Det är förkylt

Det sägs att vi "män" tycker så synd om oss själva då vi är förkylda, febriga och sjuka, men jag tillhör nog inte den skaran. Däremot reagerar jag mot slöseriet med tiden, att inte kunna utföra allt som jag har kommit överens om, folk tycker ju att man är äcklig och sprider ohälsa omkring sig och vill inte träffa en. Å andra sidan är det ju tur att man har sin laptop, en del jobb kan man ju få gjort där, en del andra roliga upptäcksfärder kan man ju också utföra. Tex den att hitta sin dotter på Stureplans mingelbilder, där även en del gamla kurskamrater figurerar. Gud bevare mig, gissa om man blir orolig. Linda Skugge ger Ebba von Sydow på käften i media. Hon tycker att unga tjejer ska sluta att supa och hänga kring Stureplan, jag håller med. Och mina gamla kurskamrater, jag vet ju hur dom är.....eller? Förresten, det är väl inte bara unga tjejer som ska sluta med att supa, det gäller väl killarna i allra högsta grad, de brukar väl vara de som råkar värst ut. Jag fick rådet en gång att ta en cognac eller två då jag var förkyld, när huvudvärken gått över da´n därpå så var det bara förkylningen som fanns kvar..... och kanske ska jag sluta googla också.

Once a Champ always a Champ

Där i Lake Worth i Palm Beach Post fann jag i sportbilagan en notis med foto på Ingo från storhetstiden. (inte detta, det fann jag på google, f´låt om jag bryter mot upphovsrättslagen)
Satt och läste, ryste och fick ståpäls när jag läste om vår svenske hjälte, en av de störste svenskarna i Amerika. Tänk att de skrev om hans begravning i kära gamla Vasakyrkan, har själv haft glädjen att bo i Göteborg i 20 år. Härnedan kan man läsa vad de skrev. Självklart har jag klippt ut den och kommer att bevara den. Min lillasyster föddes den 26/6 1959 och när min mamma låg där med min lillasyrra på armen kom förlossningsläkaren in och sa´, "det gick ju bra det här", "ja det blev en flicka sa mamma", "nej jag menar att Ingo vann sa läkaren"! Själv satt jag och mina syskon uppe mitt i den ljusa sommarnatten och lyssnade på radioreferatet trots en arg och motvillig farbror som ville att vi skulle sova, han fick hoppa in som barnvakt där i sommarstugan på Ingarö och radion stod i det rummet där han sov. En annan historia som jag kom ihåg är när Ingo satt som bisittare till Bengt Grive under OS-sändningarna från Montrealboxningen. En kille stöp i canvasen efter en slagserie och räknades ut. Grive bad Ingo att analysera matchen. Ingos analys löd; det var en rejäl pröpp han gick på! End of story.


Det här stod i artikeln

More than 1,000 attend memorial for Johansson
Goteborg, Sweden - Six members of Ingemar Johansson´amateur boxing
club carried the former heavyweight champion´s casket from a packed
memorial on Friday, a sign on a garland of flowers reading "Once a Champ
always a Champ."
More than 1,000 people attended the funeral in Johanssen´s (står faktiskt så)
hometown of Goteborg. He died at a nursing home last Friday after having
been diagnosed with Alzheimer´s desease and dementia more than 10 years ago.
He was 76.
Known as "Ingo" to Swedes, Johansson stunned the boxing world when he knocked
out Floyd Patterson to win the heavyweight title att Yanke Stadium on June 26, 1959.
Raymond Patterson, Floyd Pattersons´s brother, honored Johansson by donating a gift to
the Swedish fighter´s memorial fund.
The service in the Vasa church, Goteborg´s second largest, was open to the public.

Borta bra - hemma bäst?????

Ja, så är man då hemma igen. Grillen och parasollen bara väntar på att få användas och att de står framme är också ett tecken på att det är inte så´na grejer jag bryr mig om att flytta in och ut alltefter årstiderna. Det finns saker som är viktigare. Till exempel det att man får ett sms från dottern när man landat efter en lång overseasresa, puh(förstår att NHL spelarna tackar nej till landslagsspel, resan är rena boskapstransporten), alltså sms:et, Välkommen hem farsgubben, ställ dig inte i någon buss- eller taxikö, jag väntar till vänster när du kommer ut. Att den lilla tjejen blivit så stor att hon kör ut och hämtar sin pappa innan hon beger sig till föreläsningen. Att åka bil tillsammans är ju också det bästa sättet att komma till tals med och om lite allvarligare spörsmål. Det går ju inte att komma undan eller att köra ifrån problemen. Det blev en fin resa hem till radhuset och grillen. När jag stod där i Lake Worth och såg ut över den väldiga och mäktiga atlanten och spanade mot nordost, där någonstans måste ju Göteborg ligga, ja, samma vatten, vattnet här har kanske varit där. Kanske badade jag i det här vattnet i Göteborg 1985 eller? Vilka enorma hemligheter döljer sig i denna ofantliga vattengrav. Det måste finnas mycket oupptäckt och spännande. Tror nog att Cousteau har haft ett mer spännande liv än jag själv, och skulle jag kunna veva tillbaka skulle jag nog ha valt ett mer praktiskt och upptäckande liv som ständigt satte fart på stimulans och upptäckarlust till ett rörligt och mer fysiskt liv, det som vi väl är skapade för att leva helt enkelt. Kom hem till ett Sverige med SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, Volvo, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB, SAAB. Mona och facket skäller på regeringen, dumskallar, dom är ju till viss del själva ansvariga för debaclet med ständiga krav på arbetsgivare och på att för mer lön jobba mindre. Sjuklön ska arbetsgivaren också stå för, inte underligt att det går åt helvete för Sverige. Ingen förbättrad infrastruktur för SAAB blev det heller när sossarna hade mandat. Maud skäller på GM att de ska ta sitt ansvar som multinationellt storföretag. Vilken rappakalja, GM har ju inga pengar, dessutom har ju SAAB gått med miljardförluster under snart 20 år, så Maud och alla regeringar bör ju lyfta på hatten för GM som hållit SAAB under armarna under så lång tid. Staten är den som har tjänat mest pengar på SAAB i form av skatter och arbetsgivaravgifter så Maud, sansa dig och byt glasögon, du ska ha sådana där garnityrbågar, såna som jag har, de är mycket snyggare. Funderar ju också på ifall hemma är bäst, är det så? Varför trilskas vi här i norden med att bo kvar i detta bistra klimat. Tänk att traska omkring mitt i februari i sandaler och shorts, så är det i Florida och i mycket stora delar av världen........... nä får väl ta och pensionera mig och kasta mig ut i det verkliga livet, fri och obunden som jag är A Free Man

To be a sixtie

Saa haer saag jag ut vid piren i Lake Wort den dag som jag gjorde entre in the sixties. Det kaenns konstigt men idag paa driving rangen slog jag golfbollarna som i fornstora dagar, ingen oldboys haer inte. Bada i havet bland alla hajarna hann jag ocksaa med. Alla glada haelsningar till mig och mina vaenner Pete och Judy har framfoerts och Elisabeth, Peter haelsar glatt och varmt tillbaka. Naer man var ung ville man ibland bli aeldre det vill man inte nu eller snarare man vill gaerna leva naagra aar till men inte bli aeldre.

Tog med mig vintern

Ja som vanligt tog jag med mig den svenska vintern till Florida. Foerst fick jag tvaa fina sommardagar och blev lite braend oever flinten. Sedan slog kylan till och det var bara att laana lite vinterklaeder. Solen skiner i alla fall hela tiden och det aer roligt att traeffa Peter o Judy, dom aer sig lika och oerhoert ambitioesa daa det gaeller att faa Amerika paa foetter igen, de jobbar som myror eller vad det heter. Rom och Tequila aer mycket goda drycker.