Svininfluensa

Kina har stoppat fläskimporten från Mexico. Finns det inga svin i Kina? Det gör det väl? Undrar just hur mycket fläskkött som exporterats från Kina till Mexico i denna sanslösa värld?

En kväll framför TV:n

Dottern ringde för att få låna pappas bil, mammas var redan upptagen. Det var ok, hade ändå inget för mig efter en dag med blandade uppgifter uppdelade mellan jobb, bil och hem. Beslutade mig för att det inte skulle bli någon fotboll ikväll, jag behövde ro i själen. Då är det musik, natur eller lugna program som leder till kontemplation. Det började på SVT2 med Terry Jones (Monty Pythonsnubbe) Barbarer. Det handlade om hur romarna ständigt under olika kejsare angrep Persien och Grekland men för det mesta fick på nöten. Perserna och Grekerna var också överlägsna då det gällde kultur, teknisk utveckling och byggkonst. Terry tog med fantastiskt engagemang, kunskap och glädje med oss till olika historiska platser i mellanöstern. Det har nog alltid krigats där. Det var en romersk kejsare, Cassius tror jag, som var så girigt ute efter guld , så perserna hällde smält guld i hans strupe. Tro´t om ni vill, han dog, ajaj! Därefter blev det Mäktiga Mississippi på Kunskapskanalen. Det handlade om hur yankarna gjorde upptäcktsresor i detta enorma flodsystem som även inkluderar Missouri. President Jefferson hade i början av 1800-talet köpt Louisiana som då var jättestort av fransmännen och ville veta vad han köpt och skickade därfär ut expeditioner som i åratal travade runt och träffade indianer och en allsköns massa djur. Bland annat fanns vid den tiden 70.000.000 bufflar sades det. Otroligt vackra bilder på fauna och natur och även här en otrolig research som gjorde det mycket intressant. Kanske blir historia intressantare när man blir äldre. Man visade också fågelsträck som under flytten hade olika mellanlandningsplatser utmed flodsystemet. Prärietranorna var så många att Hornborgarsjöns 18 000 är blaha blaha. Och när jag fick se snögässen som var ännu fler, det såg ut som en snöoväder, så kom jag att tänka på min kompis på Särö som ondgjorde sig över några stycken som var på besök, men det är klart, hennes tomt är inte lika stor som Nordamerikanska kontinenten. Till slut blev det avslutningen på Debatt med Janne Josefsson där man pratade om alkohol inför Valborg. En kvinna i publiken frågade honom om han kunde tänka sig att vara vit under Valborg för att föregå med gott exempel inför barnen och han var tveksam. Kom ihåg att jag fick en liknande fråga en gång under ett seminarium om ledarskap. En man i publiken frågade om man kunde röka samtidigt som man sa till sina barn att inte göra det. Kom ihåg att jag fick en snilleblixt, hade just sett Lejonkungen med dottern som inte hade körkort då. Jag relaterade till en episod i filmen där Simba, som än så länge bara är prins, säger till sin pappa Lejonkungen. "När jag blir kung då får jag göra vad jag vill"! Då svarade Lejonkungen "Nej min son, när du är kung måste du göra mer än du vill!" Mannen i publiken sade högt och lite uppgivet, "I got your point"! Det ni, alla ledare med bonus! Backsipporna har kommit till Kyrkbyn! PS. Undrar ifall mannen slutade att röka.DS.

Marcus Birro

Kan inte hjälpa det men ibland blir det bara så här. En person som tar upp min tid allt oftare är Marcus Birro. Författare, poet, journalist, radioröst, tv-sidekick, fotbollsnörd, nykter alkoholist, nybliven pappa, samhällskritiker, debattör mm, men framförallt en man som står för sin åsikt. Han är väl sisådär en 36 år, alltså en ungdom i mina ögon. Själv liknade han sig själv som åt gubbhållet senast i tv hos Ekdal, där han dessutom avslöjade att han stulit böcker på biblioteket i Göteborg, också det rakryggat. Jag tror att jag upptäckte honom i samband med diskoteksbranden i Göteborg. Den där hemska dageneftermorgonen ledde han ett radioprogram, morgonpasset eller något liknande och talade till oss lyssnare på ett mycket rakt, fängslande ja gripande sätt. Jag kom ihåg att jag tänkte att det här kunde inte Ulf Elfving ha gjort bättre, eller rättare än sagt, den gode Uffe kunde inte ha gjort det lika bra som Marcus som pratade till, och spelade finstämd modern rock och pop för ungdomarna och oss vuxna som lyssnade. Det var första gången som jag tänkte att man kan sörja till pop och rock. Det slog mig att ungdomen införde en helt ny sorgkultur. Ungdomar sörjer inte med svarta kläder, de sörjer med sin musik och på sitt språk. Sedan försvann han ett tag och lämnade väl medial plats åt storebrorsan Peter som skapat en hel del färgstarkt i TV-serieform. Att han försvann kan man väl förstå när han idag beskriver sitt dåvarande alkoholmissbruk. Han gör precis som min salig x-svärfar, han nämner sakerna vid dess rätta namn, inga krusiduller där inte. Pissar man i byxorna så gör man det, inte mer med det. Berättar gör han om hur han tittat på fotbollsfinaler som han inte minns ett dugg av. Nu minns han allt och har huvudet på skaft så det bara ryker om det. Rent stilistiskt så skriver han om fotboll som en poet. Hans intresse för fotboll har en stark italiensk approach. Hans språk är lika målande som, eller mer målande än det strindbergska. Han finns själv alltid med som en fond i måleriet vilket gör det hela så himla närvarande. Kom ihåg när jag upptäckte mitt årsbarn Mats Olsson, för några decennier sedan, som skriver för samma tidning, Expressen, som Marcus gör. Tyckte att han skrev mer om sig själv än om sport och rock. Nu har jag förstått att Mats Olsson använder sporten och rocken som raster i sin samhällsjournalistik vilket gör det hela så mycket intressantare. Har en gång fått äran att hälsa på Mats på restaurangen PA & Co. Det kändes stort. Jag har också haft glädjen att prata golf med Marcus i Karlavagnen, det var kul. Passade då också på att avsluta med att säga, ”Marcus, du är skitbra”! Känns alltid bra att få meddela att man gillar någon. Jag gillar honom mest för att han så solklart sticker ut hakan. Så självklart, så rakt och med hög svansföring tar han också ställning för de svaga i samhället. I inledning och avslutning av Karlavagnstimmarna läser han sina monologer om viktiga saker med en sådan glöd och inlevelse så att man inte missar ett ord eller ens kommatecken. Texterna är dessutom mycket genomtänkta. Att Marcus har upplevt sorg i form av döda för tidigt födda barn har han på ett samhällskritiskt sätt beskrivit i en bok som heter Svarta Vykort. Den där karln tar tag i allt han är med om och det är ju nu glädjande att Marcus nu äntligen är pappa till en frisk pojke som tydligen redan har fått en Romatröja med Tottis namn på ryggen. Heja Marcus, Sverige behöver dig!

Restaurang Röda Näsan idag kl 12.30

Dom gör det ordentligt. Happy Hour time.

IF Elfsborg - Malmö FF ikväll

Dom här två är mina hängivna brorssöner. Vi får hoppas att dom är lika glada lite senare i afton!

Du hittar dom på http://www.myspace.com/deoverlevande

Sven-Erik

Under åren från 1963 till 1975 spelade jag mycket golf i Borås ute på banan vid Östra Vik. En härlig och vacker skogsbana med öppna fält. Började där att harva som ung tonåring, slängde klubbor när bollarna flög fel väg eller inte flög alls. Så småningom blev jag bättre i detta svåra spel och fick nya vänner. Min bästa golfkompis heter Anders precis som jag, han är ett år äldre än jag och var också mycket bättre i golf. Han slog dessutom lika långt som en häst sparkar. Kunde slå ända till stenen på 1:an. Dit lär det vara 250 meter. Han var duktig på fåglar också kom jag ihåg. En gång när vi gick på gamla 4:an, (hålet på bilden, björkarna var mycket mindre då och Anders kunda driva ända till dom), svepte en mörk fågel över våra huvuden och Anders ropade: kolla en duvhök. Alldeles efter svarade duvhöken kra-kra. En golfkompis som jag så småningom lärde att känna heter, eller snarare hette Sven-Erik. Jag fick av min mamma i dagarna veta att han hastigt avled den 11 april. Fast jag slutade att spela golf med honom för 34 år sedan högg det till som bara den i bröstet på mig och jag blev ledsen, jag är ledsen nu när jag skriver men liksom glad också, man minns allt det roliga. Visserligen har jag sporadiskt träffat honom vid mina tillfälliga besök på golfklubben men vi har aldrig umgåtts under de senaste 34 åren. Sven-Erik är, han finns fortfarande känns det som, 10 år äldre än jag. Han var alltså vuxen när vi började spela golf ihop. Vi var ett gäng som ofta gick en 4-boll varje lördag. Sven-Erik blev som en storebror eller lillfarsa för oss ystra klubbkastande tonåringar. Samtidigt som han uppfostrade oss inom golfens värld, där ingår att uppföra sig ordentligt, så lärde han oss också att inta en mer professionell inställning till spelet, men ibland kunde han också vara med och delta i vissa hyss. Någon gång i slutet på 50-talet vann han titeln svensk juniormästare i Båstad. Hans mycket specielle pappa som hette Sven brukade skryta om att Sven-Erik hade gjort 17 birdies i rad på svåra Tylösand, men det trodde vi inte på. Han var också fenomenal på att spela ur omöjliga lägen, han kunde försvinna långt in i skogen och snart kom bollen ut i en hög lyra och landade nära hålet. Men han hade bra träning, han spelade våghalsigt och ibland också snett och hamnade då ofta ute i bushen. Golf är en jättebra sport för unga, man lär sig att umgås med folk av alla de slag, och skulle jag vara rekryterare idag så skulle jag ta med mig mina kandidater till golfbanan för att se hur de beteer sig i med- och motgång. En människas karaktärsdrag avslöjas obevekligt under golfspel. Sven-Erik lärde mig och Anders att spela om pengar, det skulle motivera oss att fokusera och vinna och så skulle det svida om man spelade dåligt. Sved gjorde det nog mest för Sven-Erik då Anders och jag spelade jättebra den första gången det begav sig men det jämnade nog ut sig med tiden och han höll sportsligt god min. Innan man tog körkort fick man ibland lift med honom i hans gula Amazon in till sta´n. Sven-Erik hade också den goda smaken att spela bridge och hans sörjs närmast av sin jättefina och varma hustru, barn och barnbarn. Jag kommer att sakna dig och din mycket personligt kärva humor och för all den visdom du givit mig. Tack för allt Sven-Erik!

Restaurang "Röda Näsan"

Igår - söndag - var det happy hour redan kl 12 typ!

Mina kinesiska grannar

Ja, nu är ju tiden inne för att ta hand om sin trädgård och då träffar man sina grannar igen. Mina kinesiska grannar flyttade in vid den här tiden för ett år sedan, de är forskare, och det var när jag såg hur mannen försökte ta ner ett körsbärsträd med något som mest liknande en nagelfil som vi fick kontakt. Han talade mycket dålig engelska men förstod i allafall att det var en såg som jag ville låna ut till honom. Så småningom träffade jag hela familjen över staketet, det var frun med magen i vädret och så var det den 6-årige sonen som har svenskt namn och kan svenska. De ville tacka för lånet av sågen och viss annan assistans som jag hade gett dem. De tackade genom att ge mig en liten flaska med kinesiskt majsbrännvin. Det enda jag kan utläsa av etiketten är att alkoholstyrkan är 56% och den insatta kan väl då tänka sig hur det smakar. Det är väl en anledning till att flaskan ännu ej är tom kan tänka. I somras fick den kinesiske sonen en bror och nu har familjen kompletterats med en slags barnflicka, kanske en lillasyster till mamman eller någon släkting kanske. Hon tar ofta den lille i famn och går runt i trädgården. Kanske tittar hon åt mitt hus ibland. Kör hon med det gamla asiatiska tricket att finna en lämplig man för försörjnings skull? För några år sedan då jag jobbade i det stora projektet träffade jag i arbetet en kvinna från fjärran land i Asien. Hon hade som 18-åring tillsammans med en väninna "rymt" till London och börjat jobba i vårdsvängen. Hon träffade så småningom en svensk affärsman, hängde med honom till Sverige och de fick två barn. När barnen var 1 och 3 år gamla så övergav skitstöveln till affärsman den asiatiska kvinnan och barnen, han sitter säkert i någon styrelse nu. Hon grät när hon berättade sin historia och var då väl i 50-årsåldern och på väg att bli arbetslös. När projektet var slut och vår så kallade affärsrelation upphörde så kontaktade hon mig för att hon vill gå en promenad med mig och prata om en eventuell gemensam framtid. Bara så där, så okomplicerat! funkar det så i Asien? Jag tackade artigt (hoppas jag) men bestämt nej till den promenaden. Den kinesiske pojken har börjat spela piano, men det verkar som han bara spelar en ton med stor regelbundenhet. Kanske något kinesiskt stycke.

En så´n dag

Idag har det varit en så´n där dag som ska genomföras varje år. Det gäller att välja rätt dag för att den ska kännas rätt. Förmiddagen blev det jobb men sedan bar det ut i trägårn´som sett alldeles förskräcklig ut eftersom jag inte orkade höststäda den. Min gamla filosofi om att höstlöven får ligga kvar för att göda jorden och att det som finns kvar till våren ska tas hand av "vårvindar friska" funkar inte till 100 %. Och gamla perennrester ska ju helt enkelt bort, liksom kvistar och grenar som är på fel ställe. Vad som är den stora skillnaden under senare år är att jag har kommit på att trädgårdsarbete är ett riktigt fysiskt påfrestande arbete. Får ta paus då och då, får väl se om jag får träningsvärk. Grannen har framfört önskemål om att jag ska kapa min älsklingssyrén någon meter då den skuggar deras tomt, vilket jag har gått med på att göra efter blomningen. Jag har läst att syrén kan man beskära i stort sett året runt. Jag har torktumlare men har bestämt mig för att bidraga till minskning av växthusgaser så därför hänger jag ut tvätten i solstrålarna i stället. Nu längtar jag till fredagsdrinken som en belöning på denna ansträngande dag. Ser också fram mot en ansträngande helg, för jag är inte klar än. Har också provkört min väns nyinköpta begagnade bil för att han undrade om bromsarna låg på eller inte. Men det visade sig vara automatlådan som motorbromsade och enligt bilverkstaden funkar denna typ av växellåda på det sättet och det var ju bra att få veta att ingenting var fel.

Till Elisabeth......

Hej! Ibland låter det som det är jag som tänker när du skriver. Reagerar på samma saker som du. Precis som när jag läste Friheten av Ulf Lundell. Ibland var det jag som skrev. När det gäller Amelia Adamo så var hon igår mycket träffsäker hos Daniel Sjölin och det var härligt att se hennes pondus. Höjdaren tyckte jag var när hon tyckte att 80-talisterna var lata. Det är visserligen en sanning med modifikation men jag har träffat och hört om så många som inte gör något mer än att sitta framför datan och sedan sova. I ett projekt för arbetslösa ungdomar som jag deltog i, ringde föräldrarna förtvivlat för att få upp ungdomarna till coachcentret. Brist på stimulans skulle Sigge säga. När man frågar vad de skulle vilja jobba med svarar det vad de inte skulle vilja jobba med, en viss vägledning trots allt som man kan jobba vidare med. Roligt också att se hur arg Gustav Fridolin blev där han trots allt försökte behärska sig. Apropos gnällspiken Östros så visar jag här nedan ett mail som jag skickade till honom den 13 mars, inget svar. Göran Hägg är ett mysterium. Han sägs vara retorikexpert. Jag har hittills aldrig hört honom avsluta en mening. Det kan låta så här: Det är så här att ja ni förstår om man nu hitta orsakerna till eller kanske bättre ska man fråga statsministern eller snarare finansministern hur han ser på ja alltså det är viktigt............ Säljutbildning det låter roligt, får nog bli nästa steg i karriären.
----- Original Message -----
From: Anders Friman
To: mailto:thomas.ostros@riksdagen.se
Sent: Friday, March 13, 2009 1:10 PM
Subject: Finansdebatt
Hej Thomas!
Hörde dig i radion när du gapade och gnällde på regeringen och Anders Borg. Det är faktiskt tröttsamt att höra dig hålla på med ditt eviga klagande på vad regeringen gör och inte gör. Du bidrar till ett dåligt samhällsklimat. Före valet 2006 rådde en hög arbetslöshet och den då socialdemokratiska regeringen inklusive dig, lyfte inte ett finger för att råda bot på den men nu när du inte har makten längre då börjar du att gnälla som en bortskämd och missnöjd barnunge. Det blir osakligt värre. Jag har jobbat i 15 år med att hjälpa människor att hitta nya anställningar och du ska veta att motivationen hos de arbetssökande är mycket högre idag än vad den var för 4-5 år sedan.
Hälsningar
Anders Friman från Täby

Nytt ansikte

På grund av den ljusnande årstid och min glädje över det så skiftar jag idag från svart bakgrund till min favoritfärg blått. Kommer kanske snart också att byta ansikte på mig själv men då måste jag finna ett med tillräckligt hög kvalitet.

GRILLAD

Nu varslas programmet "Grillad" av högsta programledningen och kommer förmodligen att läggas ned. Frågan är hur det överhuvudtaget fick läggas upp? Jag gav en gång programmet ett försök men det var en så pinsam ointelligent och låg nivå på det, så det har blivit annat i stället. Har dessutom noterat att en av programmakarna bakom Grillad heter Rickard Slätt och är journalist. Denne Rickard Slätt gjorde sig för omkring ett år sedan känd som företrädader för de så kallade "fansen" till Hammarby då han skrev en stor debattartikel i Expressen där han uttryckte sitt missnöje över att fotbollslagen skulle stå för kostnader för den skadegörelse som deras fans gjorde sig skyldiga till. Man skulle sluta att resa till dessa bortamatcher (tack och lov) som en slags bojkott mot denna "orättvisa" bestämmelse. I en liten mail-växling föreslog jag honom att fansen i stället skulle ta ansvar och uppträda som folk, då skulle ju inga kostnader för skadegörelse uppstå. Jag sade/skrev också att jag mer eller mindre slutat att gå på fotboll, vilket jag gjorde ofta förr, pga just fansens uppträdande. Då svarade denne Slätt att då hade jag inte någon talan. Med den inställningen förstår man att programmet Grillad står sig slätt med Slätt!

Patetiska fantasiavtal

Var tvungen att ägna fm av påskafton åt att skriva följande insändare som nu är skickad till Expressen. Hoppas att näringslivets toppar läser den tidningen men man undrar ifall de verkligen kan läsa.

Näringslivstopparnas pensionsavtal gör att avsättningen till pensionen ofta är högre än lönen. Smaka på det! Chefen är alltså mer värd när han (för det är oftast en han, undantag Falkengren) inte jobbar än när han jobbar. Varför anställdes han då överhuvudtaget? När en vanlig knegare blir uppsagd så får han max några månadslöner ofta förenat med arbetsplikt. När en näringslivstopp får sparken får han ett eller två års lön och blir omedelbart arbetsbefriad. Om man nu är så himla kompetent så bör man ju hitta ett nytt toppjobb rätt så omgående och skulle inte behöva någon fallskärm alls, eller hur? En del av dessa toppar verkar inte klara sig utan att lyfta både lön och pension samtidigt. Är inte pension något man ska få när karriären är avslutad? Ett löjes skimmer sprider sig runt dessa toppar som mer eller mindre förskingrar sina företag på ofantliga belopp.

Berörande musik på Långfredagen

Om du klickar på länken längre ner så kan du se på och lyssna till Birgit Nilsson i Isoldes kärleksdöd från 1973 i en inspelning jag fann på Youtube. Birgit var nog den största! Wagner likaså. Andligt och sinnligt på en långfredag. Observera att melodifestivalfläkten användes redan på Birgits tid och att publiken skriker som den värsta fotbollspublik. Att tänka på när hon så fint sjunger Isoldes Kärleksdöd är att hon har stått på scen och sjungit i stort sett hela tiden i 3 och en halv timme och så klarar hon av de finstämda sluttonerna "höchsten lust". Hade glädjen att själv beskåda henne i denna roll på Stockholmsoperan 1976. När hon sjungit färdigt blev det alldeles tyst, ingen kunde eller vågade bryta den förtrollande stämningen men till slut brakade det loss och publiken var hänförd. Svårigheten i att sjunga Wagner är ju att sången har sin egen väg genom musiken som drar åt sitt håll.

http://www.youtube.com/watch?v=I6vtug-fTHc&feature=related

Fotot härovan skickade Margareta till mig från Muskö i går kväll...... så vackert. Vet att det finns människor som käbblar om vilken skärgård som är vackrast, Bohusläns eller Stockholms. Jag säger som Sten Broman sade en gång på sin rungande skånska. Det är idiiiiiioooootiskt att jämföra vem som är bäst. När man lyssnar på Mozart är han bäst! När man lyssnar på Beethoven är han bäst. Samma när det gäller skärgårdar. Den man befinner sig i är vackrast, men störst av dem alla är Birgit.

Vuxenpoäng och försvaret

Har hört genom dottern att man kan testa sin ålderstatus på något som heter vuxenpoang.com. Hon fick resultatet 27 år och var stolt över det. Ja varför inte göra ett försök. Efter ett antal inte allt för kluriga frågor fick jag resultatet 42,8 år. Passar därför på att lagom till påsk lägga in ett foto där jag väl inte rikigt är 42,8 men vad gör det. Såg min spegelbild i ett skyltfönster igår när jag promenerade till ICA, där hade jag nog snarare 75 vuxenårspoäng. Erinrar mig en gammal påskhistoria från I 15 i Borås där jag gjorde lumpen 1968-69. Vilde Bill var vaktpost vid huvudgrinden. Överste Gunnar Gurka närmade sig och Vilde Bill anmälde med hälsning och allt helt enligt reglementet. Översten, som var något överraskad då Vilde Bill för det mesta gjorde allt fel, röt militäriskt "BRA POST!" Varmed Vilde Bill vrålhögt ropade tillbaka "GLAD PÅSK ÖVERSTE"! Detta var under den epok där vi svenskar ansåg att vår frihet var värd att försvara. Idag inskränker sig vårt försvar till några enheter i Afganistan och på väg till Adenviken för att hålla koll på pirater.

Restaurang "Röda Näsan"

Nästan varje dag under 10 års tid hag jag på väg till och från ICA promenerat förbi kvarterskrogen som jag informellt döpt till "Röda Näsan". Orsaken är väl inte så långsökt, Röda Näsan har happy hour varje dag kl 17, och då samlas gänget för att fira happy hour. På vinterhalvåret är de hänvisade till den lilla arkaden för att huttrande ta sina bloss, men nu har uteserveringen äntligen öppnat och de kan fira i solskenet. När jag promenerade förbi hade väl happy hour just upphört och jag fann bara dessa lämningar, kyparen ville inte vara med på bild, jag undrar varför?

Ett lyckat "case"

Vilket vanvördigt ord, "case", det handlar ju om en människa, ett livsöde helt enkelt. Men eftersom jag ju arbetar med så kallad karriärcoachning får man väl säga case. Fick i veckan veta att en god vän fått/fixat ett nytt jobb, även han en så kallad karriärcoach. Han blev väl till och med headhuntad. Det märkliga i historien är att han egentligen inte alls hade siktat på det yrket. Han är en vanlig, enkel och mycket hederlig arbetargrabb i Östergötland. Jag träffade honom för snart 5 år sedan då jag arbetade i ett projekt för uppsagda montörer. Han kom lite försynt och frågade ifall han fick "praoa" som coach i projektet. Han var själv metallare och ledamot i verkstadsklubben. Tillika gift och pappa till två tonårsdöttrar. Jag tyckte att det gick väl an att han var med och "praoade" i projektet. Han visade sig vara en riktig fena på att "ta folk". Han har empati, humor och vet att alla mår bra av att ha ett jobb att gå till, även om han tycker att arbetarens villkor är en aning tuffa. När jag några månader senare fick ta ansvar för ett stort omställningsprojekt i södra stockholmsområdet för ca 150 personer så tillfrågades jag om vem jag om vem eller vilka jag ville ha som medarbetare. Jag bad då om att få denne "kamrat" som jag kallar honom, han kallar mig för "kompis". Vi har haft våra diskussioner, han tycker rött och jag är lite blåare. Ibland kallar han arbetsgivaren för fiende medan jag tycker att det är frågan om samarbete mellan näringsliv och fack. Vi har lärt oss av varandra på ett sätt som många skulle pröva på. Han var/är en synnerligen god och duktig kollega som så småningom drog vidare till det stora bemanningsföretagets omställningsenhet och nu två år efter det blivit headhuntad till ytterligare ett företag i branschen. Egentligen är det inte min förtjänst, det är hans egen. Han vågade ta språnget till något helt nytt. Min insats är att jag litade på honom och det var inte så svårt. Han höll ju på IFK Norrköping, eller "Snoka" som han kallar laget. Håller man på "Snoka", då är man att lita på åtminstone om man själv håller på Elfsborg. Jag tycker att det här "caset" visar att de flesta av oss klarar av det mesta om vi bara vill och vågar. Jag tycker att rekryterarna runt om i landet är alldeles för skraja för att våga satsa på människor som kanske inte har den rätta erfarenheten. När man går på sta´n och ser sig omkring så håller de flesta på med ett arbete som många andra också skulle klara av, eller lära sig på några få veckor. Det är inte så jäkla svårt. Självklart skulle jag inte låta mig opereras i hjärnan av en svetsare men på många områden och nivåer kan vi lätt slussas in i nya arbeten. Och varför skulle man tvinga en metallare från Enköping att söka jobb i Gimo, det finns ju metallare som är arbetslösa där. Varför ska man behöva butikserfarenhet för att jobba i affär. Vi har väl för tusan alla butikserfarenhet förresten, vem har inte dagligen varit i en affär? Det var allt för den här gången.