Tankar om tid

Blev inspirerad av en mycket kär väns inlägg på FB om hur kass det är med omställning till sommartid och infinnande av jetlagskänslor som ju för det mesta är negativa och framförallt om man inte reser till eller från något semesterparadis utan bara är hemma typ. Satt på Roslagsbanan och funderade på hur tid överhuvudtaget ställer till det för många utav oss. Tänk om det inte fanns tid, då skulle man aldrig behöva passa den, aldrig ställa väckarklockan på ringning. Bara vakna när man ville eller gjorde det av sig själv. Gå till jobbet när man vill och inte för att stämpla in. Någon gång kanske vilja resa bort och ta bilen eller bussen ut till Arlanda och se vart nästa plan vart på väg till. Och tänk vad SJ skulle spara pengar utan tidtabell, som ju ändå aldrig funkar. Inga resegarantiersättningar att betala ut. Tåget går när det går som det alltid eller aldrig har gjort. Men hur ska man göra när man ska bestämma tid och plats för möten, eller ska man bara mötas när man möts? Man kan vill ringa och säga att jag glider förbi. Hur ska man göra om man ska bjuda in vänner på middag? Hur ska man kunna laga mat utan tidtagning? Det går, jag har prövat. Brukar roa mig med att gissa hur mycket klockan är innan jag kollar och har för det mesta rätt så rätt. En gång i tiden fanns där ingen tid förrän någon hittade på den och det funkade fram till dess. Hur ska man kunna spela fotboll utan tidtagning? Spela tills alla är slut och inte orkar längre, och när ska den börja? Så gjorde man i boxning förr i tiden. Boxades till någon var "ten and out". En sak är säker och det är att tiden är orsaken till all stress och en hel del folksjukdomar. Jag är för ett införande av tidsförbud. Kan du inte kämpa för det Juholt? Till sist vilja tacka generösa Statoil som jag brukar tanka hos för ca 35000 kr om året tillika inhandla spolarvätska, biltvätt och lite annat smått och gott. Fick ett SMS från Statoil att dom bjuder mig på en kopp kaffe nästa gång jag tittar in. Mycket generöst - Tack Statoil