Den sista sommardagen 2010?

På grund av en trilskandes rygg så ger jag mig ut på flera motionspromenader om dagen. Att vara stilla och vila är en av de stora fällorna vid sådana här problem, man stelnar till och förtvinar. De ska göra lite ont vilket det gör när man rör på sig och det blir bättre, men för tusan när det small till då jag skulle ut ur bilen igår, ingen lämplig plats för såna som har ryggbesvär. Får väl skaffa en sådan där bil man kliver upp i istället för en sådan där man ska krypa ner i. Under dagens andra promenad passerade jag Prästgårdsängarna i Täby Kyrkby och blev påmind om att det är den sista sommardagen idag. Imorgon är det septemper och höst enligt almenackan även om vädret verkar mer åt sommar i allafall idag. Det är så vackert vid Prästgårdsängarna med himlen med sina dramatiska molnformationer. Sommaren är min vän som jag längtar till under vinter och vår och som jag vemodigt sörger(eller stavas det sörjer? sörja är ju något helt annat) när jag tvingas ta farväl och gå in i hösten som i och för sig kan vara bedövande vacker, men det handlar inte om det. Det handlar om mörker och sorg. Marcus Birro skriver om sorg på ett mycket bra och konkret sätt. Det gäller att bli vän med sin sorg och det har jag svårt för. En älskad vän kan jag ta farväl av utan att känna sorg, vi ska ju snart ses igen, och det ska i och för sig sommaren och jag göra också även om man inte kan vara helt säker, men det är något helt annat, en helt annan dimmension, en fråga om livet. Livet blir viktigare och allvarligare med åldern verkar det som, och kanske vackrare också. Konstigare med när man tvingas betrakta vad som händer i valrörelsen som ju tjuvstartade redan under Almedalsveckan där Gudrun eldade pengar och Littorin lämnade in. Nu antar den rent groteska former med överbud från bägge sidor, men där man från Alliansens sida inser att man måste jobba för att generera skattepengar och där de rödgröna verkar tro att större delen av Sveriges befolkning saknar sunt förnuft, vilket dessvärre kanske är fallet. Sossarnas största misstag är att liera sig med vänstern, sedan borde man anställa någon som kan ekonomi. En Butler i T-banan? Klockorna stannar!