Det svischar en mängd med Glada Påskhälsingar ute i cyberrymden idag, men hur glad påsk ska vi egentligen ha? Påsken är ju en lidandets tid ända till åeteruppståndelsen i slutet av påsken. Jesus lider och torteras på sin Golgatamarsch där han hånas och bespottas av de flesta. Man spikar fast honom och sticker ett svärd i hans sida. Han dör och åskan börjar dåna, hans mor sörjer. Glad Påsk? Man kanske kan se det som att vi människor har en förmåga att vända allt till det bättre och hitta på någon anledning att fira, äta smörgåsbord och få oss en liten tuting. Det finns till och med dom som börjat göra humor av Jesu lidande. På 60-talet kom Brux, en studentikos tidning, ut och på den tiden fanns det ett känt hak som hette Corso i Stockholm. Följande stod att läsa. "Känner du Jesus min vän?" "Är det han som brukar hänga på Corso?" I slutet på 70-talet gjorde Monty Python gänget Life of Brian där Jesus och rövarna sjöng Bright side of life från sina kors. Under min barndom var Långfredagen en riktigt lååååång och tråååkig dag. Man fick inte göra något roligt. Man fick gå i stickig flanellkostym och se dyster ut. Alla biografer och restauranger var stängda. På radion spelades Wagners Parsifal eller annan dyster musik. Till saken hörde att på den tiden fick publiken inte applådera efter akterna i Parsifal, det skulle vara sakralt och religiöst. Jag var själv med en gång och spelade bridge på långfredagen hemma hos ett par goda vänner. Vi hade dragit för gardiner och persienner för att grannarna inte skulle se att vi höll på med dobbel och spel på långfredagen. Nu för tiden kan man gå på nattklubb på långfredagen. På 80-talet var jag en gång inbjuden på Korsfest på långfredagen. Det var en rolig fest så vitt jag minns. Idag kommer vi snart få höra på nyheterna hur starkt troende människor på Filipinerna låter korsfästa och piska sig. Det händer varje år. GLAD PÅSK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar