söndag 19 april 2009

Mina kinesiska grannar


Ja, nu är ju tiden inne för att ta hand om sin trädgård och då träffar man sina grannar igen. Mina kinesiska grannar flyttade in vid den här tiden för ett år sedan, de är forskare, och det var när jag såg hur mannen försökte ta ner ett körsbärsträd med något som mest liknande en nagelfil som vi fick kontakt. Han talade mycket dålig engelska men förstod i allafall att det var en såg som jag ville låna ut till honom. Så småningom träffade jag hela familjen över staketet, det var frun med magen i vädret och så var det den 6-årige sonen som har svenskt namn och kan svenska. De ville tacka för lånet av sågen och viss annan assistans som jag hade gett dem. De tackade genom att ge mig en liten flaska med kinesiskt majsbrännvin. Det enda jag kan utläsa av etiketten är att alkoholstyrkan är 56% och den insatta kan väl då tänka sig hur det smakar. Det är väl en anledning till att flaskan ännu ej är tom kan tänka. I somras fick den kinesiske sonen en bror och nu har familjen kompletterats med en slags barnflicka, kanske en lillasyster till mamman eller någon släkting kanske. Hon tar ofta den lille i famn och går runt i trädgården. Kanske tittar hon åt mitt hus ibland. Kör hon med det gamla asiatiska tricket att finna en lämplig man för försörjnings skull? För några år sedan då jag jobbade i det stora projektet träffade jag i arbetet en kvinna från fjärran land i Asien. Hon hade som 18-åring tillsammans med en väninna "rymt" till London och börjat jobba i vårdsvängen. Hon träffade så småningom en svensk affärsman, hängde med honom till Sverige och de fick två barn. När barnen var 1 och 3 år gamla så övergav skitstöveln till affärsman den asiatiska kvinnan och barnen, han sitter säkert i någon styrelse nu. Hon grät när hon berättade sin historia och var då väl i 50-årsåldern och på väg att bli arbetslös. När projektet var slut och vår så kallade affärsrelation upphörde så kontaktade hon mig för att hon vill gå en promenad med mig och prata om en eventuell gemensam framtid. Bara så där, så okomplicerat! funkar det så i Asien? Jag tackade artigt (hoppas jag) men bestämt nej till den promenaden. Den kinesiske pojken har börjat spela piano, men det verkar som han bara spelar en ton med stor regelbundenhet. Kanske något kinesiskt stycke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar