Jag har begivit mig till Angarnsjöängarna i Vallentuna kommun. En riktig fågelsjö med en massa arter som för ett j-a liv men som också gör allt för att äta upp varandra. Idag var det rätt lugnt. Naturens barnkammare har inte hunnit vakna till liv än och jakten verkar inskränka sig till några kärrhökar och en tornfalk. En himla massa gäss fanns där också, det du Elisabeth. Nu är det så att jag inte på något sätt är någon slags fågelskådare, jag tycker om att uppleva fågellivet. Jag har en massa kryss men ändå inga, har inte en aning om hur många arter jag fått se i livet. På grund av mina Floridaresor genom åren så har jag nog en ansenlig skara i min okända fågelbok. Även om jag sällan får se några rariteter så blir jag ändå uppfylld och betagen av naturens storhet och skönhet. Vem har hittat på allt det här? Det är så komplicerat så att det går inte att hitta på? Finns det en Gud? Ja frågorna är många och jag känner mig fri och befriad och börjar tänka på mitt efternamn. Tänk att ha fått ynnesten att bära namnet Friman, en fri man, A Free Man. Började tänka på om det har betytt något för mig i livet och jag kommer fram till att det har betytt mer än jag tror. Vill tillägga att x-Margareta och älskade dottern Josefine har bägge sagt att de ska behålla det namnet för att de tycker så mycket om det. Jag vill vara fri, fri som fågeln, inte bunden av avtal och kontrakt, jag jobbar gärna och gärna hårt och mycket, men det ska vara av min egen fria vilja. Ingen ska komma till mig och säga vad jag ska göra vare sig det gäller arbete eller privatliv. Jag mår pest och pina då människor försöker styra och ställa i min tillvaro. Hade en hemsk dröm i natt där jag var jäteovän med mina syskon och föräldrar för att de tycket att allt jag ville var fel. Alla var emot mig, alla var arga på mig, men jag gav mig inte, jag försökte förklara, jag blev missförstådd, jag var inte värd någonting. Jag vill säga att jag har ett fint förhållande med mina syskon och min mamma, vi bryr oss och har det fint när vi träffas idag. Denna dröm handlar nog om det som format mig en gång då det begav sig. Drömmen återkommer då och då. En god vän sade en gång, Anders du är ju slav under dina frihetsideal, och det är väl sant kanske, men det känns inte så. Ändå vet jag att jag är motsägelsefull mot mig själv. Under ett besök hos terapeuten under en tyngre period, det gällde min relation till Josefine i samband med skiljsmässan för drygt tio år sedan, föreslog terapeuten att jag skulle föreslå Josefine en väg att gå, jag sade tvärsäkert NEJ! Varför? Hon skulle aldrig gå med på något som hon inte vill, svarade jag. Skulle du det? kom frågan som ett brev på posten. Jag fick en riktig tankeställare som jag haft nytta av, jag har lärt mig av Josefine. Jag träffade 1978 en gammal gråhårig, tandlös, munspelande men mycket vis zigenare(det hette så då, idag säger man rom) i en park i Athén när jag var ute på en av mina många ensamresor (man är friare så). Han var mycket pratsam och kom någonstans inifrån dåvarande Sovjetunionen. En sak han rådde mig, ett råd som jag följt nästan helt, det var att han rådde mig att inte ansluta mig till några organisationer för då är du inte fri längre, your destiny is to live your own life but it doesn´t mean you have to live alone, but remember live your life and not anybody else´s. Jag vill klara mig själv, jag vill försörja mig själv, jag kommer aldrig att gå med i någon a-kassa, jag vill aldrig behöva vända mig till försäkringskassan även om jag har rätt till det och kanske kommer att behöva det. Jag vill bestämma själv och det är väl min svaghet och styrka på samma gång. Jag vill inte be någon om någonting och det kan mycket väl vara en svaghet, men jag vill inte. Man kan säga att jag är principfast fyrkantig fast på ett runt sätt Jag är 61 år och hittills har jag hankat mig fram med varierande framgång. Jovisst jag jobbar och jag gör upp avtal om att utföra uppdrag åt uppdragsgivare och visst, det känns lite ofritt ibland, för då blir det ju ett måste, men jag har gått in i det frivilligt. Det är skitroligt att ro hem ett uppdrag, man blir glad, men visst faen nu måste jag jobba också. Gudarna ska veta att jag mår dåligt när deklarationstiden närmar sig. Inte för att det är svårt, inte för att jag inte kan, inte för någonting annat än att det är någon annan som har bestämt att jag MÅSTE göra det. Allra sämst mådde jag under den perioden där den självgode och pompöse Göran Persson var statsminister och styrde och ställde över våra liv. Innerst inne vill jag inte att några inkompetenta politiker ska fatta inkompetenta beslut över mitt huvud och liv, men samtidig måste man beundra att det finns människor som tar den rollen och ansvaret, för deras liv är nog rena måste-nästet. När man är kung kan man inte göra som man vill sa Lejonkungens pappa, man måste göra mer än man vill. När folk frågar mig om jag är gift så brukar jag skoja och betona att jag heter Friman. Det gör Josefine också, heter Friman alltså, det har hon visat så här långt även om hon råkar vara sambo. Hon kommer att förvalta sitt fina efternamn väl, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar