Happy New Year

Ja eftersom jag inte vill ladda ner ner nya program paa Peters dator haer i Lake Worth och saaledes ej heller kan ladda hem bilder fraan kameran, vet ej hur bluetooth fungerar, saa anvaender jag en gammal bild fraan foerra aaret. Vaedret i Florida vid den haer aarstiden aer perfekt. Soligt naestan hela tiden, lite svala naetter kanske och en och anna regnskur. Tempen haaller sig kring ca 25 varje dag, inte kvalmigt daa brisen fraan havet hela tiden ljummet smeker mig. Att sitta paa beachen och titta ut oever den maektiga blaa atlanten troettnar jag aldrig paa, det aer saa befriande. Judy och Peter aer fantastiska och uppmaerksamma och hittar paa saker att goera varje dag, golf, croquet, nya krogar, nya drinkar, nya partyn, morgonpromenader som jag smiter ifraan. Medan de jobbar laeser jag "aldrig fucka up" av Jens Lapidus och faar laera mig en hel del hemska saker som paagaar i Stockholms undre vaerld. Aer nu ocksaa lite mer belaest vad betraeffar rinkebysvenskan. Det aer saa skoent att inte ha naagra maasten over here. Att i 14 dagar ta dagen som den kommer. Just nu saknar jag bara lite kaerlek men det aer ocksaa raett lugnt och skoent. Kaerleken aer saellan lugn. Talade just med aelskade dottern, hon beraettade att det var kallt och soligt i gamla Svedala. Sedan beraettade hon att hon hade flyttat in hos Patrik. Jag aer sambo nu pappa, saa nu aer det koert sa hon. Dessutom lovade hon att komma och moeta mig vid flygplatsen daa jag kommer hem. Skoent att veta. Gott Nytt Aar Josefine, Job, Peter, Judy, Jason, Elisabeth, Lasse, Maria, Mikael och alla andra. Saerskilda nyaarshaelsningar till Marcus Birro och Rickard Engfors som berikat min tillvaro med sina sjaelvutlaemnande och faergsprakande bloggaar.

Here I come

Så här såg det ut igår

Och så här ser det ut idag

Den rätte....

Inspirerad av en mänsklig, känslig och intelligent, utlämnande blogg kan jag inte undanhålla denna Erik Lindorm dikt som följt mig sedan 1975 då jag fick den skickad till mig med en liten fotnot - "ta den inte personligt" - vilket jag ändå gjorde.

Den rätte

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
Med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kom du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn

Allt blev skapat om,
När du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

Erik Lindorm

Förmodar att det är en sådan här som Elisabeth menar

Ja den gode Paul borde nog ha hållit sig till Diana

http://www.youtube.com/watch?v=NyOBlgdt6No&feature=related






Funderar på om han inte skulle ha hållit sig till sin Diana den gode Paul! Min storasyrras första EP som vi lyssnade sönder och samman den där sommaren - till och med föräldrarna gillade den. Baksidan I love you baby var också bra.

Limmerickar om en svensk tigrinna

En svartsjuk blondin i Florida
Sin tiger ej längre fick rida
Ställde till med ett häftigt kalas
Så att allt gick i kras
Nu får de bägge i mediena lida

En blond tigrinna från Waxholm
Begick en baklänges gångholm
Sin man hon pegga opp
Sen sa det bara shwopp
För att han tog en roll i en hövolm

Bloody Monday, Bloody Monday.........

Idag var och blev det en sådan där grå och tråkig måndag som inte delade med sig av någon inspiration precis. En av anledningarna är att jag inte har så mycket inbokat och jag hade ingen lust att ta initiativ till att sätta fart på livet. En del inbokade telefonsamtal har jag ändå gjort som jag skulle. Gav mig ut på min dagliga långpromenad och det var då i det disgrå som jag såg något som gjorde allting ännu tråkigare och tristare. Gick förbi hästhagarna vid Prästgårdsängen och undrar om dom som håller på med hästar verkligen tycker om sina springare. Där står dom med sina stackar hovar i rena lervällingen. Alldeles stilla och uttråkade, verkar vilja lyfta upp en av hovarna ur skiten. Borde dom inte få vara ute på de stora ängarna som finns alldeles intill, där får dom ju vara på sommaren. En travtränare står åtalad för att han ska ha använt en så kallad grisfösare mot sina hästar vilket tydligen är förbjudet. Man undrar då i sitt stilla sinne, får man använda grisfösare mot grisar men inte mot hästar? Gör lagen skillnad på såna här djur? Ett elstängsel inhägnar hästarna i hagen - är det tillåtet att ge stötar på det viset? Kanske inga stora frågor men det är ju bara en grå måndag.

Gnistrande sol och in i dimman

Sådan här stor skillnad kan det vara i Stockholmsområdet. Tog mig en avtalad promenad runt Brunnsviken, ett avtal som handlar om min hälsa och motion. Solen stod så lågt att det var svårt att gå mot den, men oj så vacker. En timme senare tog jag nästa kort på en dimma som belägrat Täby Kyrkby. Tänk vilken skillnad både utom- och inombords. Inget snack om vad man mår bäst av. Under den vackra promenade funderad jag på dessa "giganter" som verkar ha förlorat fotfästet i livet även om de betraktas som framgångsrika. Tiger Woods har "ingen lust" att prata med polisen efter hans mystiska trafikolycka utanför hemmet. Katie Holmes, gift med Tom Cruise sitter och pratar och stör biopubliken oavbrutet under en visning av New Moon. Utan att veta något om bakgrunderna så tycker jag att det är olycksbådande att man tycker sig stå ovanför allt vad rättssamhälle och respekt står för. En som inte förlorat fotfästet är en "ung" framgångsrik artist som framträdde öppenhjärtligt i morgonsoffan i TV4. Det är Peter Jöback som berättade om hur han reste till East Village i New York för att hitta sitta rätta jag från att vara en offentlig person i Sverige. Han ville hitta Peter som är 38 år och gillar musik. Inte Peter som sålt si och så många 100.000 skivor och jobbat med Benny och Björn. Att vara ingen, att vara sig själv. Det är stort, det är att vara en gigant och vittnar om insikt. Han har ju genom åren fått utstå en del skitsnack och insinuationer och kommit ut ur garderoben på ett mycket starkt sätt. Han har alltid gått sin egen väg och ska nu fylla stora arenor med sina julkonserter. Vilken pipa han har och dessutom fin att titta på! Mer av sådana stjärnor och så den som hänger i mitt fönster förstås.

Täby Kyrkby Skyline

Ja - så här maffig skyline hade jag idag på morgonen. Härligt med blå himmel och sol. Blir genast på bättre humör. Ännu bättre humör blir jag på då jag ju nu vet att det blir ännu mer blå himmel, ännu mer sol och framförallt varmare om några veckor. Jag hoppas att mitt möte igår blir uppstarten till något nytt. Att jag blir bättre på att möta nuet och personer i min närhet och att ta en dag i taget. Vilken klyscha men ändå så sant. Jag bryr mig tydligen för mycket om vad min omgivning tycker men det tycker uppenbarligen inte omgivningen. Nu blir det en rask promenad i novemberljuset.

En resa tillbaka och framåt

I lördags satte jag mig i min kära Honda och drog västerut till Göteborg och mina vänners 40-årsjubileum, det heter visst rubinbröllop men det spelar mindre roll. Resan genom Sverige gick i solens tecken. En sol som stod så lågt att man behövde fälla ned solskyddet både åt sidan och framåt. Tänk att det spelas golf den 21 november. Det kändes som jag skulle möta mig själv förr i tiden. Göteborg är min stad, inte så att jag äger den, men det är den stad som mest berör mina sinnen, det var där jag började leva mitt eget liv och finna mig själv. Det var där jag tog mig ur traditioner och skapade mina egna tillsammans med mina vänner. Livet med mina vänner har alltid varit viktigare än min karriär och vilket naturligtvis har skett på karriärens bekostnad. Jag blir alltid så nostalgisk då jag möter mitt Göteborg, gatorna, det bistra höst-vädret, smultronställena, minnena och vännerna. Mina vänner som firade jubiléet har 3 barn som alla har gift sig och tillsammans har de 6 barnbarn och alla var med och så jag. Det var hedrande. Att möta vuxna barn som man läst Hattstugan för som nu läser Hattstugan för sina barn. För traditionen vidare. Fick höra att jag försökte fuska över sidor och rimma själv för att skynda på proceduren, på 70-talet var det visst. Hoppsan klockan blev 2 på natten och jag stapplade "hem" till mitt lilla hotell. Lilton heter det och det är ett av mina favorithotell. Ett litet, med personliga rum och en mycket personlig och göteborgsk service. Supergo´ frukost och humant pris. Mitt rum som jag har bott i förut, har ett litet fönster som vetter mot ett hyreshus och är man slarvig och inte stänger badrumsdörr och drar för gardiner så har man en fin utsikt från tronen men bör tänka på att grannarna i hyreshuset kanske får en ännu finare utsikt. Dom har nog sett mycket genom åren, men jag drog igen och för då jag har ett högst estetiskt sinnelag.. Vaknade iallafall till den utsikt som jag publicerar här och ångrade att det blev så sent igår. Regnet öste ned. Drog så småningom iväg till syster med familj i Långedrag för en fika och sedan styrde jag kosan mot Borås där gamla mamma bjöd på god middag och gott vin. Mina andra syskon med respektive var också med. Nu är jag hemma igen och trot att jag så småningom ska styra kosan mot Göteborg igen men med lite mer långsiktigt perspektiv då. Kanske blev min resa bakåt i tiden även en resa mot framtiden?

Att blogga - prata väder och sån´t!

Efter ett inlägg från en god vän på facebook i veckan har jag funderat på det där med att prata väder eller väsentligheter. Nils Ferlin skrev en gång: "Vi står vid vår grind och pratar om väder och vind." Ja det är så klockrent skrivet, det där med grinden, hit men inte längre. Obehöriga äga ej tillträde. Det är lätt att prata politik, det är lätt att prata tv-program, det är lätt att prata väder, men om det väsentliga......nä det blir svårt. Hur är jag själv då? En blogg skall enligt reglementet vara en rätt privat dagbok, den skall helst innehålla självtagna kort som gärna visar dig själv, men man kan ju ta ut svängarna rätt rejält, man gör som man vill, till och med kan man stjäla en och annan bild som passar dagens tema. Följer själv förundrat två bloggar vars författare är två oerhört självutlämnande killar med kända namn. Det handlar om Rickard Engfors, dragartist och kreativ konsult. Han brukar synas i kulisserna på melodifestivalen. Han skriver till och med om "veckans ligg" där han brukar presentera någon sexig känd hunk. Han berättar om sina samtal med psykologen, om sin panikångest och det blir hela tiden så intressant att läsa och följa en människas riktiga ibland brokiga liv. Marcus Birro är den andra. Känd poet och bloggare som också medverkar i Ekdals Kvällsöppet och i Karlavagnen. Han berättar öppet om att han är nykter alkoholist, om sin sorg och sina demoner. Han beskriver svårigheterna att kombinera sin papparoll med en allt mer krävande yrkesroll. Man får följa med på promenader, arbete, tågresor och hela tiden är hans känslor och tankar med. Min fråga är hur öppen kan man vara? Vad går gränsen för det intressanta? Pratar jag bara väder när jag skriver om älgar och sådant som händer. Vem är jag? Är jag bara ett skal för andra människor? Vad tänder jag på? Vågar jag säga det? Eller är det bara en "hysterisk dragshow artist" som kan redovisa sådant? Hur långt ska jag gå för att bli intressant läsning för någon annan? Fick en gång frågan om vad jag tänder på, tjejer eller killlar? Jag blev lite ställd då svaret inte var så helt enkelt. Men jag fann mig rätt bra och svarade, det var för några år sedan. "Om jag får välja medllan Madonna och Göran Persson så blir svaret Madonna, men måste jag välja mellan Birgitta Dahl och David Beckham så blir svaret INTE Birgitta Dahl!" Men hur intressant är det egentligen vad en 60-åring tänder på? Ska man skriva om att man kanske dricker för mycket ibland eller gör jag det? Ska jag skriva att jag ibland har svårt för att gå ut och handla i Täby Centrum för att jag har börjat utveckla någon slags torgskräck. Rätt läskigt ibland att stå vide trotoarkanten och inte kunna ta steget ut i gatan, vända tillbaka, ta sats från 5 meter och pressa sig själv ta sig över oceanen. Ska man skriva om svårigheterna och känslorna som drabbade i samband med skiljsmässan för drygt 10 år sedan? Det var förresten då som jag började upptäcka min noja. Vill ha det lite fint hemma så jag var och hälsade på hos mina blomsterflickor, mor och dotter som är jättefina bägge två. Köpte sådana däringa liljor som doftar bedövande fint. Har jag pratat väder nu? Nä det vet jag att jag inte har gjort! Intressant? Vem vet?

Älg i mörker

Igår eftermiddag gav jag mig iväg hemåt mot Täby från Hallstavik och det började skymma. Jag observerade att man nu hade börjat byta ut 90-skyltarna mot 80-skyltarna och 70 mot 60. Eftersom jag är 60 själv så tycker jag att det är en bra idé. Länsvägen är smal och kurvig, den har många krön och där kör mycket tung trafik i form av timmerbilar och bussar. Om jag varit 30 skulle jag ha varit irriterad och tyckt at det varit för jävligt men nu vill jag ha trygg och lugn körning. Så småningom blir det mörkt. Det är vid den här tiden mycket mötande trafik på hemväg från den stora sta´n och det blir mycket blända av och på och svårt att se. En som inte har svårt att se är långtradaren bakom mig, han (säkert en han) har ju mina bakljus att gå på och även mina strålkastare då han sitter så högt. Jag kör i lagstadgade 70+ och tänker på älgfaran då det ju bara är skog, skog och åter skog, en mörk sådan. Tänker också att trafiken är så tät här så att älgarna har lärt sig hur den ska hanteras. Långradaren tycker att det är helt ok att ligga 5 meter bakom mig, men det tycker inte jag. Blinkar lite med bromsljusen för att få honom att hålla säkerhetsavstånd. Får arga ljusblink som svar. Då blir jag det man inte ska bli när man kör bil. Jag blir förbannad på en jävla yrkesschaufför som kör så ansvarslöst. Funderar på att stanna och gå ut och snacka med honom, men väljer i stället att dra på för fulla muggar för att komma ifrån och få honom att fatta. Och DÅ där i mörkret på den mötande körbanan står en mycket stor (tyker jag iallafall) älg. Jag svischar förbi på någon meters avstånd och börjar blinka åt den mötande trafiken. Hade skogens konung stått på min sida så hade jag fått den i knät, garanterat och som lök på laxen hade jag fått en långtradare i häcken, bye bye, kanske. Med hög puls konstaterade jag dock att långtradaren därefter höll säkerhetsavstånd. PUH! Det var nära.

Skål i ensamhet

Sitter hemma i köket en fredagkväll. Har avnjutit en god middag. Kalvinnanlår med wookade grönsaker och pasta. En egenhändigt tillverkad hallonpaj efter det tillsammans med lite Lindemans rödtjut. Mina tankar går denna kväll till de gamla vännerna på Sällma som har reunionkalas i Göteborg. Hade så gärna varit med och pratat minnen och tokigheter men det gick inte att passa in. Efter alla resor till mina föräldrar i Borås under den tid min pappa var sjuk har gjort att jag dra´r mig för de korta oplanerade resorna numer. Tycker inte heller om att sova borta och som jag sagt förut. Jag längtar hem redan innan jag rest bort. Ett undantag dock, och det är Florida, som nästan känns som ett andra hem. Nåväl satt där i köket och tänkte på bland annat Elisabeth, Lasse och Lars-Göran, Åsa, Ove och många många andra och tänkte att jag skulle skåla med dom. Började fota och filma mig själv för att kunna skicka över en "live-skål" och det var lättare sagt än gjort. Eftersom jag är en mycket kritisk regissör blev det många omtagningar. Till slut fick jag också kontakt med gänget och lyckades överföra min hälsning. Tänk vilka känslor som fortfarande finns lagrade från den "svunna" tiden, eller är den svunnen? Den är ju i högsta grad närvarande och påtaglig. Där finns kära minnen och svåra sådana. Hade häromkvällen ett långt telefonsamtal med en gammal kär vän som ringde och hade det jobbigt i livet och efter det samtalet var jag både tagen, ledsen, upprörd och glad samtidigt. Det kan hända rätt så mycket i ett kök.

Skrämmande uppvaktning!

De ringde på. Jag öppnade och låtsades bli väldigt skrämd av de illbattingar som stod utanför dörren. Bus eller godis skrek de! Eftersom jag inte hade något godis hemma så frågade jag vilket slags bus jag skulle råka ut för. Vi kastar ägg på dig svarade illbattingarna. Efter en stunds förhandling kom vi överens om att de var nöjda med 5 kronor var. Förhandling är bättre än krig, eller hur?

Alla Helgons Dag?

Helgon betecknar en avliden person som av katolska eller ortodoxa kyrkan anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap och efter olika prövningar av instanser i dessa kyrkors hierarki kanoniserats. Sankt eller sankte (av det latinska ordet sanctus) betyder helig. Det används prefixen framför manliga helgons namn. Den kvinnliga motsvarigheten är sankta. På andra språk finns ordet i former som bland andra Saint, Sainte, San och Santa. Helgonskap förekommer även inom andra religioner än kristendomen. Detta står att läsa på Wikipedia så egentligen är man väl fel ute då man betraktar sina framlidna släktingar som helgon, men det gör ingenting. Det viktiga och fina med den här dagen är ju att man skänker sina kära förfädrar lite eftertanke. Man står där i snålblåsten för att övertyga sig om att ljuset inte ska slockna. Känns också fint att göra lite fint där dom bor. Kratta löv och sånt´! Tänker på mormors och morfars hus på Solsidan. Mormor hade en jättespännande vind med en massa gamla saker som egentligen var vanliga men ändå blev spännande. Det lilla runda vindsfönstret som gjorde att ljuset blev magiskt mystiskt. Det var 54 år då det senast begav sig. Mormor och morfar var alltid glada när vi barn hälsade på. Farmor och farfar var inte lika spännande men det beror nog på att dom var lite äldre och så bodde dom i sta´n, fint visserligen vid Djurgårdsbron, men då visste man inte att det var fint att bo på Öfvre Östermalm, man bara bodde där. Farmor och farfar hade många barn och då det var släktträff så var det alltid en massa fastrar och farbröder och kusiner och var man tillräckligt liten fick man sitta vid barnbordet och ju äldre man blev desto mer längtade man till vuxenbordet där man fick sitta då man hade konfirmerats. När jag väl kom till vuxenbordet och fick lära mig hur man uppförde sig enligt ektikettens alla regler så längtade jag omedelbart tillbaks till barnbordets bus och fniss. Fick just nu på radio höra att Alla helgons dag är på lördagen och på söndagen är det alla själars dag, så det är kanske på söndag man ska tända ett ljus och det är ju bra för då är väl trängseln inte så stor. Ha en fin helg.

Den ensamma hunden

Den här jycken satt så ensam och övergiven bunden vid bänken i ett grått, blött och trist Täby Kyrkby igår. När jag kom i närheten började han morra och jag som ville vara lite snäll och uppmärksam mot den stackars frusna och blöta krabaten. Men otack är världens lön men jag fick ju en bild iallafall och något att skriva om.

På väg.....

Det är rätt så grått just nu men ändå sprakar det av höstens färger. Det konstiga är att färgerna syns igenom det gråa raster som det gråa diset och dimman stöter ifrån sig. Lite farligt är det ju också med dimma på väg men man får ta det lite lugnt typ. Lugnt fick man ta det vare sig man ville eller inte igår. EU-möte för 4000 delegater i sta´n. Eskorter från Arlanda och från hotellen i sta´n gjorde det hart när omöjligt för oss arbetande att ta oss dit vi skulle. Stod stilla i nästan en timme på väg upp på E4:an bara för att dessa viktiga män och kvinnor ska ta sig fram, en och en i sin eskort. Sätt dom på en buss eller i en helikopter istället. Det är ju vi som betalar deras löner. Ja på radion hörde jag hur ett par väktare låst in sig och på så sätt klarat sig från en rånare under en värdetransport. Tror tusan att rånaren försöker slå till denna morgon då polisen tar hand om de viktiga potentaterna vars säkerhet och tid tydligen är lite viktigare än allmänhetens. Ja, det är bara att knega vidare in i dimman. Ikväll blir det höstgryta och äppelpaj och ett(?) glas rött.

Omeletten

Eftersom så många lägger ut bilder på sin matlagning på nätet så gör jag det också och vill samtidigt berätta en restauranghistoria som tecknades av en konstnär som heter/hette Strul. Två herrar med röda näsor sitter på ett shapp. Den ene säger "omeletten var god - den du hade på kavajen.

Skugga av sig själv

Häromdagen sken solen och då lyckades jag fånga min skugga på bild. Har annars aldrig vare sig lyckats med att fånga den eller att springa ifrån den. När jag var yngre och joggade mycket försökte jag med att springa ifrån mig själv och mina eventuella problem och lyckades faktiskt rätt ofta med det konststycket. Att motionera rensar hjärna och hela systemet på något sätt, man mår bra. Nu när man blir äldre och nästan bara promenerar eller cyklar i makligt tempo så har man inte en chans att komma ifrån sina problem. Därmed får man försöka att bli kompis med dom istället på något sätt. Snacka med dom och förlika sig. Bejaka kallas det väl med ett sådant där ord som många använder men inte bejakar, f´låt vet vad det betyder.

Min kusin

På förmiddagen igår, torsdag, fick jag ett mobilt samtal från en mycket kär och mobil föredetta kollega. Vi pratade i 43 minuter. Därefter gav jag mig iväg till min fågelsjö utanför Vallentuna, Angarnsjöängen. Jag har kollat på observationslistorna att man siktat min favorit, havsörnen, där flera dagar i sträck. Jag blir så glad när jag ser havsörn, en mäktig symbol för frihet och kraft. Min dotter tycker att jag är lite fågelfånig, men i somras fick jag ett samtal från henne då hon jobbade som ungdomsledare på ett konfirmandläger i Roslagens skärgård. Hon ringde för att berätta att hon såg två havsörnar och hon tyckte att det var så himla häftigt. Det finns vissa djur som ger en den där upplevelsen. Kom ihåg i början på 80-talet på färjan i den grekiska arkipelagen hur vi fick se ett stim delfiner simma och hoppa vid sidan av båten. Det var också en sådan där känsla som man bara mår bra av. På vägen till sjön grumlades dock känslan betydligt då jag fick nya samtal. Min käre kusin, han är bara 50 år, 3-barnspappa, han har just köpt nytt hus tillsammans med sin nyfunna kvinna, jo jag fick veta att han rasat ihop över skrivbordet på jobbet i hjärtinfarkt. Han ligger nu nedkyld och nedsövd på sjukhuset, ska inte väckas upp förrän på lördag. Fy faen vad fort det kan gå. Man känner hur döden smeker en och sveper förbi. Hans lillebror förlorade sin fru för några veckor sedan i cancer. De här kusinerna är söner till min mammas tvillingsyster. Dom är enäggstvillingar så egentligen kan man säga att vi rent genetiskt har samma mamma och vi kan ju därför egentligen liknas vid halvbröder. Han den äldsta som drabbats av infarkt har jag en mycket nära kontakt med fast han håller på AIK. Under ett antal år har vi haft ett stort antal begravningar i Uppenbarelsekyrkan i Saltis och jag känner att jag börjar få nog. Jag ringde en annan kusin för att föra vidare vad som hänt och hörde mig själv svära att jag vill för faen inte gå på ännu en jävla begravning i den kyrkan. Väl uppe på midsommarberget vid fågelsjön fick själen ro. Jo, han, mitt årsbarn, Ulf Lundell har rätt. Jag trivs bäst i öppna landskap. Närheten till livet och naturen och kanske döden gjode det hela pastoralt. Bestämde mig snart för att det nog inte skulle komma någon havsörn idag, men jag gjorde som den enträgne fiskaren. Jag väntade och väntade men fick inget napp. Hade heller inget flöte att titta på, bara en massa gäss som snattrade som fruntimmer, förlåt Elixa. Verner Vögeli är död sedan några år, men igår stod han och lagade mat i TV. Köttfärssås med charlottenlök, vitlök, purjulök, zucchini, tomat, morot, paprika, rödvin, åh vad gott det blev med ett glas rött. Är det jag som är bra på att laga mat eller är det Verner? Faen vet? Örnen på bilden är tagen av en farbror som ser ut som en fågel. Han kopplade sin kamera till ett teleskop, oj vad dom kan.

Min italienare

Min italienare träffade jag för 5 år sedan i en herrmodebutik i Täby Centrum. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag tänkte aldrig på vad italienaren kostade. När han famnade mig så blev jag alldeles varm av kärlek. Merino-ullen var så vacker, den hade ett fall och jag bestämde mig för att aldrig växa ur den och har ännu inte gjort det. Den var rätt dyr, men den är fortfarande juvlig. Corneliani heter han.

Höst

Nu är det höst och helan skänker tröst. Detta skall uttryckas med en allvarsam och prästelik ton. Det ska låta lite ödesmättat och sorgligt och förvarna om något som är bistert. Ibland kan en sup verkligen lätta på trycket men ta den inte för tidigt på da´n. Den ljusa tiden på dygnet är vacker nog i sig själv och bör betraktas med nykter och trygg känsla. Till råga på allt så har dottern inte gjort en Pudel men väl införskaffat en Jack Russel som heter Rocky. Får väl se om man ska bli husse på nytt, ofrivilligt den här gången. Undrar just hur det ska gå med Tutis, kattrackarn? Jack Russel är förresten inte så långt från Jack Daniels eller?

Blogga om inget

Om jag vore författare skulle jag haft det man kallar för skrivkramp. Kommer inte på något engagerande att skriva om. Ibland märker man att krönikörer på de stora drakarna hamnar i samma situation och krystar fram något oväsentligt om något oväsentligt. Till exempel ett jättelikt gammalt äppelträd. Häromdagen då jag tog en cykelpromenad kom jag ihåg att det utmed rutten en bit från stigen finns en gammal ödetomt, ett hus har funnits där, det ser man helt klart. Rester av murar finns det också. Men eftersom det är skördetid för äpplen nu så steg jag av hojen och gick in på ödetomten och där stod jordens största äppelträd? Det är iallfall ca 8 meter högt, kronan är 10 meter i diameter och stammen är jättegrov. Man kan knappt famna den. Massor av fina äpplen på grenarna och ruttna sådana på marken. Hade cykelväskan på hojen så jag kunde ladda till höstens första äppelpaj. Mums! Gick en bit till mot järnvägen och fann där ett kors som det stod Mulle på. Undrar just ifall Mulle är ett begravet husdjur eller om det är ett minnesmärke över någon som hamnat framför tåget. Jo, det blev en kvarts lite annorlunda upplevelse och tankar om människor som bott där en gång i tiden. Skulle nog göra lite fler sådana där utflykter vid sidan av de invanda vägarna.

Tankar och funderingar i och kring hösten

Det växer en lönn vid min stugknut. Frågan är vem som får ge sig till slut. Blir det lönnen eller huset. Funderar på om jag ska lägga mig i denna förmodade kamp och avgöra till husets fördel, men har bestämt mig för att avvakta. Naturen ska ha sin gång. Jag har en vän, en liten man med stort hjärta som har lärt mig att inte tänka för mycket framåt, att leva i nuet. Han har fungerat som en spegel för min själ och mitt sätt att vara. Under sommaren oroar jag mig för höstens ankomst eftersom jag därefter ser intåget i den kalla, mörka ogästvänliga vintern. Jag lever inte i nuet, utan befinner mig ständigt i framtiden. När jag lyssnar på musik funderar jag på vad jag ska lyssan på härnäst istället för att njuta av den musik jag lyssnar till. När jag talar i telefon funderar jag alltid på hur jag ska avsluta samtalet, säger min vän, som har lyssnat till mitt sätt att tala i telefon. Hur jag liksom höjer tonläget för att markera att nu är det färdigsnackat. Min vän tycker att jag kan uppfattas som oartig och det vill jag ju inte. Det måste ju folk märka - att jag vill sluta att prata med dom. Kommer ihåg en kollega från 80-talet som sade att det verkade som jag var på väg ut ur hennes rum innan jag kommit in, alltid dra vidare, är det så´n jag är?

Min morbror sade att han längtade hem redan innan han reste bort, så tänker jag också, alltså framåt, framåt. Jag har i sommar lärt mig att jag inte lever i nuet och har således börjat lära mig att försöka leva i nuet. Till och med en promenad till sopförrådet kan vara en njutbar upplevelse, framförallt i solnedgången där himlen brinner i rött. Att under en söndagspromenad i naturen som börjar bära höstens färger inte tänka på imorgon måndag utan suga i sig av vad naturen har att bjuda här och nu. När jag och min dotter Josefine en gång såg filmen det 5:e elementet med Bruce Willis, var där en utomgjording som sade med mörk röst "time is not important, life is important!" Den närmaste tiden efter den filmen så använde Josefine många gånger den repliken då hon såg hur hennes pappa otåligt for iväg, åt än det ena åt än det andra hållet. Flydde jag? Flyr jag? Från vaddå? Till vaddå? Jo från nuet till en oro ini framtiden som ju inte finns än! Den gamle romerska filosofen Lucretius uttryckte när han blev äldre att han hade lärt sig att betrakt vansinnet i världen tillbakalutad och med ro. Är det det jag ska lära mig? Ska jag inte engagera mig? Nä det kanske jag inte ska? Jag ska kanske coola ner så att jag inte blir en osalig Don Quijote som slåsss mot sina väderkvarnar. Eller håller jag på att blir gammal? Äldre blir jag men gammal?

Leksaker och höjdpunkter

Nu är det dags att sluta att deppa för att det blir mörkare. En av sommarens höjdpunkter var den rockkonsert som Margareta och Calle arrangerade på "godset" i mitten av augusti. Ett riktigt gubbrockband som dessutom hade skrivit många av sina låtar själv, men jäkla vad det svängde när det drog några Stones- och Springsteenlåtar. Vi i publiken var inbjudna grannar och vänner, ca 60 st som hade med våra picknickkorgar och dryckjom. Till slut stuffade vi på riktigt bra. Bra idé det där med att bjuda in grannarna som ju då inte fick någon anledning att klaga på för hög ljudnivå typ. Vi hade tur på med vädret och konserten avslutades med att ett eld-dansarpar genomförde en häftig show när mörkret hade lägrat sig. Margareta förklarade att nu när ljuset avtar i takt med årstiden så skulle vi se eldarna som ljuset in i mörkret så jag får väl ta det till mig och sluta att deppa. Dagen efter var jag ju trött men mycket lycklig. Det är konstigt vad levande musik kan göra med en. Tänkte tillbaka till 60-talet då vi stod och hängde framför scenen på Allégården i Borås och diggade till Woodpeckers, Chapmen, Palmes, Fabulous Five med sologitarristen Christer "Pilsner" Larsson som jag nyligen fått reda på, inte lever längre, men det gör hans minne. Vila i frid Pilsner. När jag besökte godset häromdagen för att besöka x-svärmor så hittade jag den här hundkojan på gårdsplan. Det visade sig att det är Margaretas nya leksak, det är en diesel och ska dra 0,45 milen. Fick prova och det var lite ovant, men trots den något brummande dieseln var det en del krut i den. Lustigt det där med bilmodet! Att man söker upp gamla modeller och hottar upp designen. Det är väl för att flörta med oss runt de 60 och tydligen lyckas man. Kommer det en ny Amazon så slår jag till, hörde ni Volvo?

Vemodigt farväl till sommaren!

Visst kommer där säkert att bli några fina, soliga och varma dagar även under den närmaste månaden, men på något sätt smyger där i bakgrunden ett vemodets skugga över att sommaren än en gång är i nedan. Det är fortfarande vackert vid badplatsen och kajakpaddlaren matar lugnt på med sina paddeltag. Rönnen påminner både om kräfttid och avundsjuka rävar, men jag undrar över det där vemodet. Hösten kan ju vara en sprakande färggrann årstid med viltgrytor och gott rödvin, sedan gäller det ju bara att vara tillräckligt rik när vi närmar oss jul så att jag har råd att fly till Florida och värmen. Jag tror att det är sommarens frihet som jag uppskattar så mycket, även om jag inte har varit särskilt fri denna sommar. Har bara varit helt ledig i 2 veckor men det är inte den friheten jag menar. Sommaren öppnar dörrar till så mycket även om man jobbar. Man kurar inte som under mörkret. Kom ihåg när jag var 10 kanske, vi tillbringade somrarna på Ingarö, en grannkompis kom en kväll på berget och sa att nästa vecka börjar skolan. Jag hade noll koll men blev genast ledsen över att behöva lämna paradiset på landstället, känner precis likadant nu. En gammal vän och kollega ställde frågan i retur till mig när jag svarat att det var ok. Men hur är det egentligen? Ja det är det jag inte vet och det hänger naturligtvis också en hel del på vad framtiden har i sitt berömda sköte och det har jag inte tagit tag i den här sommaren. Tack Elixa för frågan, jag tror att mycket av vemod och nedstämdhet kan bottna i en oviss framtid, så det är bara att bestämma sig, men den gångna helgen ägnade jag mig åt att suga på sommaren och supa in den känslomässigt. Vad fin den är. Povel Ramel var/är genial. Underbart är kort!

Semesternöje

Ja! Så här kan man också fira sin semester. En dag på det stora varuhuset. Vad gör man inte för de sina? Har dock med åren lärt mig att ta det ganska lugnt, men kan inte förstå varför man har sådana sluttande trotoarer och parkeringsplatser då ju alla med tunglastade vagnar går på kryss om man säger så. Det är också fascinerande med alla människor av olika slag och härkomst har funnit sig till rätta i IKEA:s kultur och organisation. Tog ett bad på vägen hem. Det var skönt!

Ett utdrag ur min svenska sommar

Någr bilder av min egen svenska sommar. Kanske inte bästa kvalitet men de är tagna i högst spontana sammanhang. Tycke att den svenska sommaren blir finare för varje år som går. Att behöv klä sig i heltäckande för att värja sig mot knott i trädgårdsarbetet är fint. Att då helt plötsligt upptäcka en omkringirrande igelkottsunge är ju skoj. Att sedan bege sig till badklippan och spana ut över viken efter eftermiddagsdoppet är en fin avkoppling. Att därefter avsluta kvällen på godset en svensk julikväll när det mörknar gör att man får rys, speciellt som det är Jossis födelsedag.

Regeringen och vaccin!

Har mailat följande insändare till Expressen samt till ministern herself Maria Larsson:

Folkhälsominister Maria Larsson gick i veckan ut med att regeringen - staten inte kommer att ge extra pengar till landstingen vad avser vaccinering av svenska folket mot svininfluensan. Man har genom upphandling av vaccin gjort sin del av uppdraget, något bidrag till landstingen blir det inte tal om. Landstingen har redan svårt att klara sina uppdrag inom nuvarande ramar. Det är ett synnerligen trist förhållningssätt till en fråga som väcker allt större oro runt om i världen. Oavsett om nu detta förhållningssätt bottnar hos statsministern eller finansministern så skall regeringen skapa lugn och trygghet i sådana här mediala krishärdar. Det kostar så lite att skicka ut lugnande signaler, typ "vi i regeringen kommer att garantera att alla resurser ställs till förfogande för att skydda Sveriges befolkning!" När man nu signalerar att det mesta av resurserna ska sättas in på att ta hand om redan insjuknade i stället för att hindra att smittan får fäste, ja då säger man att det blir inga vaccinationer åt alla. Ett mycket tvivelaktigt samhällsekonomiskt förhållningssätt som kommer att kosta mycket mer i slutändan. Tsunamin svepte in utan förvarning. Kaos och kris då var förståelig. Nu har man flera månaders försrprång och börjar käbbla om ekonomiskt och politiskt ansvar i stället för att lösa problemet tillsammans.
Anders Friman i Täby

En av de störste tolkar den störste!

Enjoy it and, just enjoy it! Two of the worlds best entertainers, one composer and multi artist and another composer, performer and multi artist also! Just click the link and listen to a very important message! This is great!

http://www.youtube.com/watch?v=nCpD72b-dfs&feature=related