Idag fyller lillebror 60

Tänka sig att idag så fyller min lillebror Gunnar 60. Det känns sanslöst att ha en lillebror som är 60 då det säger något om mig och min status. Fast han är yngre än jag så är det mycket han har varit först med. Tex var han i USA redan som 18-åring medans jag fick vänta till 29. Han gifte sig 1980 tror jag medan jag fick vänta till 1987. Han blev pappa som 29-åring med jag blev pappa vid 39. Å andra sidan var jag den första av oss två att skiljas, eller först? Den enda av oss som gjorde det ska det nog heta. Lillebror Gunnar och hans kära Christina firar sina födelsedagar tillsammans i The Big Apple just nu. Stort grattis lillebror och ha det så bra over there!

Det är bögarnas fel......

Som en liten motvikt till senaste tidens parkeringstjafs så kommer här en sanslöst rolig satir från en Dorsin och hans gäng i högform. Det var länge sedan jag skrattade så.

http://svtplay.se/v/2232998/det_ar_bogarnas_fel_-_smakprov_ur_avsnitt_3

Slaget är över!

Idag är det en grå och trist dagen efter på hemmakontoret i Täby Kyrkby. Extrastämman i samfälligheten avseende parkeringsfrågan blev en trist och dyster föreställning där ingen ville kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli mötesordförande och jag avvaktade då jag ju hade lagt fram motionen och ville ha en fri roll. Till slut tog jag ända på mig rollen som mötesordförande då jag ju som sagt dragit igång det hela men det knorrades på en del håll om att jag skulle agera mötesordförande. Redan här började jag ana vart vinden blåste och det var inte min väg. Det verkade som de flesta av de 56 påskrivarna hade stannat hemma. Jag har ingen erfarenhet av den rollen men fick treva mig fram så gott jag kunde. Men det är så typiskt ingen vågade träda fram, eller kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli sekreterare heller tyst, tyst, tyst. Till slut fick jag en av våra trognaste och mest engagerade mötesdeltagare genom åren att agera mötessekreterare, pust, skönt att ha någon vid sin sida. Jag och uppropet förlorade i motionsfrågan, jag kände det på mig och var beredd på det. Och jag tycker att det är OK, nu har frågan avgjorts i den instans där den borde ha avgjorts från början enligt mina åsikter. En av styrelseledamöterna, en mycket god talare förresten, uttryckte myndigt och tvärsäkert hur allvarliga och grova mina anklagelser var och att styrelsen hade handlat helt rätt och enligt alla regler. Hans attityd och tonläge lät som en kritisk förälder som visste allt om hur det var och talade till folk ungefär som styrelsen har gjort till sina medlemmar. Underligt att han kan vara så säker på sin sak tycker jag då man både på Lantmäteriet, Villaägarnas juridiska rådgivning och en professor inom området uttryckt stora tveksamheter om vart gränsen går för styrelsens befogenheter. Hur som helst, nu står vi utan ordförande, och ett antal ledamöter. Ingen ville kliva fram och ta ansvar. Man föreslog mig, men jag hade förlorat och kände att jag inte hade stämmans förtroende så jag avstod. En glädjande nyhet är att jag nu vet att åtminstone en person läser min blogg som citerades under mötet. "Har fått inside information att ordförande uttryckt att förslaget aldrig skulle ha gått igenom i en stämma, därför genomför man förslaget i lönndom", skrev jag i min blogg i slutet av oktober. Kom ju lite plötsligt men tyvärr inte destomindre sant om än i lite dramatiska ordalag. Inte ett ord om parkeringsreglerna nämndes i stämman en vecka innan meddelande kom om dess införande. Dessutom tycker jag att vi grannnar ska kunna tala med varandra om vad som pågår. Transparans finns det något som heter. Styrelsen hade skrivit i sin skrivelse om "vikten att vårda sin styrelse" eller något sån´t. Jag tycker att styrelsen ska vårda sin samfällighet vara öppen mot sina medlemmar. Öppenhet skapar förtroende även om man inte tycker likadant. Nu är stämningen i botten men det positiva är att vi får göra en nystart från grunden. Det känns lite pirrande att folk "därute" tydligen googlar på mitt namn för att få fram info om och från mig. Är det för att hitta svaga punkter och att jag inte har ett fläckfritt förflutet. Undrar vem det är och vad denne person vet? Det är viktigt att påpeka att många uttryckte vid ett flertal tillfällen hur mycket gott den avgående styrelsen har åstadkommit under året, vilket aplåderades flera gånger och jag stämmer in. Min känsla är att man röstade ned mitt förslag för att man ville att avgående styrelsen då skulle gå in igen, men det gjorde dom inte. Som orsak till sin avgång angavs de skarpa formuelingarna i min skrivelse, en mans verk alltså. Jag tycker trots allt att jag har slagits för en sak jag tror på, hade jag inte gjort det och knutit näven i fickan så hade jag förlorat inför mig själv. Jag har också lärt mig att till nästa gång gå lite varligare fram för att få med mig folk i stället för att få dom emot mig och som Reinfeldt sade den senaste omtumlande valnatten. Låt oss sova på saken. Nästa gång ska jag sova på saken innan jag drar igång. Redan på stämman beslutade jag mig för att gå i försoningens tecken och bad om ursäkt till avgående styrelse och stämma för om jag sårat någon och ställt till med besvär. En del aplåderade en del gjorde det inte. Jag säger som kungen, jag vänder blad och går vidare och menar det, men kände mig tvungen att skriva av mig det här. Undrar ifall någon läser?

Sicka jäkla veckor det har varit

Sicka jäkla veckor det har varit vad det gäller i stort sett allting. But a man´s got to do what a man´s got to do. I början av oktober beslutade styrelsen i samfälligheten utan stämmans godkännande att införa striktare parkeringsregler i maskopi med Q-park, ett företag som lever på parkerares misstag och brist på att hålla tider. Triggade igång som en arg 60+are skall göra och gick runt med ett upprop till 231 hushåll om en extrastämma där vi själva skulle få besluta hur vi vill ha det. Vad händer, jag fick ihop tillräckligt många underskrifter så extrastämma blir det. Men vad händer? Jo den snarstuckna och egenmäktiga styrelsen avgår i ett uttalande där den också formulerar rena lögner om mig och en annan granne. Synnerligen ansvarslöst att inte kunna lyssna på sina medlemmars synpunkter. Frågan är ifall vi får ihop till en ny styrelse nu. Det blir alltid dödstyst när frågan om förslag på nya styrelseledamöter väcks. Själv kommer jag väl inte undan heller och jag är beredd att ta mitt ansvar. Om vi inte får in tillräckligt med namn vad händer då? Då får länsstyrelsen kanske utse någon, eller kommer den avgångna styrelsen som är van att "kuppa" att genomföra ett nytt nummer. Säga att dom ställer upp om dom får med sig parkeringsfrågan. Ja det är frågan. Varför lär jag mig aldrig att hålla käften. Att hålla käften borde också många i sossarnas parti göra. Det är flagrant att så många i ett parti som säger sig stå för solidaritet och rättvisa ägnar sig åt knivstick i ryggen och går ut och skriker i media om än den enas och än den andras avgång. Om dom fortsätter att hålla på så här fram till i mars så kommer partiet så småningom inte nå över 4% spärren. Undrar vad som kommer i stället? Å andra sidan, finns det några arbetare kvar i Sverige idag? Vad gäller Kungens så kallade affärer, kaffelickor mm så bryr jag mig inte så mycket. Men vad gäller media så bryr jag mig jättemycket. Camilla Henemark fd känd från bland annat Army of Lovers, nu mera hemlös och utblottad "talar ut" i Expressen. En kvinna i trängande behov av pengar, har hört siffran 200 000, hur trovärdigt är det? Hur estetiskt är det Expressen? Tänk ifall någon i vår styrelse bloggar något om mig? Ve och fasa vad dom skulle kunna hitta på!

Woody Allen, döden, livet, Alla Helgon och sån´t

”Jag är emot döden” uttryckte Woody Allen i en intervju i samband med utgivningen av hans senaste/sista? film Whatever works. Jag är också emot döden och har alltid varit det utom i vissa särskilda fall. Detta satans påfund som lämnar så mycket smärta, tomhet och sorg i sina spår. När jag var i tonåren hoppades jag och gör det fortfarande, att någon, åtminstone en enda människa skulle kunna lura den där jäkla liemannen som kommer där med sin mörka och dystert tragiska uppenbarelse, tyst, smygande omutlig. Men ingen lyckas, inte ens Ingemar Bergman, även om hans ande och livsverk lever i allra högsta grad. Kanske Drottning Elisabeth av England klarar sig, men det ser inte så ut. Ja, jag vet. Döden kommer många gånger som en befrielse för människor som lider smärtsamt i onda sjukdomar och hittills känner jag bara till en person som klarat av att lura döden och det är Fantomen som ju som den vandrande vålnaden har levt i 400 år. Åtminstone säger man så i djungeln. Är jag rädd för döden? Svaret är ju både ja och nej. Det är väl själva döendet jag är rädd för. En gång har jag väl upplevt något som kan likna att dö och det var när jag opererade ryggen. Jag rullades in i operationssalen och tittade rakt upp mot ett starkt ljus, såg 3 maskerade sköterskors huvuden. De presenterade sig och satte en mask över mitt ansikte och bad mig att andas in djupt och då dog jag väl på ett sätt. Lyset släcktes och jag var totalt väck i 2 timmar tror jag. Nema problema. Det var varken läskigt eller smärtsamt . Det gick så fort och så blev ju ryggen bättre, men den måste fortfarande underhållas. Sedan vill man ju dö snyggt och ordnat och inte lämna några problem till efterlevande. Alltså missförstå mig inte nu. Jag funderar inte på att dö men jag tänker oftare med ålderns rätt på den oftare och oftare och så är det Alla Helgons Helg snart. Höst är det också. Alltså det ska vara städat, alla papper ska vara i ordning. Hel och ren vill man vara. Inte dö på nattligt toalettbesök som några i bekantskapskretsen har gjort under de senaste åren. Inte ligga död ensam hemma och bli hittad som ett ruttet lik på toaletten. Nä usch. När jag var ung sa min mamma att jag levde som om varje dag var min sista. När man blir äldre börjar man tänka likadant fast med ett annat perspektiv. R. D. Laing skrev att livet är en sexuellt överförd åkomma och dess dödlighet är 100%. Ja, så är det väl. Gorbatjov fick en gång frågan från en ung flicka som undrade vad meningen med livet är. Gorby svarade att meningen med livet är att födas, lida och dö. En mörk syn att förmedla till en ung flicka tycker jag. Jag tycker att det alltid finns något att leva för, t.ex. kärlek, vänskap, nytt liv, skönhet, spänning, vacker musik, upplevelser, kramar och att få rätt i bråket kring samfällighetens parkeringsproblem. En alkoholist kanske vill överleva tills imorgon för att då vankas det ännu en drink det är också något att leva för även om inte nykterhetsrörelsen tycker så. För min egen del tycker jag att det är spännande att få uppleva åldrandets utveckling och nya perspektiv i tillvaron. Sådana är på g vill jag lova.