Om jag vore författare skulle jag haft det man kallar för skrivkramp. Kommer inte på något engagerande att skriva om. Ibland märker man att krönikörer på de stora drakarna hamnar i samma situation och krystar fram något oväsentligt om något oväsentligt. Till exempel ett jättelikt gammalt äppelträd. Häromdagen då jag tog en cykelpromenad kom jag ihåg att det utmed rutten en bit från stigen finns en gammal ödetomt, ett hus har funnits där, det ser man helt klart. Rester av murar finns det också. Men eftersom det är skördetid för äpplen nu så steg jag av hojen och gick in på ödetomten och där stod jordens största äppelträd? Det är iallfall ca 8 meter högt, kronan är 10 meter i diameter och stammen är jättegrov. Man kan knappt famna den. Massor av fina äpplen på grenarna och ruttna sådana på marken. Hade cykelväskan på hojen så jag kunde ladda till höstens första äppelpaj. Mums! Gick en bit till mot järnvägen och fann där ett kors som det stod Mulle på. Undrar just ifall Mulle är ett begravet husdjur eller om det är ett minnesmärke över någon som hamnat framför tåget. Jo, det blev en kvarts lite annorlunda upplevelse och tankar om människor som bott där en gång i tiden. Skulle nog göra lite fler sådana där utflykter vid sidan av de invanda vägarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar