Galna veckan

Veckan som gått har varit helt galen, vad gäller nyheter alltså. Det börjar med att det avslöjas att en pappa tvingat sin dotter att spela utvecklingsstörd i 10 år för att få ut vårdnadsersättning från FK. 25000 kr i veckan har han kvitterat ut. Vem i hela friden har räknat ut att man behöver 25000 i veckan för att vårda utvecklingsstört barn? Frågan är väl egentligen vem det är som är utvecklingsstörd? Nu ska pappan åtalas och det är väl på sin plats, men frågan är om inte FK borde åtalas för förskingring av våra skattepengar? Sedan är det ju så smart att FK kommer att kräva flickan som tvingats att spela utvecklingsstörd på pengarna eftersom det är den vårdade som ska krävas. Jag undrar vem som egentligen behöver vård? Sedan kom nyheten att den ökände Anders Behring Breiviks advokat har gått ut och krävt att hans klient ska få straffrabatt eftersom han skonat de yngsta barnen under sin skoningslösa slakteriverksamhet. Är det någon rabatt som skulle utmätas så är väl det i så fall mängdrabatt för att han har dödat så många. En människa som mördat över 60 personer ska inte ha någon straffrabatt alls. Straffet borde multipliceras med antalet döda! Idag kom den galna nyheten att personal på barnakuten i Malmö numera bär överfallslarm för att galna föräldrar, vilka de nu kan vara, hotar att mörda personalen om inte just deras barn får gå före i kön. Man uppmanas också att inte bära halsband, för risken att strypas då blir överhängande. Vad är det som händer? Finns det ingen polis och inga domstolar i Malmö? Eller tvingas sjukhusen som fotbollsklubbar att betala polisnotan själva? Att försöka strypa någon som ska vårda ens barn är ungefär lika begåvat som att strejka sig ur krisen i Grekland. När några vänligt inställda turister äntligen vågar sig dit för att stötta landets turistnäring, ja då strejkar, bussförare, taxichaufförer, rederi- och flygpersonal och turisterna blir strandsatta. Ja någon anser tydligen att det är bra för landet som nu cashar in en massa kosing från sina grannar. Det är nog inte bara den här veckan som varit galen, hela världen är det. Nu ska jag casha in min vinst på travet sedan igår 551 kr. Skall satsa en del på V75 idag och de eventuella pengarna jag vinner skall jag använda till en resa som inte går till Grekland. Hej hopp.

Offentlig ursäkt till Idrottsföreningen Elfsborg - IFE

Har pga tilltagande ålder eller andra orsaker under senare tid kallat Idrottsföreningen Elfsborg för EIF i stället för IFE. Jag ber härmed om ursäkt till denne anrika förening och dess supportrar och framförallt min brorson tillika gudson Johan. Jag trodde att det var Elfsborgs Idrottsförening men det var ju tvärtom. Har haft samma problem med Täby Kyrkbys stolthet i div. 1 IK Frej. Felet är väl en överkomlig brist när hjärtat är på det rätta stället. Kommer imorgon att resa till Norrköping för en höstlig fotbollseftermiddag och ser fram mot det. Kommer ihåg när jag på 60-talet hängde på Ryavallen och kollade in Henry Larsson, Ove Grahn, Gästis, Loket, Wigar Bartholdson, Lasse Råberg, Kubben, Lasse Heineman, Jens Söderberg och och bröderna Målberg. En del av dem från och till i landslaget. Ja Ove Grahn var väl den störste och spelade i VM-laget 1970 och 1974 tillsammans med Thomas Ahlström(även han Elfsborg) vid det senare tillfället. Hoppas att du förlåter mig Johan:-)

Manlighet - vänskap - samarbete

För er facebookare så blir det lite upprepning. Det var länge sedan jag bloggade och jag vet inte om det beror på att jag saknar foton eller upplevelser värda att skriva om. Jag vet inte ens om ni läser. Har under den senaste veckan upplevt en hel del som rört om i känslorna. I torsdags hade vi en klassträff för klass 6 B som gick ut ur Carlssons Skola 1961 som 12-13 åringar. Nu träffades vi igen efter 50 -år som 62-63 åringar, bara grabbar eller gubbar om ni så vill. Det var nervöst, javisst, men det blev så fint och varmt. Vi fann varandra och våra gängse roller direkt, gliringar och uppskattningar spreds runt det fint dukade middagsbordet på Sällskapet i Centrala Stockholm. Fint värre. Gammalt tjafs och slagsmål på Floras kulle avhandlades på ett bra sätt och lärare förstås. Kanske en fördel med pojkklasss, ingen risk för kärleksförvecklingar eller? Jag gillar nog alla mina klasskamrater, de har varit med om att skapa en trygg plattform för mitt fortsatta liv och jag kände verkligen samhörighet och kärlek. En del hade stora magar, en del saknade hår men alla bjöd på sig själva. Riktigt härligt. Alla var överens om att jag nog är ett ADHD barn:-). Nu mer om män.

I går på söndagen hade vi en sådan där förhatlig städdag i samfälligheten. Jag hade hyrt in motorsågar och flistuggare modell Peter Stormare i Fargo, och det det var magiskt och konstatera hur män från 30 upp till 70 samlades kring dessa maskiner, med hörselskydd, hjälm och visir för att gå lös på sly och annan oväxtlighet. Hur vi samlades och jobbade i timmar för att avverka området. Alla fann sina roller i tystnad, gick ju inte att samtala med skydden och i oväsendet. En blick här, en snubbling där och en och annan omedveten tackling, aldrig ett ont ord. Jobb, jobb och åter jobb för att bli klar till söndagsmiddagen. Det lyckades. Det är så fascinerande hur man kan köra på utan att egentligen känna varandra. Kommer ihåg det där från lumpen, militärtjänsten. Killar, gubbar fungerar väldigt bra ihop ibland. Känns otroligt bra!