Det har varit en påsk med verkligen blandad kompott vad gäller i stort sett allting. Den inleddes med ett strålande väder och när jag gick förbi blomsterflickornas affär i Kyrkbyn höll den vackra mamman i butiken på med att stänga och frågade ifall jag ville ha tulipaner, hon gav mig 20 bara sisådär och önskade Glad Påsk. Jag gjorde ett tamt försök att vilja betala men detta avvärjde hon mycket vänligt och bestämt. Jag har i helgen också funderat på mycket på det stora frågorna i världen och i vårt samhälle. Läste en krönika av förnämlige numera juridiska krönikören i Expressen, Britta Svensson. Hon skriver om mordet på en 78-årig kvinna på parkeringsplatsen i Landskrona, hon skriver om invandring, tystnad och mycket annat, och jag läser, tänker och undrar och till slut skriver jag till henne om mina funderingar men blir inte klokare för det. Frågan hänger kvar, vad kan vi göra? vad har vi inte gjort? Har också tänkt invandring och har ju både i jobbet och i den närmaste vänkretsen invandrade vänner i första, andra och tredje generatione och de är hedervärda människor. Har tänkt rohypnol, andra droger och utanförskap. Likt Britta Svensson har jag tänkt på den där usla fegheten att smita, att gömma sig, att inte stå upp för sina handlingar och sig själv. Så tänker jag nästan alltid när polisen anklagas i media för att de följt en biltjuv som kör ihjäl sig. Den som begår ett brott har alltid ett val och är delaktig i konsekvenserna. Det verkar också som att de misstänktes juridiska biträden uppmanar sina klienter till tystnad, att absolut inte nämna sanningen, att inte minnas. Att erkänna sin handling och stå för sin handling ingår inte i rättvisans sanning idag, jag ställer mig mycket undrande till detta. En sak som jag är helt övertygad om är att det så kallade videovåldet och dataspelen där man slåss och tar livet av varandra har en avgörande betydelse för många unga män. För en del av dem är karatesparkar och att nita någon, skjuta eller sticka ner någon ett normalt sätt att umgås på. Det har man lärt sig framför tv- och datorskärmen och vi, deras föräldrar, bär ansvaret. Många människor bär också på en lagrad och frustrerande ilska som de inte gett utlopp för och ett finger i trafiken idag kan ju betyda att man förlorar livet. Det tar lång tid att bromsa och ändra kurs för en oljetanker och den tanker som vi färdas på är ännu mer svårmanövrerad. Hann ju diskutera lite kring detta med Josefine som just nu läser processrätt, under den riktiga höjdpunkten under påsken som var påskmiddagen hos Josefine och hennes Patrik. Hon hade fixat till en riktig trerättersmåltid, hur gott som helst, Tutis satt i fönstret och spanade ut genom fönstret med fågel och sork i blick. Vaknade upp på annandagen och upptäckte till min fasa att ett nytt snötäcke hade lagt sig över min lilla sunkiga gräsmatta. Vårstädning stundar. I det tråkiga vädret fastnade jag oplanerat framför tv:n och filmen Pearl Harbor. Ja, jag fastnade verkligen. Nu är det här ju en riktig Hollywoodsnyftare men ändå. Bakgrundshistorien är vår historia. Dessa vansinnigt modiga män som kliver upp i sina små, små flygmaskiner och tar upp kampen mot fienden på liv och död. Krig är inte bra men kräver modiga människor, både män och kvinnor. Undrar ifall jag skulle kunna vara så modig? nej jag tror inte det. Job har jobbat i helgen under de vackra soliga dagarna och var lite sur när det snöade på hans lediga dag. Nu går färden till Mora och vi får väl se vilka vårtecken som dyker upp på vägen. Hörde just på nyheterna att bensipriset höjs med ytterligare 10 öre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar