Angarn

Angarn i Vallentuna är en sådan däringa fågelsjö, en grund sjö med mycket vass ett antal gräsöar och en del små träd och buskvegetation. Häromdagen när jag var lite dysterkvist och nere efter en händelse, kände jag att jag behövde luft och frihet. I sådana situationer är Angarn en jättebra hjälp. Bara en mil hemifrån, en kilometers promenad från parkeringen vid bondgården med sin gamla pump som nog inte fungerar. Under den promenaden brukar man möta hemvändande, grönklädda män med mustasch bärande på sina stora tubkikare med stativ livligt pratande om dagens kryss. Jag är ingen sådan fågelskådare jag vill uppleva något annat. Brukar sätta mig på en bergshylla något under toppen på berget där elitgänget står. De som kan se ifall det är en hane eller hona och kan de flesta arter på långt håll. Det är lugnt till en början men snart kommer det en vanlig kråka, den känner jag igen, som är ute på jakt efter tofsvipornas ägg och det blir ett fasligt liv. Tofsviporna far som små attackraketer likt dem i Stjärnornas krig mot kråkan som landar i gräset. Attackerna fortsätter. Tänk! Här står ett liv på spel mot en munsbit. Samtidigt sveper en brun kärrhök på glidande vingar lågt över gräset på jakt efter sitt. En flock skränande gäss passerar på väg någonstans santidigt som en allsköns massa änder simmar ikring och ibland bråkar med varandra. Allt är som en naturens enda stora barnkammare. Helt plötsligt flyger en mindre rovfågel förbi ovanför mitt huvud, jag gissar att det är en lärkfalk, vet att sådana finns där. När jag spanar över mot andra sidan ser jag en stor ljus fågel med lite teckning. Nu tar jag fram min lilla amatörkikare och ser att det är en fiskgjuse som är på jakt. Den gör en sådan där riktig dykning men jag kan inte se ifall den lyckas fånga något. Snart fortsätter den att sväva rätt högt över vattnet och ryttlar då och då. Hela tiden fortsätter tofsvipornas krig mot kråkan och ljudet fyller upp hela området. Fylla upp ja. Nu börjar jag också bli uppfylld av den äkta livfullhet som naturens teater bjuder på, jag mår bättre. En dramatik på ständig liv och död. Precis då jag beslutar mig för att bege mig iväg till ett möte så hör jag rördromens djupa brummande (låter som att blåsa i en gammal mjölkflaska), den sägs kunna höras över 5 km när det är vindstilla. Lite besviken är jag på att jag idag inte fått se min favorit havsörnen, då brukar jag bli riktigt lycklig. En speciell grej är att få se det hela uppifrån, att se fåglarna flyga där nere. Lite senare på kvällen kollade jag upp på http://www.angarngruppen.se/ under svalan där proffsen registrerar dagens skörd av arter att jag hade haft rätt vad gällde lärkfalken. Det stämde med tidpunkten. Jag observerade också förnöjt att de hade missat fiskgjusen trots sina fina teleskop.