Din stund på jorden.....

Igår träffade jag en kär vän som jag lärde känna i slutet på 70-talet. Han var den mannen som fick mig att inse att jag var känslomässigt handikappad, totalt känslomässigt handikappad. Våra samtal på den tiden handlade mycket om relationer, kärlek och förhållningssätt. Vi läste Erika Jong och Älska dig själv av Dyer och liknande. Jag var höger han var vänster. Jag var för kärnkraft han var emot. Vilka högröstade diskussioner vi hade. Han har betytt mycket för mig och mitt förhållningssätt till andra människor. I början av 80-talet drog han till Paris där han bott in sig och blivit fransk medborgare och allt. Varje gång jag har varit och hälsat på i Paris har vi haft våra möten och när han besöker Sverige så har vi också våra möten. I gårdagens möte som skedde på en gungande restaurang vid Riddarfjärden, kom vi in på samtal om livet och döden. Min vän har varit med om en resa i sjukdomens värld som kunde ändat med just döden, men han lyckades vända och kämpa sig till att få livet tillbaka. Vi kom in på uttryck som "Din stund på jorden". Vilken titel! Vilhelm Moberg förstås. Min vän tycker om texten i "Jag vill tacka livet". Vi kom så småningom på att det är Violeta Parra, Chilensk diktare och sångare som skrev den sången och sjöng för sin dotter en gång några dagar före det att hon tog sitt liv 1967. Vi samtalade om döden och om tillåtelsen att visa sorg och att man är ledsen. Att inte alltid hålla upp en fasad. Jag berättade om mina svårigheter att vistas i sta´n med mycket folk och trängsel vilket gjorde det lättare att förklara att jag så småningom var redo för uppbrott och ville bege mig hem till mitt trygga hem. Det blev ett långt farväl, vi lyckades inte att slita oss från varandra där på parkeringsplatsen utan tog hela tiden upp nya trådar för att förlänga mötet. Väl hemma läste jag mycket träffande Marcus Birros krönika i Expressen med rubriken "Vi är hundratals som lär oss att ljuga fram ett leende" läs den!
http://www.expressen.se/kronikorer/1.2078341/marcus-birro-vi-ar-hundratals-som-lar-oss-att-ljuga-fram-ett-leende

Visst ja, igår blev det en aning förkortad motionsrunda på cykeln. Förkortad för att hinna med dagens fina och viktiga möte som följts upp av några sms. En del människor bara sätter igång något hos mig som gör att jag tänker större och meningsfullare. Tack min vän! Nu ut på dagens motionsrunda i sommarregn. Det är rätt så skönt det med.

Täby Kyrkby festplats dansbana

På den här platsen låg för fram till 2 år sedan dansbanan på Täby Kyrkby festplats. Det var en fin gammal dansbana uppförd 1937, med tak, räcke och allt och en scen för orkestern. Den fick stå där i 70 år ända tills några välartade ungdomar här i Kyrkbyn tyckte att det kunde vara kul att göra en brasa av den. Ja man ser ju på bilden vad som finns kvar. Ett kulturminne förstörd på några minuter. Vad jag undrar över är vad det är som är så roligt och fascinerande att elda upp det som några entusiaster ägnat mycket tid och möda åt att bygga och underhålla. Lika lite som jag förstår varför ungdomarna i Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen eldar upp sina grannars bilar och kastar sten mot ambulanspersonal när den ska rädda deras grannar. Dom säger att det är en protest mot polisen. Mycket underlig logik. Hörde på nyheterna att elpriserna väntas stiga i höst. Förvånad? Man skyller denna gång på att vattenmagasinen bara är fyllda till 60% och att några kärnreaktorer ska stängas av. El måste importeras. Fin planering. Sabla Göran Persson som gjorde som danskarna ville och lade ned Barsebäck utan att först förhandla bort danskens smutsiga kolkraft som blåser in över oss. Persson var/är en riktig självgod och pompös pamp som ansåg sig ha sanerat Sveriges finanser. Jag tycker snarare att han dränerade och demonterade mycket av Sveriges strukturer som fungerade rätt så bra. Bland annat kommunaliseringen av skolorna och införande av den grundlagsstridiga kommunala utjämningsskatten. Ush och fy för förre förrädaren Persson. "Dansbanan" ja, den gick jag förbi på dagens raska promenad som varade i 55 minuter. Svettigt blev det och därför belönade jag mig själv med ett dopp i poolen.

Än så länge håller det!

Idag avverkade jag 50 minuter på cykel i skogen. Vackert och jobbigt i uppförsbackarna men bra för flås och cirkulation. Tänkte aldrig på hur viktigt det är med cirkulationen när jag var ung. Nu håller vi tummarna för att Elfsborg står upp mot Örebro ikväll.

Personligt kontrakt

Idag när jag besteg min våg så bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag har ingen lust att göra avkall på livets goda vid den här årstiden så det finns bara en lösning. Ut och motionera och max en timmer framför laptopen om da´n. Jag har varit oerhört lat och orörlig den gångna säsongen. Sittande i bilen, sittander framför datorn och sittande i möten med mina klienter och projektdeltagare. Begav mig ut på en rask promenad i en timme och bestämde mig under denna att jag skall göra en sådan varje dag. Det är mitt personliga kontrakt. Jag kommer för att sätta press på mig själv genom att lova att lämna synliga bevis här varje dag så att alla:-) jag menar eventuella läsare kan skrika till om jag uteblir med sådana om det är någon som är intresserad. Under morgonens promenad som skedde i ett nyberegnat landskap, passerade jag först en öde golfbana, alla spelare är väl på Brohof och spanar in Scandinavian Masters, sedan en mycket vacker och ångande skog och en massa vattenpölar. Nu ska jag bege mig ut till vackra Ingarö för att fira min kusins 65 årsdag. Jag kom ihåg när hon fyllde 10 typ, då var jag 6. Hon ser fortfarande likadan ut. Kommer att träffa en del andra trevliga kusiner. Vi har alltid trevligt vid de sällsynta tillfällen vi möts. Hörde just på nyheterna att en flicka i Göteborg har våldtagits av 3 fotbollsspelare i Gothia cup. Satans idioter. Har varit en hel del strul i den turneringen det här året. Det går utför med Sverige. Undrar varför? Nu gäller det att se till att det inte går utför för herr Friman, så kontraktet måste hållas. Funderar allvarligt på att göra ett break från nuvarande arbetet. Behöver inspiration och förnyelse och lite bättre betalt. Ett nytt liv kanske. Ska bli spännande att se om jag kan få mig själv att fatta lika bra beslut som jag lyckas få mina klienter och projektdeltagare att fatta.

Stressdoktorn

Jag är numera en mycket fridfull man, tror jag. Åtminstone när det gäller livets trivialiteter. När jag blir varse stora orättvisor och kränkningar kan jag bli heligt förbannad(klyscha - jag vet) men alltså inte då det gäller små grejer som att kivas i trafiken och hinna först. Där släpper jag gärna med en generös gest och ett leende förbi dom idioter som har så himla bråttom. Tiden i bilen har blivit kvalitetstid för mig, lyssna på radio, njuta av naturen osv. Den enda gång jag blir irriterad där är när någon åsna vid ratten med hundratals hästar under huven tycker att det är lämpligt att ligga 5 meter bakom mig i 100 knyck. Då brukar jag sakta ner och blinka med bromslyktorna och det kan hjälpa. Jag irriterar mig sällan på korkade och dumma människor, vare sig det gäller jobb eller på andra ställen. Att irritera sig på andra är ju att bestraffa sig själv för andras synder tänker jag. Idag rubbades dock mitt lugn för en trivialitet då jag kollade på TV4:s nyhetsmorgon som hade en stressdoktor på besök för att besvara tittarnas frågor. En kvinna hade mailat och beklagat sig över att hennes man bara ville vara på semestern, åka ut till sommarstugan och läsa i hängmattan och för övrigt ingenting. Hon var så frustrerad för hon kunde inte göra ingenting. Hon måste ha att göra hela tiden och det är väl inget fel med det men varför maila till doktorn om det. Varför gör hon inte det hon själv vill. Låt gubben hänga i mattan och dra iväg på det du själv vill göra. Min radar säger mig att hon är ett sådant där fruntimmer som inte är nöjd förrän båda gör som hon vill. Undrar varför jag blev så irriterad?

Mina kinesiska grannar

Idag har min kinesiska grannar storröjardag. Hela tomten full med grejer. Dom är jättefina grannar. Vänliga, trevliga och glada. De har två söner som är 8 och 2. Förra året började åttaåringen att öva på pianot. Det var en mycket entonig övning men jag beslöt mig för att inte störas av klinkandet. Nu strömmar ljuv musik ut ur huset framåt aftonen. Det är Våren av Grieg, Svansjön av Tjajkowski hur han nu stavas, det är Mozart, något som jag inte vet. Visst finns det en bit att gå och mycket att öva på. Ibland låter det riktigt bra. Man kan säga att jag har investerat i detta välljud med att lyssna på det entoniga övandet. Jag har berömt honom när föräldrarna lyssnade och han bockade artigt och tackade. Föräldrarna undrade oroligt om det störde, och det gjorde det inte, försäkrade jag. Tänk, kanske är han en blivande Lang Lang och jag har fått vara med från början. Ja, semestertorka även i bloggvärlden.

Sommarreflektioner

Tusingen vad jag tänker på livet just nu. Även döden. Har under sedan slutet av maj deltagit med liv och lust i en bröllopsfest, 2 studentkalas, en fest typ "vi som älskade varandra så" samt min dotters Josefine 22 årskalas(det är för henne vi flaggar och solen skiner som vanligt från en vacker klarblå himmel den 16 juli). Kom under denna fest underfund med att jag inte kunde höra syrsor. Ungdomarna kunde höra men jag hörde bara min tinitus. Zarah Leander sjöng en gång: Jag kan inte längre höra syrsor det är trist men det är en överkomlig brist Syrsans sång är inte någon oersättlig sång men ändå jag minns en gång. OK jag får väl nöja mig med att minnas. Tack Josefine för att du finns. Jag älskar dig! "Vi som älskade varandra så mycket" är en film av Ettore Scola som beskriver hur gamla vänner möts många år senare efter andra världskriget. Det gjorde också jag, Peter, Mikael, Lasse och Lena och Peters fru Judy(men hon var inte med 1965 då vi började träffas och härja och vi var inte med om något världskrig). Det är så roligt och innerligt när gamla vänner träffas och startar där man avslutade för många år sedan. Det bara sitter där och är så varmt. Jag har några saker som jag är sur på, och det är dels den "efter bad bild" som jag la´in på fejan igår. Jag ser ut som ett riktigt vrak, dagen efter som jag var. Funderade på att ta bort den men beslutade mig för att stå för den jag är. Faktum är att jag facebookade direkt från badplatsen med min rätt så nya smartphone och där på den lilla bilden i ljuset kunde jag inte se hur hemsk jag såg ut, men det gjorde jag hemma på datorn när kortet hade fullskala. Den andra jag är sur på är Marcus Birro, min favoritpoet, krönikör, författare, you name it. Han anser att golf inte är en sport och om det nu är det så är det en sport för överklassen eller för dom som vill låtsas att dom är överklass. Enligt wikipedia är golf en sport. För mig är golf en djävulusisk sport, som slår det mesta när det gäller koncentration, teknik, bollkänsla och mental styrka som träning. Så det så Marcus. Jag utmanar dig härmed i golf om du törs. Apropos fester så har jag nu förstått att jag har en ny roll. Ungdomen tar över och jag är detroniserad. Förr tog jag initiativ, för förgrundsfigur, ledde dialog och var en allmänn lustigkurre. Nu har ungdomen, dvs de som är från 20 och upp till 40(känn på det - ungdom) över och sätter agendan. Dom vet bäst och dom älskar varandra och kanske mig lite också. Det är rätt mysigt att sitta där och lyssna på hur språk och konvenanser utvecklas. Fast ibland lyckas även jag locka fram glada skratt.
Leif GW som skriver om Littorinaffären uttrycker träffande det så här: Sant eller falskt, skit samma, och att han skulle ha lyckats tiga om en sådan anmälan kan ni bar glömma. Bajskorvar av den här digniteten är som målsökande robotar när det gäller att snabbt hitta fram till rätt fläkt." Å jag som just köpt en ny fläkt som jag har döpt till "mitt fan". Min bror Gunnar messade och undrade varför jag lade ner så mycket möda på att blogga om Littorin om jag inte brydde mig om honom. Det är inte Littorin jag bryr mig om, det är den publicistiska kuppen. Den stinker. Jag gillar Leif GW. Läser i samma tidning, Expressen alltså, att den sagolikt vackra Catherine Zeta-Jones och hennes man Michael Douglas gör Stockholm under sin förlängda smekmånad(tioårsjubileum). De kramas i vita badrockar på en Grand Hotell balkong(In hoc signo vinces). Det ser mysigt ut. Vad stolt man blir över sin vackra huvudstad. Min kära mamma messade och tackade för skjutsen till centralstation. Men mamma det var ju inte jag, det var min bror. Ni var i Borås, jag är i Täby:-)

Littorinaffären - en journalistisk kupp

Jag har ingen aaaaning om Sven - Otto Littorin har gjort något eller inte. Jag är inte intresserad som jag skrivit förut. När nu en dryg vecka har gått efter hans avgång så börjar man ana en av de största jounalistiska kupperna någonsin. Tänk att Aftonbladet kanske rent utav hyrt en kvinna för att utgöra sig för att vara prostituerad, försett henne med data och uppgifter om Littorins gamla mobilnummer etc. En redan hårt pressad Littorin konfronteras med uppgifterna och förstår att allt är kört, även om han inte har gjort något, han tog sitt pick och pack. Sedan dess har Aftonbladet kört 5 ledare i ärendet och de skrivande och skrikande kärringarna Helle Klein och Lena Melin spekulerar i vad regeringen vet och inte vet, hur länge dom vetat eller inte, man skriver spaltkilometer om något som man kanske själv skapat. Lotta Gröning i Expressen av alla tidningar, börjar lista hur många brottslingar som varit ministrar eller kanske är det fortfarande i den nuvarande regeringen. Hon syftar bland annat på Lundin Oil, Bildt och folkmord. Expressens ledare idag beskriver att Aftonbladets ledarsida har fungerat som den lojala torped åt Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin som man vanligen är. Fullständigt fixerad vid Littorin har man sprutat ut insinuanta angrepp och tvärsäkert agerat domstol. Förmodligen behöver sossarna den här hjälpen om det inte råkar bli en björntjänst. Men det vore ju schysstare att ägna sig åt politik än åt sådant här scoopsökeri. Mona Sahlin talar om solidaritet. På vilket sätt är detta solidaritet? Vem är solidarisk? Varför ska man gå till val på solidaritet? Solidaritet existerar inte i det svenska samhället idag. Samhället drivs av särintressen där var och en ser till sitt. Solidaritet är bullshit. Jag ger mig inte in i det politiska nu utan konstaterar att det är tabloiderna som sätter agendan som är mycket cynisk.

Mitt nya fan

Mitt nya fan ska gör min natt uhärdig. Tänk att ha en alldeles egen fan. 5 butiker tog det o Rusta vann:-) Ska dock stå på behörigt avstånd från sängen, ett fan får inte komma för nära.

Förvrängd framtid?

Ja, så har även jag utsatts för sommarens farsot och gissel och fotograferats med en iphone utrustad med det där fruktansvärda förvandlingsnumret där man ser ut som en amerikansk supersize me modell. Men kanske är det nyttigt att se sig själv så där. Kanske jag kan ta tag i vissa saker i mitt liv för att undvika att detta ska bli en "efter bild". Jag har kommit på mig själv med att göra saker jag vet att jag inte borde göra och att jag inte gör saker som jag borde göra. Varför är det så? - känner mig som en rompnisse "vofför gör jag på dette viset?". Har också under den gångna veckan funderat på Littorinaffären och dess turer. Sakfrågan är för mig inte så intressant. Vad Littorin och andra sysslar med i sitt privatliv är inte det minsta intressant politiskt sätt, tycker jag. Hade all smutsig byk rotats fram så hade vi inte haft en politiker eller stor företagsledare här i Sverige. Har förundrats över Aftonbladets Helle Kleins(vedervärdig som journalist) och Lena Melins ledare och krönikor där man ifrågasätter Littorin, Reinfeldts och Schlingmans och regeringens agerande i denna "Aftonbladsaffär"! De blåser upp jättelika spekulationer om vad man vetat och hur länge och om man har mörkat. Alla dessa skriverier baseras på uppgifter från en anonym prostituerad som säkert honorerats av Aftonbladet. Hur trovärdigt är det? Jag förstår S -O Littorin om han drar sig tillbaka, oavsett vad som hänt eller inte. Han och familjen kommer säkert att med lite hjäp kunna läka sina sår så småningom.

Konstig politik - vad vill man?

Läste i en av mina favoritbloggares, Rickard Engfors blogg att han liknade Almedalsveckan som en auktion där högstbjudande vinner röstarnas röster. Vad än Alliansen lovar kommer de Rödgröna att bjuda 12 miljarder mer till en vad de kallar välfärdsstat. V har till och med idag kallat sig välfärdspartiet. Faen trot. Det är ungefär som när vi var små barn och sa, jag är 1000 ggr bättre än vad du kan säga. Under vintern har jag jobbat med uppsagda arbetare på ett bruk någonstans i Sverige. Under löneförhandlingarna så gick facket ut hårt, hårdare än alla andra fackföreningar och krävd mer över 5 % och började strejka på olika bruk i olika omfattning. Till slut gav arbetsgivarna upp och det skrevs avtal. Jag var orolig för att det skulle bli mer uppsägningar och för två veckor sedan kom nyheten att 150 pers ytterligare varslades från det aktuella bruket, som ju inte annars kan hålla konkurrenskraftiga priser. Suck! Är det värt att offra sina medlemmars jobb i enslig bygd för lite mer kosing. Vem vinner? Vem förlorar? Det har varit varmt, runt 30 i Östra Svealand och jag är ledig, har röjt i garderober och har besökt favoritbadplatsen några gånger och tagit några ljuvligt sköna simturer.