Mot mörkare tider i flera bemärkelser

I söndags var det dags för den årliga poolövertäckningen i samfälligheten. Ett tecken tydligt som något på vart vi är på väg. Inte enbart negativt då naturen är som vackrast just nu med sina sprakande färger. I år verkar det också som att höstmodet går i lite mer höstfärgsnyanser vilket också lyser upp tillvaron. Nu ser vi fram mot goda höstgrytor, sköna brasor och ett glas rödtjut. Mörkt ser det dock ut när det gäller samhällsklimatet. En domare hoppar av en rättegång efter hot i Malmö. Mörka krafter håller på att ta över i Sverige, även politiskt, vilket skapar ett rättsosäkert läget. Två ungdomar försvunna i Göteborg under gångna lönehelgen, en hittad död, troligen utsatt för brott. 17 åring skjuten i Rinkeby, tre anhållna. De nekar naturligtvis till brott. Alla som anhålls, häktas och döms för brott nekar till detsamma, även om det är helt klart bevisat att dom utfört det. Bröderna i Skåne som dömdes för mordbrand riktat mot konstnären Wilks, nekar fortfarande långt in i sinkabirum. Varför kan man inte stå för sin handling om man nu tycker att man handlat rätt och efter sin övertygelse. Visa lite stolthet och kurage! Fredrik Federley blev sparkad i huvudet. När jag var liten och ung var det fegt att sparkas. Man slogs hederligt, brottning eller boxning enligt vissa regler. Att sparkas var fegt, det gjorde på sin höjd tjejer. Att sparka på en liggande var inte att tänka på. Ja, nej, det ser mörkt ut i samhället. I Florida behöver man inte ägna sig åt att täcka poolen.

En ödmjuk valanalys

Jag tror i grund och botten att det är blockpolitiken som skapat förutsättningar för SD att få så många mandat i riksdagen.

Rickard Engfors skriver mycket träffande i sin blogg :

http://blogg.engfors.se/?p=7674
” Att valet denna gång handlar om att välja mellan två block är egentligen märkligt. Vad man än väljer så får man en massa annat på köpet vare sig man vill eller inte. Röstar man på Miljöpartiet får man Mona som statsminister. Röstar man på Mona slipper man inte Ohly. Röstar man på Ohly så stödjer man en man vars politik inte riktigt fått plats i vänsterblockets gemensamma linje. Själv ska jag rösta borgerligt. Med största sannolikhet kryssar jag för Moderaterna när det väl gäller på söndag. Trots att det innebär att jag lägger min röst på en allians där Göran Hägglund ingår. Det är inte ett dugg lockande. Men det är det enda vettiga alternativet enligt mig.”

Själv valde jag den "ansvarsfulla ekonomiska politiken", som klarat sig bäst i världen genom finanskrisen, framför en ihålig "solidaritetspolitik" som med vänstern i regeringen med alla ofinansierade överbud hade lett käpprätt mot Grekland. Jag tycker att den ansvarsfulla politiken på sikt är mer solidarisk. MP har ju dessutom med sitt käbbel under rösträkningen visat att man inte är ett ansvarstagande parti i en krissituation redan innan rösträkningen är klar. Dom gav ett mycket tydligt besked på hur ett icke ansvarstagande ledarskap ser ut. Att Moderaterna närmat sig mitten lämnar naturligtvis ett utrymme ute på högerflanken. Ett litet exempel är att Moderaterna inte vill röra LAS, ett smart drag, kan tyckas, som ju gör att de röda förlorar ett argument men att andra lite längre åt höger hittar ett. "Tänkte inte på det!" Nu sägs det att även sossarna har förlorat till SD och de kan väl spekuleras i om det är de som har förlorat sina jobb eller känner sig hotade av invandrad arbetskraft, vem vet? Jag tror att sossarna är det parti som har förlorat mest på valsamarbete och blockbildning. Blockbildningen startades på initiativ av Maudan som ju bjöd in till sin badtunna inför förra valet och strategin var ju att äntligen med gemensamma krafter bygga ett valmanifest utan frågor som splittrade enigheten. Kanske togs initiativet för att rädda ett döende Centerparti. Det lyckades och nu trodde Mona och kompani att det var bra att kopiera metoden. Bland annat för att kunna bemöta den ständiga frågan från Alliansen: "Vad händer om de rödgröna får majoritet?" Därför kände man sig tvingade till att bilda ett rödgrönt gemensamt valmanifest. Jag är övertygad om att om Mona istället hade bemött denna situation med att om ni röstar på Socialdemokraterna så får ni detta och detta osv. Det hade hon vunnit på. Allt detta ledde till en tandlös valdebatt där inget parti tog ut svängarna enligt sin egen ideologi utan anpassade sig till en gemensam blockstrategisk sådan. Ibland har någon vågat puttra lite under locket och sticka ut lite, tex som Jan Björklund i försvarsfrågan. Tänkt om han hade varit fri, ja då kunde det bli en mycket stor fråga. Jag tror att svenska folket gillar de riktiga duellerna mellan Moderaterna och Sossarna där kampen mellan social rättvisa och kapitalism ställs på sin spets och där nyanser lyfts fram från de mindre partierna. Tänk en valdebatt där samtliga partier går ut för fullt med vad de tror på och gör allt för att få så många röster som möjligt inom lagens gränser. Därefter bildas en regering på ärliga grunder, inte på smarta. Det ger möjlighet för pendeln att svänga fram och tillbaka och den går aldrig över gränsen. Nu gjorde den det om prognosen står sig.

Tänder, spindlar och val.

Vilken konstig helg. Bet av en tand på fredagskvällen, typiskt. Det gör inget ont i tanden men tungan sargas av den vassa kanten och smärtan drar nu ända ner mot halsen. Bara att bita ihop och vara stark man, inte beklaga sig och invänta tandläkarens telefonsamtal på måndag förmiddag. Har talat in ett meddelande. Sedan räddade jag för femte gången en spindel som förirrat sig ned i mitt badkar och inte kunde komma upp. Den stackars spindeln förstod naturligtvis inte att jag ville rädda honom genom att få honom/henne krypa in i min tandborstsmugg, men till slut lyckades det och nu har jag alltså återförenat fem spindlar till sitt rätta element, min trädgård. Där det visserligen var väldigt blött, men det finns ju tiljor att gömma sig under.

Det var kö in till vallokalen och det är bra. Hoppas att alla röstar. Själv har jag enligt tradition valfrid den här dagen så jag kommer inte att avfyra några nya argument utan ta det lugnt, en promenad och en stänkare.

Alla dessa politiker

Det finns politiker som jag tycker är rent korkade eller så är dom oportunistiska eller enögda. Ibland blir man så trött när man vet att dom mot bättre vetande framför sina desperata argument för än det ena och en det andra, men jag måste ändå berömma alla dessa ministeraspiranter för det enorma lass de dra´r just nu. OK, de må tjäna bra med slantar på detta jobb och deras framtid är tryggad ekonomiskt. Hela sommaren har de varit i hetluften från tidiga morgon till sena kväll, nätterna ägnas åt att smida nya planer med de närmaste. De reser land och rike runt och pratar med folk till höger och vänster, de försakar familjer vänner och ett vanligt liv. För regeringsmedlemmarna gäller det också att resa till Bryssel eller annorstädes för att delta i EU-politiken. Visst är det självvalt, de vet vad de har gett sig in i. Men de visar med sitt arbete att de tar ansvar för Sverige, svenskarna och vår politik även om de inte i alla läger gör det på ett ansvarsfullt sätt. Ett och annat blindstyre har hittat eller snarare hittats in i politikens irrgångar, det må vara hänt men å andra sidan är ju inte engagemanget och trovärdigheten så imponerande på den fronten. Inte blir det någon semester efter valspurt och resultat. Sedan väntar nya nattmanglingar om ministerposter och regeringsförklaring, om extrainsatta partistämmor och eventuella nyval av partiledare. Jag är inte ett dugg avundsjuk, mycket lättare att blogga i lugn och ro.

Livet är bra orättvist och cyniskt

Den är bilden är från VM-finalen mellan Spanien och Holland i somras. Denna stämpling i bröstet ledde inte ens till en varning.

Den här bilden är från Sveriges EM-kval mot San Marino. Mellberg som inte ens träffade sin motståndare fick rött kort. Som sagt fotboll är för viktigt och det är för mycket pengar inblandade för att det ska gå till så här godtyckligt. Alla vet ju också att odugliga Frankrike kvalificerade sig till VM på Irlands bekostnad pga FIFA:s ovilja att göra fotbollen rättvis.

Nu till något betydligt viktigare. Cynismen breder ut sig i den allt hetare valrörelsen. Samtidigt som överbuden haglar från alla håll så vet man att om de rödgröna vinner så förlorar uppåt 5000 - 6000 människor sina jobb då Rut-avdraget ska tas bort. Anledningen: att de "rika och förmögna" är de som tjänar på detta avdrag. De 5000-6000, tjänar inte de på rutavdraget? Hur rika är de? Hur drabbas dessa arbetare om de rödgröna kommer till makten. Jo, de tvingas förmodligen tillbaks till arbetslöshet och svartjobb. Inga pensionsgrundande inkomster längre. Man kan sägas att de offras på ideologins altare. Det handlar om individer inte om statistik. Var och en av dessa många gånger lågutbildade människor ser med oro och ångest fram mot valtugången. Mona kontrar med nya jobb inom vården. Var finns solidariten och empatin? Konjunkturinstitutets undersökning visar att denna reform betalar sig själv. De rödgröna talar om solidaritet och rättvisa men det gäller tydligen inte alla i vårt samhälle. Detta är bara en fråga av många många men nog så talande. Snart ska vi betala skatt för att vi har köpt en fastighet för beskattade och lånade pengar, alltså ren konfiskering, om de rödgröna vinner. I mitt jobb med att hjälpa uppsagda kollektivare till nya jobb så får jag genomgående höra att man hellre fått behålla jobbet än den högre lön som facket pressat fram med bland annat stridsåtgärder. 100000 tals industrijobb har försvunnit från Sverige under de senaste åren. Upp till kamp! En fd kollega påpekar på FB att politikerna käbblar i stället för att ställa de rätta frågorna och följdfrågorna så att budskapet går fram. Jag håller med och tycker att det är en sak som även journalisterna missar. En galen präst i Florida ska bränna koranen vilket man räknar med kommer att sätta eld på hela muslimska världen. Man fruktar ännu mer terror och galenskap. Undrar hur vi skulle reagera här i västvärlden om muslimer börjar bränna bibeln. Vi vet ju hur vi reagera när de bränner våra flaggor. Som Ulf Nilson skriver i Expressen, det är bara en tidsfråga innan det smäller på riktigt och då smäller det på riktigt riktigt. Till slut rekommenderar jag Marcus Birros krönika i Expressen häromdagen. Vilket språk, vilken poesi!
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2126663/marcus-birro-nar-du-ar-som-mest-utsatt-ror-sig-ljuset-langs-uppgjorda-stigar-at-ditt-hall

Zlatan

Fotboll handlar inte om liv och död, det är mycket viktigare än så”

Ovanstående citat är signerat Bill Shankley. En Liverpoollegendar som för alltid kommer att minnas på Anfield Road, i Liverpool. För mig blir fotboll mindre och mindre viktigt samtidigt som livet blir viktigare och viktigare. Jag tror att Zlatan vid sidan av Birgit Nilsson och Björn Borg är den mest kände svensken i världen och visst är han speciell den långe. Nu är han i Sverige och håller presskonferens, en viktig sådan tycker jag. Inte bara för att det är Zlatan utan för det han pratar om och som berör oss alla som finns och verkar runt om på olika arbetsplatser. Han nämner aldrig Barcelonas tränare Pep Guardiolas namn. Han kallar honom för "filosofen". Zlatans första 6 månader i Barcelona var frid och fröjd, så i mars slutade denne Pep att prata med Zlatan, bänka honom utan att ge någon förklaring. Varför bryr jag mig? Jo, för att jag vet att det här är ett allmänt problem på många arbetsplatser. Inkompetenta chefer med för mycket betalt som inte har en aaaning om hur man kommunicerar med och behandlar sina medarbetare. Nu har Zlatan klivit fram och givit den utstötte ett ansikte med flaggan i topp, och genast signalerar ytterligare två Barcaspelare om samma problematik. Anders Svensson var med om det i Southampton där idioten Redknapp styrde och ställde. Lagerbäck snackade aldrig med Anders Svensson och Kim Källström när en plats stod dem emellan. Att sparka på en boll är lätt att snacka det är svårare i fotbollsvärlden.

Inte i valet och kvalet längre.

Det har jag i och för sig inte varit heller. Har rätt så länge varit klar på var jag ska lägga mina tre röster och idag förtidsröstade jag så behöver jag inte bekymra mig om vad jag gör den 19 september längre. Egentligen skulle jag inte alls rösta som jag gör om jag vill tillgodose mina egna trygghetsintressen med utgångspunkt från min situation. Jag borde rösta på dom som ger högst a-kassa (är inte med i någon), högst och längst sjukersättning (vill inte ha men kanske kommer att behöva) och högst pension med minst skatt (ska ju bli pensionär under mandatperioden men jag vägrar att bli det). Min ideologi går på tvärs med min eget trygghetsbehov, eller har jag inte något sådant behov. Tillhör jag den människotypen som vill ta i problemen och utmaningen då den kommer. Ja, jag tror det. Det har hänt några gånger att jag sagt upp mig utan att ha något nytt säkrat, att jag sagt av mig projekt där jag ser att jag inte trivs eller gör ett bra jobb. Jag tror att jag har några månader på mig att ställa in siktet på något nytt kreativt att göra. Jag är innerligt trött på mig själv i det jobb jag nu utför och livet blir som sagt viktigare och viktigare.