoriter så här i vårens ystra tider. En underbart vacker dotter både på ut- och insidan dök upp som leverantör av densamme. Värmde den med lite grädde och kokade ett ägg. ÅÅHH! Vårens primör nr 1, GUD så gott. Säger till alla att vårda relationen med era X, då får man god nässelsoppa. Vi fick en liten kort och fin pratstrund och kram dottern Josefine och jag. Nu blir det bookmakersandwich, dvs oxfilé med pepparrot och rå äggula på toast med dijon senap tillsammans med pommes chateau.