Bakom och framför kameran

Får nog säga att Margareta aldrig har varit bra bakom kameran, och det visar väl det här kortet på far och dotter, men å andra sidan kan man väl säga att jag aldrig har varit riktigt bra framför kameran men Jossis har alltid gjort sig på bild.

Vårtecken - söndagmiddag

Den här lilla envisa krokusen dyker upp vid den här tiden varje år precis utanför min dörr. Den är ensam bland alla ruttna rester från fjolåret som jag väl ska ta bort under vårstädningen som brukar vara ett MÅSTE i maj. Var på tippen häromdagen och slängde 3 sopsäckar med gamla kläder, slängde en del och lade en del i en sådan där klädinsamlingscontainer. När jag tittade upp mot himlen, det är alltid ett himla fågelliv där, mest måsar och trutar, såg jag en mäktig havsörn segla runt bland alla attackerande, modiga mindre fåglar. Brukar faktiskt se havsörn en gång i veckan numera, det finns gott om dom. Nu MÅSTE jag ta i tu med lite hushållsgöromål, ska nämligen bjuda på middag idag. Dottern, exet med man samt dotterns mormor ska komma på söndagmiddag. MÅSTE alltså städa lite och så MÅSTE jag laga mat, det känns som ett MÅSTE just nu men så småningom går allt som en dans och det brukar bli rätt roligt och trevligt till slut men jag undrar vad dom där MÅSTE - vibbarna kommer ifrån. Det vore så skönt att slippa dom. När jag var i Florida härförleden och vi satt för 10:e dagen i rad på Daves och tog en tequila innan maten så började jag undra när man var eller är en alkoholist. Jag kom på svaret att om man vill leva en dag till för att man vill kunna ta en drink då, då är man en alkis på ett positivt och överlevande sätt. Varför kom jag att tänka på det nu? Är det kanske för att det är roligare att laga mat om man tar en drink till matlagningen?

Äntligen en som vågar sticka ut hakan!

I dagens gomorronsoffa – eller vid dagens gomorronståbord frågade programledaren Marianne Rundström läkaren Annika Dahlqvist angående hur nyttigt det är att äta mättade fetter om livsmedelsverket och internationella hjärtläkare och alla andra hade fel. Annika Dahlqvist svarade med högt huvud och rak rygg, JA, ALLA ANDRA HAR FEL OCH VI HAR RÄTT! Detta i mellanmjölkens förlovade land. HURRA!

Victoria och Daniel tillsammans på "muggen"!

Hamnade häromdagen i en liten diskussion om det här hur viktigt det är eller inte med ett kungligt bröllop nu i dessa kristider. Några var på krigsstigen och uttalade sitt hån mot både kungahus och tanken på att skattebetalarna skulle stå för fiolerna. Själv var jag lite kluven då jag inte är någon större rojalistisk anhängare, men rent pragmatisk vågade jag mig på att tycka att det kanske skulle leda till ökad sysselsättning ändå och att visst kostar ett bröllop pengar men det kan ju bli en luckrativ affär för många företag och människor. I Expressen idag visade man den första muggen på de lyckliga tu. Det skrevs också om vykort, tallrikar mm. Folk får nu jobb men frågan är väl var? Tillverkas dessa muggar i Kina?

Mycke folk är bra

När jag går här på Drottninggatan slås jag av hur roligt och mycket puls det är när människor flockas och är i rörelse på en och samma plats. Tänkte igår då jag körde från Täby till Haninge via Essingeleden i morgonrusning. Va? är det lågkonjunktur? med så mycket trafik? så många på väg till jobbet? Likadant i morse då jag tog Roslagsbanan in till Östra Station för att fortsätta med T-banan till Sergels Torg. Guuuuuud va mycket folk som är på väg till jobbet - hur kan det vara lågkonjunktur? Det kan väl inte vara så att alla är på väg till Arbetsförmedlingen, nä de är på väg till jobbet. Tidningarna skriver om hur många arbetslösa och varslade det finns, men de skriver inte hur många det är som jobbar, varför det? Rubriker ska vara svarta så är det bara. Eller också är det så att man inte fattar hur många människor det är som finns och bor i Sverige, alltså jag vet att det är runt 9.000.000 men hur ser 9.000.000 människor ut. 50.000 vet jag ju hur det ser ut efter Sverige-Österrike på Nya Ullevi 1973. 9.000.000 blir 180 stycker fullsatta Nya Ullevi, hur ser det ut? Det måste vara svårt att vara chef för 180 fullsatta Nya Ullevis, fråga Göran Persson, han försökte nog men men.... Förresten vill jag säga till alla som inte gillar att det kommer en massa människor från andra länder och tar våra jobb. Hur ska ni ha det? Antingen säger ni att de tar de våra jobb eller så kommer de för att få bidrag. Det är lätt att hitta fel men lika lätt att hitta rätt. Ju fler vi är desto bättre kommer det att gå för oss i Sverige. Ju fler vi är desto hetare kommer vår ekonomi att bli. Ju fler munnar att mätta desto mer livsmedel att sälja för att inte tala om vad det innebär för H&M, de får ju sälja mer kläder osv. På en het marknad med mycket folk ökar omsättning, försäljning och därmed antal sysselsatta. Jag menar ekonomin är ju lite hetare i Hong-Kong och Californien än vad den är i Sibirien och Lappland. Klart att många får sparken men nästa jobb ligger ju runt hörnet. Lappland förresten, där bor ju knappast någon, eller ungefär lika många som i Blekinge. Vafaen bygg 20 kärnkraftverk i Lappland och vi blir lika rika som Norrmännen. Elkraft till hela Europa, smaskens, och händer det något så bor det ju ändå inte så många där. Sensmoral: det är roligare och bättre med mycke folk även om det skapar en del problem förståss men det får man ta!

Den internationella kvinnodagen.......

...... har dragit förbi och man kan väl knappast hylla den på ett bättre sätt än att plocka med kortet på en gammal hederlig Crescent damcykel från slutet av 50- eller början av 60-talet. Min storasyster hade en sådan. Kommer särskilt ihåg det smarta handtaget under sadeln som var till stor hjälp då jag som var yngre men kille, alltid fick hjälpa storasyrran när cykeln av någon anledning skulle bäras. Man var väl gentleman redan på den tiden. Den här hojen stod parkerad utanför ICA i Täby Kyrkby för en tid sedan och det är ju rätt intressant att den är vid liv fortfarande. Är det svensk kvalitet vi talar om? Tillbaka till internationella kvinnodagen, som Anette Kullenberg skrev i Expressen så är det ju inte mycket som har blivit bättre för att vi har "firat den". Kvinnor mördas och våldtas runt hela vår jord dygnet runt och har förvisso inte vunnit mycket mark. När jag tittar bakåt och reflekterar över mitt liv och arbetsliv så finner jag att jag hela tiden har fått störst förtroende för, och tyckt att det varit roligast och meningsfullast att arbeta tillsammans med kvinnor. Självklart har jag träffat många duktiga och genomhyggliga grabbar, herrar men det är något som saknas där, eller så är det spelet män emellan som jag inte klarar av, eller också är det männen som inte klarar av mig. Alla kvinnor är inte bra, ingen nämnd ingen glömd. Kvinnor spelar väl också men kanske mest inför varandra, vad vet jag? Eller är det min mamma som har gett mig så mycket trygghet att jag inte kan få den från annat en kvinnligt håll. Min salig far var liksom en frånvarande figur i början av mitt liv. Man säger att det inte skulle finnas några krig om kvinnor satt vid makten, men det vet man ju inte, kvinnor är ju lik tigrinnor när de ska försvara sina barn sägs det. Jag avslutar med en hyllning till alla fina kvinnor här på jorden, min dynamitmamma Marianne, min smarta dotter Josefine och hennes duktiga mamma Margareta. Mormor Greta får vi inte heller glömma. En gång när jag jobbade tillsammans med Margareta kom det en kvinna i min egen ålder, hon var personalchef på en stor bank och undrade hur jag kunde jobba ihop med den som jag var gift med? Hon skulle aldrig kunna jobba ihop med sin man sade hon. Jag svarade att jag aldrig skulle gifta mig med någon jag inte kunde jobba ihop med. Hon såg ut som en fågelholk. Jag hyllar också Elisabeth Höglund som gått ut med att hon blev mobbad för att hon var tjock när hon var ung. Hon var Sveriges fösta mästarinna på cykel och har varit tuff nog att våga ställa upp i Let´s dance. Hyllar henne med ett kort på min Lobelia från i somras som jag döpte just till Elisabeth Höglund.

Inte mycket kvar av gubben

Misstolka inte rubriken, det är gubben på bilden det gäller. Har alltid tyckt att det finns något fint i företeelsen snögubben som ju har ett kort liv normalt. Den byggs oftast upp med glädje, inspiration och skaparanda. Sedan lämnas han (för det är väl oftast en han) åt sitt öde där ute i kylan och mörkret, visserligen iklädd hatt och halsduk, men ändå. Till slut försvinner han och kvar på marken ligger en hatt, en morot (om inte fåglarna och råttorna varit framme) och en halsduk kanske en kvast. Gubben är borta - död och glömd, för visst levde han en liten stund. Påminner om mycket här i livet som vi skapar och går in i med glädje och entusiasm. Det kan vara kärleksfulla relationer, det kan vara att starta något nytt projekt eller företag, bygga ett hus, flytta, föda ...... you name it. Någonstans där på vägen under resan händer det något, eller händer det inte något som gör att det till slut bara blir en smält snögubbe kvar.