Misstolka inte rubriken, det är gubben på bilden det gäller. Har alltid tyckt att det finns något fint i företeelsen snögubben som ju har ett kort liv normalt. Den byggs oftast upp med glädje, inspiration och skaparanda. Sedan lämnas han (för det är väl oftast en han) åt sitt öde där ute i kylan och mörkret, visserligen iklädd hatt och halsduk, men ändå. Till slut försvinner han och kvar på marken ligger en hatt, en morot (om inte fåglarna och råttorna varit framme) och en halsduk kanske en kvast. Gubben är borta - död och glömd, för visst levde han en liten stund. Påminner om mycket här i livet som vi skapar och går in i med glädje och entusiasm. Det kan vara kärleksfulla relationer, det kan vara att starta något nytt projekt eller företag, bygga ett hus, flytta, föda ...... you name it. Någonstans där på vägen under resan händer det något, eller händer det inte något som gör att det till slut bara blir en smält snögubbe kvar.
Bra, då har vi fortfarande tjangesen. Sa hon något om ålder?
SvaraRadera