Etik på nätet - poppis?

Redan som liten pojk - har faktiskt varit en sådan, även om det är svårt att tro idag, så fick jag lära mig att vara artig och visa uppmärksamhet mot min omgivning. Om man fick något, en present på sin födelsedag, så tackade man för den dels när man fick den men också gärna i brev- eller kortform. Man skulla ringa eller skriva och tacka för senast, helst inom 8 dagar. Om någon ringer så brukar man ju svar i telefon eller mobil. Och för det mesta brukar man ju öppna sin dörr då någon ringer på, utom när det är kronofogden förståss(stavar förståss med 2 s då det låter bättre). Kronofogden var på besök i radhuslängan häromda´n, råkade se det på det dokument han hade där han satt i bilen och försökte ringa upp grannen som inte var hemma(förståss). Kronofogdens hantlangare såg förresten ut som en Bandido utan skinnväst, läskigt. Man skulle titta folk i ögonen när man hälsade på dem, ta av sig mössan och kanske bocka eller nicka lite, flickorna skulle niga. Det hör till vanligt hyfs att tacka, svara osv men på något sätt verkar detta hyfs minska avsevärt när man kommunicerar på nätet eller sms:ar. Ja i skolan också förståss, där har respekt och uppmärksamhet upphört att existera, men det var inte det de handlade om nu. Har en hel del gamla goa´vänner i förskingringen som jag vet att jag inte har något otalt med och som jag vet att jag tycker om och som jag tror tycker om mig som ibland skickar iväg en hälsning eller tanke till mig via mail eller sms och min inställning är att jag alltid svarar. Det har jag visserligen lärt mig men jag tycker också att det känns så bra att bekräfta att jag tagit emot det, allt är ok, ofta med en liten hälsning! Jag har under senare året initierat små lustigheter, skickat mail, tankar, omtankar, frågat allt ok? ut i cyberrymden och det förblir ofta tyst. Ska det vara så? Skiter folk i vad jag skriver? eller signalerar eller är det så att jag, hemska tanke, inte är så populär innerst inne? Jag brukar ibland eposta till journalister och krönikörer då deras skrivande engagerar och provocerar och huvuddelen av dom svarar faktiskt. Den store Ulf Nilsson, Pamela Andersson (inte hon i Baywatch) Göran Greider som svarar artigt varje gång även om jag som jag alltid gör tycker tvärtom, en gång även Mats Olsson och Marcus Birro men inte längre, dom får nog för många mail nu. Man blir så himla glad när man får ett personligt svar och synpunkter på sina synpunkter. Just nu förstår jag hur viktigt det är att man är "artig" på det sätt som mina föräldrar lärde mig att var och då framförallt för att det betyder så mycket för den man är artig emot. När jag är artig är jag inte det för att man ska vara det, utan för att det är roligt att göra andra glada. Det vet jag själv. Det händer att jag ibland skickar en slant till syskon- och kompisbarn och det är roligt att de ringer, skriver, sms:ar och tackar, vilket ju idag är så lätt, man behöver inte köpa dyra kort och frimärken och ha omaket att behöva gå till brevlådan. Om de inte gör det så upphör givmildheten från min sida. Ibland kan jag vara en riktig skitstövel och det är också roligt. Att jag inte har varit artig mot vissa på fb beror på att dom skickar lustiga hälsningar, blommor, kramar och om man klickar på att man accepterar och bekräftar kommer det en varningsskylt om att man automatiskt lämnar ut sina vänners information, och det vill jag ju inte göra, jag vill hålla på mina vänner integritet. Ni kära vänner som alltid svarar och kommunicerar, ni vet vilka ni är, ni behöver inte känna er träffade, jag älskar er. Ha en fin helg på alla de sätt, det tänker jag ha. Ni andra ska ta er i kragen, ni betyder mer än ni tror!