Sitter hemma i köket en fredagkväll. Har avnjutit en god middag. Kalvinnanlår med wookade grönsaker och pasta. En egenhändigt tillverkad hallonpaj efter det tillsammans med lite Lindemans rödtjut. Mina tankar går denna kväll till de gamla vännerna på Sällma som har reunionkalas i Göteborg. Hade så gärna varit med och pratat minnen och tokigheter men det gick inte att passa in. Efter alla resor till mina föräldrar i Borås under den tid min pappa var sjuk har gjort att jag dra´r mig för de korta oplanerade resorna numer. Tycker inte heller om att sova borta och som jag sagt förut. Jag längtar hem redan innan jag rest bort. Ett undantag dock, och det är Florida, som nästan känns som ett andra hem. Nåväl satt där i köket och tänkte på bland annat Elisabeth, Lasse och Lars-Göran, Åsa, Ove och många många andra och tänkte att jag skulle skåla med dom. Började fota och filma mig själv för att kunna skicka över en "live-skål" och det var lättare sagt än gjort. Eftersom jag är en mycket kritisk regissör blev det många omtagningar. Till slut fick jag också kontakt med gänget och lyckades överföra min hälsning. Tänk vilka känslor som fortfarande finns lagrade från den "svunna" tiden, eller är den svunnen? Den är ju i högsta grad närvarande och påtaglig. Där finns kära minnen och svåra sådana. Hade häromkvällen ett långt telefonsamtal med en gammal kär vän som ringde och hade det jobbigt i livet och efter det samtalet var jag både tagen, ledsen, upprörd och glad samtidigt. Det kan hända rätt så mycket i ett kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar