Här är våren

Tänk att dessa små blommor har vuxit under snön. Jag som lovade Greta att hon skulle få uppleva det här men det fick hon inte. Kramis på dig i din himmel.

Drömmar

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Undrar om den säger mer än 1001 ord. Budskapet är väl rätt klart. Jag har stulit den från Expressen så jag hoppas att dom är snälla om dom kommer på mig i mitt oskyldiga amatörbloggande i dessa upphovsrätts debatttider. Idag har 2 st av mina adepter glatt meddelat att dom har fått erbjudande om ny anställning. Alltid skönt att avsluta veckan med sådana besked. Det går om man ger sig den på det, så det så. Nu ska jag mata fåglarna och sedan ska jag slira iväg och inhandla till fredagsmiddag. Ska köpa något som passar till ett gott rödvin. Det är jag värd.

Trista gamla klasskamrater.....

..... som inte är med på fb. Jag gick mina första 6 år i en klass B på fina Östermalm i Stockholm. Det var en pojkklass ca 30 st östermalmsslynglar, söner till relativt välbeställda föräldrar. En eller annan kom lite långväga ifrån, tex från Älvsjö vill jag minnas. Vi hade en rätt bra gemenskap, hade både fotbolls- och ishockeylag som spelade i sanktan. Själv var jag hockeymålvakt om än ej i Lundqvist klass. En del av oss var och är väl fortfarande rätt så begåvade och några har verkligen lyckats och nått vad man kan kalla topp-positioner i näringslivet och den offentliga sektorn Några läkare och advokater blev det också. I vissa fall är man rätt så förvånad men visst finns det folk med dolda talanger. För något år sedan blev jag inbjuden att deltaga på facebook och tycker väl att det har varit en rätt intressant och ibland rolig verksamhet. Har ju också under tiden letat efter gamla bekanta och då naturligtvis efter kamrater från 6 B. Jag har lyckats att hitta en, med en överraskande rolig profilbild för att vara han, förutom mig. Rätt så många av mina nuvarande vänner och bekanta är med men 6 B var tydligen ingen bra rekryteringsbas för facebook. Undrar ju varför det är så, är jag bara barnslig eller är dom trista och tråkiga och har slutat att leka?

Global warming?

Nu får det vara nog!

Vad är en vinnarskalle

När jag gick till sängs igår, trött på allt idrottande i tv, vill alltid ha lite lugn och ro innan jag somnar, lyssnade jag på ett intressant program på radion som handlade om vinnarskallar. Om vad det betyder, ger uttryck för och vad som kan ligga bakom. Själv har jag aldrig varit en vinnarskalle, även om jag vunnit en hel del golftävlingar på den tiden det begav sig. Min målsättning på golfbanan var att mitt spel skulle fungera så bra som möjligt, svingen skulle ha timing, klubban skulle träffa bollen mitt i köttet, glädjen att se bollen flyga spikrakt i mitten av fairway för att landa över 220 meter bort, det var min payback. Om jag sedan slog mina motspelare var mindre viktigt. Däremot kunde jag bli väldigt besviken om jag spelade dåligt, det var tråkigt, förödmjukande och smärtsamt. Klart att det var skitkul att stå och ta emot applåderna i klubbhuset när man hade vunnit, men att stoltsera med en bra och välspelad score var ändå det viktigaste. Jag känner en del människor som mer eller mindre givit upp sporten för att de inte blev bäst, även om de spelade bättre än jag. Jag tror att vinnarskallssyndromet kan bero på behovet av bekräftelse av omvärlden, överlevnadsinstinkt och brist på sjävkänsla(obs ej att förväxlas med självförtroende) och inre trygghet. Varför är det annars så viktigt att sätta andra människor på plats att få dem att förlora. Liksom jag duger inte som jag är. Många vinnarskallar är också omöjliga att umgås med när de förlorat. Sensmoral: vinnarskallen vill i sin målsättning skapa förlorare, är det bra? Blir alltid lite orolig när människor jag träffar säger att de som egenskap har tävlingsinstinkt, jag är tävlingsmänniska säger de. Betyder det att de vill vinna över mig i jobbet eller livet, att de vill vara bättre? Att jag ska förlora och vara sämre?

Mitt lilla face(book) och jag

Ja - så ägnar jag en stund åt att göra det som numera enligt media är arbetsgivarnas stora fasa. Jag bloggar och ägnar mig åt facebook som än en gång har bytt skepnad och som vanligt ställer till med problem. Undrar vilka dom är där bakom scenen på facebook? Hörde på radion häromdagen en kvinnlig företagsledare som sade att om hennes medarbetare hade tid med att blogga på facebook så hade de inte tillräckligt med arbetsuppgifter och hon fick väl skicka hem några. Också ett mycket kallt och cyniskt resonemang. För att utföra sitt arbete behöver man privat tid så det var en korkad arbetsgivare och faktiskt också en korkad kvinnlig sådan. Tur att jag är min egen arbetsgivare så att jag bara kan sparka mig själv, har faktiskt funderat på det. Har haft några sköna och omtumlande dagar. En gång i tiden tyckte jag att födelsdagar inte var något att fira och det tyckte jag inte i år heller - åtminstone inte i förväg. Men så när väl dagen inträffade så började sms:en trilla in, mobilen ringde och ett samtal var från kära dottern Josefine 21 som gratulerade glatt men sedan liksom inte ville avsluta samtalet och stillsamt undrade vad jag skulle gör på kvällen, och när jag berättade att jag inte hade planerat något, 61 är ju inget att fira tyckte jag, så drog hon ut på det och till slut bestämde jag mig för att bjuda in henne och hennes pojkvän Patrik på födelsedagsmiddag och det tackade hon ja till. Åkte förbi fina köttaffären från jobbet för att inhandla det bästa och och när jag kom hem såg jag att fasta telefonen också fått påringningar. I brevlådan låg två gratulationskort och på mailen fick jag påhälsning av gamla kollegor och bekanta. Även på facebook fick jag gratulationer av människor till och med av en som jag aldrig har träffat. Middagen med Jossis och Patrik blev också ett fint möte, nära och resonerande, hon har blivit så klok och laidback och man får verkligen skärpa sig för att inte kasta ur sig oövertänkta tankar. Dom hade med sig ett fång med fina tulipaner och ett italienskt mycket gott och fint rödvin, en Valpoliciella, inte en sådan där som kostade 5 kronor i slutet på 60-talet, nä det här var ett riktigt kvalitetsvin. När dom gav sig iväg i vintermörkret så hade jag en sådan fin känsla inombords. Bland telefonsamtalen jag fick kan jag nämna två kusiner, Klas och Gilla, Josefines mamma, min egen mamma Marianne och hennes tvillingsyster moster Eva. Mina 3 syskon, Bettan, Gunnar och Ann-Marie förstås. Min käre gamle Mats skickade sms. Robban, Hans och Christina skickade vykort och dom ringde också under middagen och sjöng "ja må han leva", kul, barndomsvännen Claes och "gamla" sekreteraren Mia skickade mail och Job skickade sms från Thailand. Sonja (som jag aldrig har träffat vad jag vet) och Jason i Florida som jag bara träffat i en timme på en sunkig bar däröver hörde av sig via facebook. På jobbet fick jag en grattiskram. Josefines syster Helena grattade via facebook. Nästa år ska jag fanimej ställa till med lite mer kalas, man blir så varm inombords av lite uppmärksamhet. STORT TACK ALLA! Jag hoppas att jag inte har glömt någon.

Sara Palin

“I am a big supporter of this movement,” she said. “America is ready for another revolution.” sa Sara Palin vid US tea-party. och jag som trodde att man hade allmänna presidentval i USA!

Mot ljusare tider i flera bemärkelser

Nu äntligen ser man ljuset. Gick hem från jobbet och passerade Sergels torg mellan 3 och 4 på eftermiddagen och då var det så här ljust och fint. Kändes härligt, fredag är det ju också vilket ju inte gör saken sämre. Börjar bli mildare också så folk hade inte så bråttom som man brukar. Det verkar ljusna också i det politiska läget. Folkopinionen verkar ha tagit sitt förnuft tillfånga och gapet minskar. Sossarna bör nu lära sig att det inte lönar sig att gnälla som dom gör på allt och alla och dessutom gjorde dom inget själva 2004 och 2005 då arbetslösheten ökade. Inte gjorde de något åt pensionärernas situation eller åt sjukvårdsköerna då heller då de satt vid makten. Men nu har de natulirligtvis en massa fagra löften som de ska betala med vadå? Det skapar dessutom ett dåligt samhällsklimat med sitt gnällande vilket ju är ett av våra största samhällsproblem just nu. På 80-talet tog Janne SAS Carlzon initiativet att skicka sin personal på charmkurser och det är något som sossarna borde fundera på. När man söker jobb - för det gör dom ju - så skall man väl förmedla en positiv attityd : De borde kanske läsa och begrunda Shakespears Köpmannen i Venedig där Lorenzo säger följande: Den man som ej inom sig har musik och icke rörs av sköna toners endräkt är böjd för svek bedrägeri och rov. Hans andes verksamhet är stum som natten och hans begär är svarta som en avgrund, tro ingen sådan man men hör musiken! För att skapa lite större trygghet i min egen tillvaro så stöttade jag upp garagets tak med ytterligare en stötta då det hade börjat bukta inåt märkbart mycket på grund av snötyngden. När det var gjort, fick jag ett telefonsamtal från dottern Josefine som berättade att hon klarat tentan i straffrätt och efter det samtalet hörde jag hur talgoxen sjöng. Som sagt nu börjas det.