Ett lyckat "case"

Vilket vanvördigt ord, "case", det handlar ju om en människa, ett livsöde helt enkelt. Men eftersom jag ju arbetar med så kallad karriärcoachning får man väl säga case. Fick i veckan veta att en god vän fått/fixat ett nytt jobb, även han en så kallad karriärcoach. Han blev väl till och med headhuntad. Det märkliga i historien är att han egentligen inte alls hade siktat på det yrket. Han är en vanlig, enkel och mycket hederlig arbetargrabb i Östergötland. Jag träffade honom för snart 5 år sedan då jag arbetade i ett projekt för uppsagda montörer. Han kom lite försynt och frågade ifall han fick "praoa" som coach i projektet. Han var själv metallare och ledamot i verkstadsklubben. Tillika gift och pappa till två tonårsdöttrar. Jag tyckte att det gick väl an att han var med och "praoade" i projektet. Han visade sig vara en riktig fena på att "ta folk". Han har empati, humor och vet att alla mår bra av att ha ett jobb att gå till, även om han tycker att arbetarens villkor är en aning tuffa. När jag några månader senare fick ta ansvar för ett stort omställningsprojekt i södra stockholmsområdet för ca 150 personer så tillfrågades jag om vem jag om vem eller vilka jag ville ha som medarbetare. Jag bad då om att få denne "kamrat" som jag kallar honom, han kallar mig för "kompis". Vi har haft våra diskussioner, han tycker rött och jag är lite blåare. Ibland kallar han arbetsgivaren för fiende medan jag tycker att det är frågan om samarbete mellan näringsliv och fack. Vi har lärt oss av varandra på ett sätt som många skulle pröva på. Han var/är en synnerligen god och duktig kollega som så småningom drog vidare till det stora bemanningsföretagets omställningsenhet och nu två år efter det blivit headhuntad till ytterligare ett företag i branschen. Egentligen är det inte min förtjänst, det är hans egen. Han vågade ta språnget till något helt nytt. Min insats är att jag litade på honom och det var inte så svårt. Han höll ju på IFK Norrköping, eller "Snoka" som han kallar laget. Håller man på "Snoka", då är man att lita på åtminstone om man själv håller på Elfsborg. Jag tycker att det här "caset" visar att de flesta av oss klarar av det mesta om vi bara vill och vågar. Jag tycker att rekryterarna runt om i landet är alldeles för skraja för att våga satsa på människor som kanske inte har den rätta erfarenheten. När man går på sta´n och ser sig omkring så håller de flesta på med ett arbete som många andra också skulle klara av, eller lära sig på några få veckor. Det är inte så jäkla svårt. Självklart skulle jag inte låta mig opereras i hjärnan av en svetsare men på många områden och nivåer kan vi lätt slussas in i nya arbeten. Och varför skulle man tvinga en metallare från Enköping att söka jobb i Gimo, det finns ju metallare som är arbetslösa där. Varför ska man behöva butikserfarenhet för att jobba i affär. Vi har väl för tusan alla butikserfarenhet förresten, vem har inte dagligen varit i en affär? Det var allt för den här gången.