Ja, nu sitter jag och huttrar -22 C (-5,8 F) och drömmer mig tillbaka till veckorna i Florida och undrar samtidigt vad vi pysslar med i det här landet. Hur i helsike kan vi bita oss kvar i nästan
40 gradig iskyla som det är på vissa ställen i Sverige? Hur kan vi bita oss kvar i arbeten som vi inte trivs med om det nu är så? Har nu under 2 veckor strosat omkring i shorts och kortärmat med flip-flops på fötterna. I morse i ren Edmund Hillary mundering bara för att göra en kort promenad till ICA fram och tillbaka. Det enda knäppa med Florida den här gången var när Peter och jag skulle äta brunch på Bennys på piren och ville ha varsin öl, det var på nyårsdagsförmiddagen och en öl skulle hjälpa rätt så mycket, ja då fick vi inte beställa det, det var för tidigt på dagen. Däremot fick vi beställa varsin jättestark och jättestor Bloody Mary. Den hjälpte nog ännu mer än en öl men va tusan vilken knäpp regel. Det tukosa huset ligger nere vid Intracoastel i Lake Worth och det vill jag köpa men då måste man visst köpa hela kvarteret, i vilket huset ingår så det får väl förbli en dröm då. På en annan bild så ropar jag "In the hole Tiger" det gör golfpubliken i USA så det ska bli spännande och se hur det låter och blir när och om Tiger kommer tillbaka. På hemresans drygt 9 timmar långa hemresa över bland annat Bermudatriangeln (hu) så satt jag bredvid en mycket bestämd 7-årig kille från Skåne. Han regerade hela sin familj inklusive sina storebröder så jag bestämde mig för att han inte skulle få bestämma över mig. När jag beställde in en whiskey före maten sade han på bestämd bred skånska att man blir full av whiskey (egentligen sa han "fooouuull"), varmed jag svarade att det beror på hur mycket man dricker. Tittade samtidigt på pappans röda näsa och förstod en del. När sedan den lille grabben undrade ifall jag hade is i drickat i USA och jag svarade ja, påstod han bestämt att det inte var bra för magen med is. Jag kontrade med att den is jag hade i drinken var jättenyttig för min mage. Han veknade något samtidigt som han skrek åt sina bröder över korridoren att dra ner gardinen, han fick sol i ögonen. Bröderna som ägnat sig åt att titta ut, lydde honom genast. Den äldste påbörjade sedan en 6 timmar lång kräkningssejour, vilket ju inte var så trevligt under middagsätandet, men det var ju synd om honom förstås. Tänk att sitta och kräkas över atlanten i 6 timmar, urk. efter ett tag sa jag till den lilla grabben att jag hade dålig hörsel och inte hörde vad han sa och det hjälpte, han slutade så småningom att fråga mig en massa saker och jag kunde försöka att sova, vilket misslyckades som det alltid gör. Väl nylandad på Arlanda ringde mobilen pålitligt så fort jag slog på den och som vanligt väntade Josefine utanför terminalen i pappas bil. Det kändes fint.
40 gradig iskyla som det är på vissa ställen i Sverige? Hur kan vi bita oss kvar i arbeten som vi inte trivs med om det nu är så? Har nu under 2 veckor strosat omkring i shorts och kortärmat med flip-flops på fötterna. I morse i ren Edmund Hillary mundering bara för att göra en kort promenad till ICA fram och tillbaka. Det enda knäppa med Florida den här gången var när Peter och jag skulle äta brunch på Bennys på piren och ville ha varsin öl, det var på nyårsdagsförmiddagen och en öl skulle hjälpa rätt så mycket, ja då fick vi inte beställa det, det var för tidigt på dagen. Däremot fick vi beställa varsin jättestark och jättestor Bloody Mary. Den hjälpte nog ännu mer än en öl men va tusan vilken knäpp regel. Det tukosa huset ligger nere vid Intracoastel i Lake Worth och det vill jag köpa men då måste man visst köpa hela kvarteret, i vilket huset ingår så det får väl förbli en dröm då. På en annan bild så ropar jag "In the hole Tiger" det gör golfpubliken i USA så det ska bli spännande och se hur det låter och blir när och om Tiger kommer tillbaka. På hemresans drygt 9 timmar långa hemresa över bland annat Bermudatriangeln (hu) så satt jag bredvid en mycket bestämd 7-årig kille från Skåne. Han regerade hela sin familj inklusive sina storebröder så jag bestämde mig för att han inte skulle få bestämma över mig. När jag beställde in en whiskey före maten sade han på bestämd bred skånska att man blir full av whiskey (egentligen sa han "fooouuull"), varmed jag svarade att det beror på hur mycket man dricker. Tittade samtidigt på pappans röda näsa och förstod en del. När sedan den lille grabben undrade ifall jag hade is i drickat i USA och jag svarade ja, påstod han bestämt att det inte var bra för magen med is. Jag kontrade med att den is jag hade i drinken var jättenyttig för min mage. Han veknade något samtidigt som han skrek åt sina bröder över korridoren att dra ner gardinen, han fick sol i ögonen. Bröderna som ägnat sig åt att titta ut, lydde honom genast. Den äldste påbörjade sedan en 6 timmar lång kräkningssejour, vilket ju inte var så trevligt under middagsätandet, men det var ju synd om honom förstås. Tänk att sitta och kräkas över atlanten i 6 timmar, urk. efter ett tag sa jag till den lilla grabben att jag hade dålig hörsel och inte hörde vad han sa och det hjälpte, han slutade så småningom att fråga mig en massa saker och jag kunde försöka att sova, vilket misslyckades som det alltid gör. Väl nylandad på Arlanda ringde mobilen pålitligt så fort jag slog på den och som vanligt väntade Josefine utanför terminalen i pappas bil. Det kändes fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar