”Jag är emot döden” uttryckte Woody Allen i en intervju i samband med utgivningen av hans senaste/sista? film Whatever works. Jag är också emot döden och har alltid varit det utom i vissa särskilda fall. Detta satans påfund som lämnar så mycket smärta, tomhet och sorg i sina spår. När jag var i tonåren hoppades jag och gör det fortfarande, att någon, åtminstone en enda människa skulle kunna lura den där jäkla liemannen som kommer där med sin mörka och dystert tragiska uppenbarelse, tyst, smygande omutlig. Men ingen lyckas, inte ens Ingemar Bergman, även om hans ande och livsverk lever i allra högsta grad. Kanske Drottning Elisabeth av England klarar sig, men det ser inte så ut. Ja, jag vet. Döden kommer många gånger som en befrielse för människor som lider smärtsamt i onda sjukdomar och hittills känner jag bara till en person som klarat av att lura döden och det är Fantomen som ju som den vandrande vålnaden har levt i 400 år. Åtminstone säger man så i djungeln. Är jag rädd för döden? Svaret är ju både ja och nej. Det är väl själva döendet jag är rädd för. En gång har jag väl upplevt något som kan likna att dö och det var när jag opererade ryggen. Jag rullades in i operationssalen och tittade rakt upp mot ett starkt ljus, såg 3 maskerade sköterskors huvuden. De presenterade sig och satte en mask över mitt ansikte och bad mig att andas in djupt och då dog jag väl på ett sätt. Lyset släcktes och jag var totalt väck i 2 timmar tror jag. Nema problema. Det var varken läskigt eller smärtsamt . Det gick så fort och så blev ju ryggen bättre, men den måste fortfarande underhållas. Sedan vill man ju dö snyggt och ordnat och inte lämna några problem till efterlevande. Alltså missförstå mig inte nu. Jag funderar inte på att dö men jag tänker oftare med ålderns rätt på den oftare och oftare och så är det Alla Helgons Helg snart. Höst är det också. Alltså det ska vara städat, alla papper ska vara i ordning. Hel och ren vill man vara. Inte dö på nattligt toalettbesök som några i bekantskapskretsen har gjort under de senaste åren. Inte ligga död ensam hemma och bli hittad som ett ruttet lik på toaletten. Nä usch. När jag var ung sa min mamma att jag levde som om varje dag var min sista. När man blir äldre börjar man tänka likadant fast med ett annat perspektiv. R. D. Laing skrev att livet är en sexuellt överförd åkomma och dess dödlighet är 100%. Ja, så är det väl. Gorbatjov fick en gång frågan från en ung flicka som undrade vad meningen med livet är. Gorby svarade att meningen med livet är att födas, lida och dö. En mörk syn att förmedla till en ung flicka tycker jag. Jag tycker att det alltid finns något att leva för, t.ex. kärlek, vänskap, nytt liv, skönhet, spänning, vacker musik, upplevelser, kramar och att få rätt i bråket kring samfällighetens parkeringsproblem. En alkoholist kanske vill överleva tills imorgon för att då vankas det ännu en drink det är också något att leva för även om inte nykterhetsrörelsen tycker så. För min egen del tycker jag att det är spännande att få uppleva åldrandets utveckling och nya perspektiv i tillvaron. Sådana är på g vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar