Igår eftermiddag gav jag mig iväg hemåt mot Täby från Hallstavik och det började skymma. Jag observerade att man nu hade börjat byta ut 90-skyltarna mot 80-skyltarna och 70 mot 60. Eftersom jag är 60 själv så tycker jag att det är en bra idé. Länsvägen är smal och kurvig, den har många krön och där kör mycket tung trafik i form av timmerbilar och bussar. Om jag varit 30 skulle jag ha varit irriterad och tyckt at det varit för jävligt men nu vill jag ha trygg och lugn körning. Så småningom blir det mörkt. Det är vid den här tiden mycket mötande trafik på hemväg från den stora sta´n och det blir mycket blända av och på och svårt att se. En som inte har svårt att se är långtradaren bakom mig, han (säkert en han) har ju mina bakljus att gå på och även mina strålkastare då han sitter så högt. Jag kör i lagstadgade 70+ och tänker på älgfaran då det ju bara är skog, skog och åter skog, en mörk sådan. Tänker också att trafiken är så tät här så att älgarna har lärt sig hur den ska hanteras. Långradaren tycker att det är helt ok att ligga 5 meter bakom mig, men det tycker inte jag. Blinkar lite med bromsljusen för att få honom att hålla säkerhetsavstånd. Får arga ljusblink som svar. Då blir jag det man inte ska bli när man kör bil. Jag blir förbannad på en jävla yrkesschaufför som kör så ansvarslöst. Funderar på att stanna och gå ut och snacka med honom, men väljer i stället att dra på för fulla muggar för att komma ifrån och få honom att fatta. Och DÅ där i mörkret på den mötande körbanan står en mycket stor (tyker jag iallafall) älg. Jag svischar förbi på någon meters avstånd och börjar blinka åt den mötande trafiken. Hade skogens konung stått på min sida så hade jag fått den i knät, garanterat och som lök på laxen hade jag fått en långtradare i häcken, bye bye, kanske. Med hög puls konstaterade jag dock att långtradaren därefter höll säkerhetsavstånd. PUH! Det var nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar