Apropos nostalgitripp mm

Var med om något lustigt. Igår satt jag som klistrad framför radioapparaten och lyssnade i modiga 4 timmar till Lars Cleveman som Tannhäuser i Wagners opera i sändning från Bayreuthfestspelen. Helt magnifikt, i världsklass! Han påminde om den världsberömde heldetenoren Wolfgang Windgassen som ju ofta sjöng mot Birgit Nilsson. Så i morse gick jag in på Fejan och upptäckte att min vän Katarina J hade länkat The Kinks i Lola, en riktig hit på 70-talet. Genast gick mina tankar tillbaka till 60-talet och mina superidoler Kinks. Jag hade samma frisyr som lillebrorsan Dave Davies och Beatleslikt bar jag svart polo med vit skjorta över. 1985 var jag och begick bägge David Bowie konserterna på Ullevi i Göteborg, den första dagen med min kära FB vän Maria. Vi hade en sådan trevlig lunch på 8 Glas att vi missade en stor del av konserten, men trevligt och bra så att jag fixade en biljett till den andra konserten dagen efter. Den var kanon och några dagar efter såg jag Richard Strauss opera Salome på Stockholmsoperan fenomenalt framförd av Laila Andersson Palme. Det är verkligen en ynnest att ha gåvan att kunna njuta av både pop - rock och klassiskt. Kinksfotot är från en av deras LP på 60-talet som prydde mitt tonårsrum och bilden nedan är på den fenomenale Lars Cleveman.

Tankar om livet

Livet är ibland så okomplicerat komplicerat. Allting är egentligen rätt så lätt men jag gör det så svårt. Hur vill jag leva? Såklart att jag gärna vill leva om sommaren. En underbar och vacker tid som skänker inspiration, samvaro och glädje och en möjlighet att leva i nuet. Det enda som kan förstöra en sommardag är att jag tänker fram mot vintern. Fy och usch! Helt plötsligt är det tomt på stranden där det var så fint och hjärtligt. Båtarna dra´s upp på land och täcks över. Det blir folktomt och folk drar sig inomhus. Festen är över. Varför? Det blir mörkt och kallt. Så fort jag tänker på framtiden så får jag någon slags kramp i själen och alla måsten slår sina klor i mig och jag "flyr" tillbaka till nuet och verkligheten och mår så mycket bättre. Har nu kommit till en fas i livet där jag bör välja väg in i framtiden, medan börsras och global ekonomisk infarkt väntar, så tillbaka till nuet igen. Det är mycket bättre. Idag är idag och vad kan jag mer göra än att bara njuta av den. Hur kan man leva ett liv och bara njuta av dagarna som går, utan oro, utan ångest? Jag tränar på det och funderar på idén att "gå i kloster" som pension. Att leva i vackra trädgårdar, odla sin mat, dricka klosterlikör och bara vara. Ingen kalender, bara nu, nu och åter nu. Jag tränar hela tiden på det även om det väntar underbara upplevelser i framtiden. Det är bra att ha goda saker att se fram mot, det mår jag bra av men det är nu som är livet.