Mitt lilla face(book) och jag

Ja - så ägnar jag en stund åt att göra det som numera enligt media är arbetsgivarnas stora fasa. Jag bloggar och ägnar mig åt facebook som än en gång har bytt skepnad och som vanligt ställer till med problem. Undrar vilka dom är där bakom scenen på facebook? Hörde på radion häromdagen en kvinnlig företagsledare som sade att om hennes medarbetare hade tid med att blogga på facebook så hade de inte tillräckligt med arbetsuppgifter och hon fick väl skicka hem några. Också ett mycket kallt och cyniskt resonemang. För att utföra sitt arbete behöver man privat tid så det var en korkad arbetsgivare och faktiskt också en korkad kvinnlig sådan. Tur att jag är min egen arbetsgivare så att jag bara kan sparka mig själv, har faktiskt funderat på det. Har haft några sköna och omtumlande dagar. En gång i tiden tyckte jag att födelsdagar inte var något att fira och det tyckte jag inte i år heller - åtminstone inte i förväg. Men så när väl dagen inträffade så började sms:en trilla in, mobilen ringde och ett samtal var från kära dottern Josefine 21 som gratulerade glatt men sedan liksom inte ville avsluta samtalet och stillsamt undrade vad jag skulle gör på kvällen, och när jag berättade att jag inte hade planerat något, 61 är ju inget att fira tyckte jag, så drog hon ut på det och till slut bestämde jag mig för att bjuda in henne och hennes pojkvän Patrik på födelsedagsmiddag och det tackade hon ja till. Åkte förbi fina köttaffären från jobbet för att inhandla det bästa och och när jag kom hem såg jag att fasta telefonen också fått påringningar. I brevlådan låg två gratulationskort och på mailen fick jag påhälsning av gamla kollegor och bekanta. Även på facebook fick jag gratulationer av människor till och med av en som jag aldrig har träffat. Middagen med Jossis och Patrik blev också ett fint möte, nära och resonerande, hon har blivit så klok och laidback och man får verkligen skärpa sig för att inte kasta ur sig oövertänkta tankar. Dom hade med sig ett fång med fina tulipaner och ett italienskt mycket gott och fint rödvin, en Valpoliciella, inte en sådan där som kostade 5 kronor i slutet på 60-talet, nä det här var ett riktigt kvalitetsvin. När dom gav sig iväg i vintermörkret så hade jag en sådan fin känsla inombords. Bland telefonsamtalen jag fick kan jag nämna två kusiner, Klas och Gilla, Josefines mamma, min egen mamma Marianne och hennes tvillingsyster moster Eva. Mina 3 syskon, Bettan, Gunnar och Ann-Marie förstås. Min käre gamle Mats skickade sms. Robban, Hans och Christina skickade vykort och dom ringde också under middagen och sjöng "ja må han leva", kul, barndomsvännen Claes och "gamla" sekreteraren Mia skickade mail och Job skickade sms från Thailand. Sonja (som jag aldrig har träffat vad jag vet) och Jason i Florida som jag bara träffat i en timme på en sunkig bar däröver hörde av sig via facebook. På jobbet fick jag en grattiskram. Josefines syster Helena grattade via facebook. Nästa år ska jag fanimej ställa till med lite mer kalas, man blir så varm inombords av lite uppmärksamhet. STORT TACK ALLA! Jag hoppas att jag inte har glömt någon.