Inte i valet och kvalet längre.

Det har jag i och för sig inte varit heller. Har rätt så länge varit klar på var jag ska lägga mina tre röster och idag förtidsröstade jag så behöver jag inte bekymra mig om vad jag gör den 19 september längre. Egentligen skulle jag inte alls rösta som jag gör om jag vill tillgodose mina egna trygghetsintressen med utgångspunkt från min situation. Jag borde rösta på dom som ger högst a-kassa (är inte med i någon), högst och längst sjukersättning (vill inte ha men kanske kommer att behöva) och högst pension med minst skatt (ska ju bli pensionär under mandatperioden men jag vägrar att bli det). Min ideologi går på tvärs med min eget trygghetsbehov, eller har jag inte något sådant behov. Tillhör jag den människotypen som vill ta i problemen och utmaningen då den kommer. Ja, jag tror det. Det har hänt några gånger att jag sagt upp mig utan att ha något nytt säkrat, att jag sagt av mig projekt där jag ser att jag inte trivs eller gör ett bra jobb. Jag tror att jag har några månader på mig att ställa in siktet på något nytt kreativt att göra. Jag är innerligt trött på mig själv i det jobb jag nu utför och livet blir som sagt viktigare och viktigare.