Slaget är över!

Idag är det en grå och trist dagen efter på hemmakontoret i Täby Kyrkby. Extrastämman i samfälligheten avseende parkeringsfrågan blev en trist och dyster föreställning där ingen ville kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli mötesordförande och jag avvaktade då jag ju hade lagt fram motionen och ville ha en fri roll. Till slut tog jag ända på mig rollen som mötesordförande då jag ju som sagt dragit igång det hela men det knorrades på en del håll om att jag skulle agera mötesordförande. Redan här började jag ana vart vinden blåste och det var inte min väg. Det verkade som de flesta av de 56 påskrivarna hade stannat hemma. Jag har ingen erfarenhet av den rollen men fick treva mig fram så gott jag kunde. Men det är så typiskt ingen vågade träda fram, eller kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli sekreterare heller tyst, tyst, tyst. Till slut fick jag en av våra trognaste och mest engagerade mötesdeltagare genom åren att agera mötessekreterare, pust, skönt att ha någon vid sin sida. Jag och uppropet förlorade i motionsfrågan, jag kände det på mig och var beredd på det. Och jag tycker att det är OK, nu har frågan avgjorts i den instans där den borde ha avgjorts från början enligt mina åsikter. En av styrelseledamöterna, en mycket god talare förresten, uttryckte myndigt och tvärsäkert hur allvarliga och grova mina anklagelser var och att styrelsen hade handlat helt rätt och enligt alla regler. Hans attityd och tonläge lät som en kritisk förälder som visste allt om hur det var och talade till folk ungefär som styrelsen har gjort till sina medlemmar. Underligt att han kan vara så säker på sin sak tycker jag då man både på Lantmäteriet, Villaägarnas juridiska rådgivning och en professor inom området uttryckt stora tveksamheter om vart gränsen går för styrelsens befogenheter. Hur som helst, nu står vi utan ordförande, och ett antal ledamöter. Ingen ville kliva fram och ta ansvar. Man föreslog mig, men jag hade förlorat och kände att jag inte hade stämmans förtroende så jag avstod. En glädjande nyhet är att jag nu vet att åtminstone en person läser min blogg som citerades under mötet. "Har fått inside information att ordförande uttryckt att förslaget aldrig skulle ha gått igenom i en stämma, därför genomför man förslaget i lönndom", skrev jag i min blogg i slutet av oktober. Kom ju lite plötsligt men tyvärr inte destomindre sant om än i lite dramatiska ordalag. Inte ett ord om parkeringsreglerna nämndes i stämman en vecka innan meddelande kom om dess införande. Dessutom tycker jag att vi grannnar ska kunna tala med varandra om vad som pågår. Transparans finns det något som heter. Styrelsen hade skrivit i sin skrivelse om "vikten att vårda sin styrelse" eller något sån´t. Jag tycker att styrelsen ska vårda sin samfällighet vara öppen mot sina medlemmar. Öppenhet skapar förtroende även om man inte tycker likadant. Nu är stämningen i botten men det positiva är att vi får göra en nystart från grunden. Det känns lite pirrande att folk "därute" tydligen googlar på mitt namn för att få fram info om och från mig. Är det för att hitta svaga punkter och att jag inte har ett fläckfritt förflutet. Undrar vem det är och vad denne person vet? Det är viktigt att påpeka att många uttryckte vid ett flertal tillfällen hur mycket gott den avgående styrelsen har åstadkommit under året, vilket aplåderades flera gånger och jag stämmer in. Min känsla är att man röstade ned mitt förslag för att man ville att avgående styrelsen då skulle gå in igen, men det gjorde dom inte. Som orsak till sin avgång angavs de skarpa formuelingarna i min skrivelse, en mans verk alltså. Jag tycker trots allt att jag har slagits för en sak jag tror på, hade jag inte gjort det och knutit näven i fickan så hade jag förlorat inför mig själv. Jag har också lärt mig att till nästa gång gå lite varligare fram för att få med mig folk i stället för att få dom emot mig och som Reinfeldt sade den senaste omtumlande valnatten. Låt oss sova på saken. Nästa gång ska jag sova på saken innan jag drar igång. Redan på stämman beslutade jag mig för att gå i försoningens tecken och bad om ursäkt till avgående styrelse och stämma för om jag sårat någon och ställt till med besvär. En del aplåderade en del gjorde det inte. Jag säger som kungen, jag vänder blad och går vidare och menar det, men kände mig tvungen att skriva av mig det här. Undrar ifall någon läser?