måndag 21 mars 2011

Om en grym verklighet och visa ord


Ja, nog är man en aaaning trött på vinterns grepp som ju gjorde sig påmind i förra veckan, men nu ska det väl iallafall bli vår snart. Har spårat upp både krokusar och vintergäck under lördagspromenaden. Det blir ljusare för varje dag och det gör livet lättare även om jag faktiskt tycker det är jobbigt med händelser och prövningar för både Nippons söner och döttrar som än en gång får agera kamikaze på flera plan så att säga, och för arabvärldens folk som väl nu längtar efter frihet och mer västvärldsdemokrati i sina liv. Demokrati förresten. Även i ett så överdemokratiskt land som lilla Sverige, som till ytan är större än Japan, kan demokrati leda till ett kallare klimat och jag tänker då inte på den globala uppvärmninge utan på den allt kallare inställningen till samhällets individer och ibland offer som betalat sina försäkringspremier i hela sitt arbetsliv och nu i vissa fall inte får ett vitten tillbaka.

Kloka ord som jag kommer ihåg är Dag Hammarskjölds svar på frågan om vad som gjort störst intryck på honom under sin tid som generalsekreterare i FN: "Jag hade aldrig anat att det fanns så mycket ondska i världen." Ibland säger en bild mer än 1000 ord säger man. Kolla in porträttet nedan.

Andra visa ord från Doris Lessing under ett besök i Sverige samtida med Harrisburg och svensk kärnkraftsomröstning. Hon fick frågan om vad hon ansåg om kärnkraft och hon svarade: "Our toys are playing games with us!"

Men vad hjälper alla dessa visa ord egentligen mer än att de ger perspektiv på tillvaron? Vad Doris Lessing inte nämnde är det bisarra i att våra toys kommer att leka med oss i mer än 100 000 år. Vet vi hur jorden ser ut då? Finns vi? Hur många istider har vi hunnit med? Ligger berggrunden i Forsmark över eller under vatten då? Vi är idag inne på den 70:e generationen efter Jesus. Nu talar vi om runt 3333 generationer framåt. Hur såg världen ut för 100 000 år sedan?

Har tänkt på de här raderna författade av John Donne på 1600-talet, och som Josefine citerade när vi hade ett samtal om våra liv och som hon riktade till mig, då hon oroar sig för att jag drar mig undan nu för tiden, vilket hon har fullständigt rätt i. Hon är så bra på att fråga och undra utan att ifrågasätta. Ett samtal som berörde mig i många dagar och fortfarande gör det.

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar