Lika som bär!

Javisst är dom lika som bär, Vitrysslands diktator Aleksandr Lukasjenko och vår käre Dr Phil. Till saken kan väl nämnas att den ene skulle behöva få lite hjälp av den andre mer än vad den andre skulle behöva få lite hjälp av den ene.

Arktisklimat och politisk härdsmälta

Vad tänkte Göran Persson på då han efter danska påtryckningar lade ner Barsebäck, eller snarare vad tänkte han med? Kanske tänkte han med sin stora bakdel fint uttryckt. Nu får pappersbruk stänga för att man inte har råd att betala det skyhöga elpriset. Som tack för att Persson lade ned Barsebäck så förser danskarna oss med giftiga moln från sina olje- och koleldade kraftverk. En annan fråga jag ställer mig är ifall en Oskarshamsbos liv inte värderas och beaktas med samma vikt som en Köpenhamnares? På en retorikkurs för ca 15 år sedan delades vi in i två lag som skulle argumtentera mot varandra och temat var för och emot kärnkraft. Jag hamnade i för-laget och utgångspunkten var att försvara kärnkraften men jag förordade inte bara det utan för en kraftig utbyggnad i världens jordbävningssäkraste berggrund, den Lappländska. Kylvatten finns där också i älvarna. Dessutom är det hur långt mellan gårdarna som helst så ingen "Köpenhamnsriskfaktor" där inte. Vi föreslog att vi skulle bygga 12 kärnkraftverk eller dubbelt så många, minns inte riktigt. Vi skulle kunna exportera el till övriga Europa och därmed bli rika som troll eller som norrmän. Vårt samhälle blir väldigt skört och bräckligt nu när vi är beroende av omvärlden som tjänar pengar på att vi fryser. Nu slår terrorismen till i Stockholm och var är vårt försvar? Göran du sanerade nog inte Sveriges finanser, du snarare dränerade delar av vår infrastruktur och försvarsförmåga och Alliansen går i dina spår tyvärr. Det blir så kallt på många olika sätt.

Idag fyller lillebror 60

Tänka sig att idag så fyller min lillebror Gunnar 60. Det känns sanslöst att ha en lillebror som är 60 då det säger något om mig och min status. Fast han är yngre än jag så är det mycket han har varit först med. Tex var han i USA redan som 18-åring medans jag fick vänta till 29. Han gifte sig 1980 tror jag medan jag fick vänta till 1987. Han blev pappa som 29-åring med jag blev pappa vid 39. Å andra sidan var jag den första av oss två att skiljas, eller först? Den enda av oss som gjorde det ska det nog heta. Lillebror Gunnar och hans kära Christina firar sina födelsedagar tillsammans i The Big Apple just nu. Stort grattis lillebror och ha det så bra over there!

Det är bögarnas fel......

Som en liten motvikt till senaste tidens parkeringstjafs så kommer här en sanslöst rolig satir från en Dorsin och hans gäng i högform. Det var länge sedan jag skrattade så.

http://svtplay.se/v/2232998/det_ar_bogarnas_fel_-_smakprov_ur_avsnitt_3

Slaget är över!

Idag är det en grå och trist dagen efter på hemmakontoret i Täby Kyrkby. Extrastämman i samfälligheten avseende parkeringsfrågan blev en trist och dyster föreställning där ingen ville kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli mötesordförande och jag avvaktade då jag ju hade lagt fram motionen och ville ha en fri roll. Till slut tog jag ända på mig rollen som mötesordförande då jag ju som sagt dragit igång det hela men det knorrades på en del håll om att jag skulle agera mötesordförande. Redan här började jag ana vart vinden blåste och det var inte min väg. Det verkade som de flesta av de 56 påskrivarna hade stannat hemma. Jag har ingen erfarenhet av den rollen men fick treva mig fram så gott jag kunde. Men det är så typiskt ingen vågade träda fram, eller kliva fram och ta ansvar. Ingen ville bli sekreterare heller tyst, tyst, tyst. Till slut fick jag en av våra trognaste och mest engagerade mötesdeltagare genom åren att agera mötessekreterare, pust, skönt att ha någon vid sin sida. Jag och uppropet förlorade i motionsfrågan, jag kände det på mig och var beredd på det. Och jag tycker att det är OK, nu har frågan avgjorts i den instans där den borde ha avgjorts från början enligt mina åsikter. En av styrelseledamöterna, en mycket god talare förresten, uttryckte myndigt och tvärsäkert hur allvarliga och grova mina anklagelser var och att styrelsen hade handlat helt rätt och enligt alla regler. Hans attityd och tonläge lät som en kritisk förälder som visste allt om hur det var och talade till folk ungefär som styrelsen har gjort till sina medlemmar. Underligt att han kan vara så säker på sin sak tycker jag då man både på Lantmäteriet, Villaägarnas juridiska rådgivning och en professor inom området uttryckt stora tveksamheter om vart gränsen går för styrelsens befogenheter. Hur som helst, nu står vi utan ordförande, och ett antal ledamöter. Ingen ville kliva fram och ta ansvar. Man föreslog mig, men jag hade förlorat och kände att jag inte hade stämmans förtroende så jag avstod. En glädjande nyhet är att jag nu vet att åtminstone en person läser min blogg som citerades under mötet. "Har fått inside information att ordförande uttryckt att förslaget aldrig skulle ha gått igenom i en stämma, därför genomför man förslaget i lönndom", skrev jag i min blogg i slutet av oktober. Kom ju lite plötsligt men tyvärr inte destomindre sant om än i lite dramatiska ordalag. Inte ett ord om parkeringsreglerna nämndes i stämman en vecka innan meddelande kom om dess införande. Dessutom tycker jag att vi grannnar ska kunna tala med varandra om vad som pågår. Transparans finns det något som heter. Styrelsen hade skrivit i sin skrivelse om "vikten att vårda sin styrelse" eller något sån´t. Jag tycker att styrelsen ska vårda sin samfällighet vara öppen mot sina medlemmar. Öppenhet skapar förtroende även om man inte tycker likadant. Nu är stämningen i botten men det positiva är att vi får göra en nystart från grunden. Det känns lite pirrande att folk "därute" tydligen googlar på mitt namn för att få fram info om och från mig. Är det för att hitta svaga punkter och att jag inte har ett fläckfritt förflutet. Undrar vem det är och vad denne person vet? Det är viktigt att påpeka att många uttryckte vid ett flertal tillfällen hur mycket gott den avgående styrelsen har åstadkommit under året, vilket aplåderades flera gånger och jag stämmer in. Min känsla är att man röstade ned mitt förslag för att man ville att avgående styrelsen då skulle gå in igen, men det gjorde dom inte. Som orsak till sin avgång angavs de skarpa formuelingarna i min skrivelse, en mans verk alltså. Jag tycker trots allt att jag har slagits för en sak jag tror på, hade jag inte gjort det och knutit näven i fickan så hade jag förlorat inför mig själv. Jag har också lärt mig att till nästa gång gå lite varligare fram för att få med mig folk i stället för att få dom emot mig och som Reinfeldt sade den senaste omtumlande valnatten. Låt oss sova på saken. Nästa gång ska jag sova på saken innan jag drar igång. Redan på stämman beslutade jag mig för att gå i försoningens tecken och bad om ursäkt till avgående styrelse och stämma för om jag sårat någon och ställt till med besvär. En del aplåderade en del gjorde det inte. Jag säger som kungen, jag vänder blad och går vidare och menar det, men kände mig tvungen att skriva av mig det här. Undrar ifall någon läser?

Sicka jäkla veckor det har varit

Sicka jäkla veckor det har varit vad det gäller i stort sett allting. But a man´s got to do what a man´s got to do. I början av oktober beslutade styrelsen i samfälligheten utan stämmans godkännande att införa striktare parkeringsregler i maskopi med Q-park, ett företag som lever på parkerares misstag och brist på att hålla tider. Triggade igång som en arg 60+are skall göra och gick runt med ett upprop till 231 hushåll om en extrastämma där vi själva skulle få besluta hur vi vill ha det. Vad händer, jag fick ihop tillräckligt många underskrifter så extrastämma blir det. Men vad händer? Jo den snarstuckna och egenmäktiga styrelsen avgår i ett uttalande där den också formulerar rena lögner om mig och en annan granne. Synnerligen ansvarslöst att inte kunna lyssna på sina medlemmars synpunkter. Frågan är ifall vi får ihop till en ny styrelse nu. Det blir alltid dödstyst när frågan om förslag på nya styrelseledamöter väcks. Själv kommer jag väl inte undan heller och jag är beredd att ta mitt ansvar. Om vi inte får in tillräckligt med namn vad händer då? Då får länsstyrelsen kanske utse någon, eller kommer den avgångna styrelsen som är van att "kuppa" att genomföra ett nytt nummer. Säga att dom ställer upp om dom får med sig parkeringsfrågan. Ja det är frågan. Varför lär jag mig aldrig att hålla käften. Att hålla käften borde också många i sossarnas parti göra. Det är flagrant att så många i ett parti som säger sig stå för solidaritet och rättvisa ägnar sig åt knivstick i ryggen och går ut och skriker i media om än den enas och än den andras avgång. Om dom fortsätter att hålla på så här fram till i mars så kommer partiet så småningom inte nå över 4% spärren. Undrar vad som kommer i stället? Å andra sidan, finns det några arbetare kvar i Sverige idag? Vad gäller Kungens så kallade affärer, kaffelickor mm så bryr jag mig inte så mycket. Men vad gäller media så bryr jag mig jättemycket. Camilla Henemark fd känd från bland annat Army of Lovers, nu mera hemlös och utblottad "talar ut" i Expressen. En kvinna i trängande behov av pengar, har hört siffran 200 000, hur trovärdigt är det? Hur estetiskt är det Expressen? Tänk ifall någon i vår styrelse bloggar något om mig? Ve och fasa vad dom skulle kunna hitta på!

Woody Allen, döden, livet, Alla Helgon och sån´t

”Jag är emot döden” uttryckte Woody Allen i en intervju i samband med utgivningen av hans senaste/sista? film Whatever works. Jag är också emot döden och har alltid varit det utom i vissa särskilda fall. Detta satans påfund som lämnar så mycket smärta, tomhet och sorg i sina spår. När jag var i tonåren hoppades jag och gör det fortfarande, att någon, åtminstone en enda människa skulle kunna lura den där jäkla liemannen som kommer där med sin mörka och dystert tragiska uppenbarelse, tyst, smygande omutlig. Men ingen lyckas, inte ens Ingemar Bergman, även om hans ande och livsverk lever i allra högsta grad. Kanske Drottning Elisabeth av England klarar sig, men det ser inte så ut. Ja, jag vet. Döden kommer många gånger som en befrielse för människor som lider smärtsamt i onda sjukdomar och hittills känner jag bara till en person som klarat av att lura döden och det är Fantomen som ju som den vandrande vålnaden har levt i 400 år. Åtminstone säger man så i djungeln. Är jag rädd för döden? Svaret är ju både ja och nej. Det är väl själva döendet jag är rädd för. En gång har jag väl upplevt något som kan likna att dö och det var när jag opererade ryggen. Jag rullades in i operationssalen och tittade rakt upp mot ett starkt ljus, såg 3 maskerade sköterskors huvuden. De presenterade sig och satte en mask över mitt ansikte och bad mig att andas in djupt och då dog jag väl på ett sätt. Lyset släcktes och jag var totalt väck i 2 timmar tror jag. Nema problema. Det var varken läskigt eller smärtsamt . Det gick så fort och så blev ju ryggen bättre, men den måste fortfarande underhållas. Sedan vill man ju dö snyggt och ordnat och inte lämna några problem till efterlevande. Alltså missförstå mig inte nu. Jag funderar inte på att dö men jag tänker oftare med ålderns rätt på den oftare och oftare och så är det Alla Helgons Helg snart. Höst är det också. Alltså det ska vara städat, alla papper ska vara i ordning. Hel och ren vill man vara. Inte dö på nattligt toalettbesök som några i bekantskapskretsen har gjort under de senaste åren. Inte ligga död ensam hemma och bli hittad som ett ruttet lik på toaletten. Nä usch. När jag var ung sa min mamma att jag levde som om varje dag var min sista. När man blir äldre börjar man tänka likadant fast med ett annat perspektiv. R. D. Laing skrev att livet är en sexuellt överförd åkomma och dess dödlighet är 100%. Ja, så är det väl. Gorbatjov fick en gång frågan från en ung flicka som undrade vad meningen med livet är. Gorby svarade att meningen med livet är att födas, lida och dö. En mörk syn att förmedla till en ung flicka tycker jag. Jag tycker att det alltid finns något att leva för, t.ex. kärlek, vänskap, nytt liv, skönhet, spänning, vacker musik, upplevelser, kramar och att få rätt i bråket kring samfällighetens parkeringsproblem. En alkoholist kanske vill överleva tills imorgon för att då vankas det ännu en drink det är också något att leva för även om inte nykterhetsrörelsen tycker så. För min egen del tycker jag att det är spännande att få uppleva åldrandets utveckling och nya perspektiv i tillvaron. Sådana är på g vill jag lova.

Höstpromenad

Efter att ha klarat av förmiddagens telefonsamtal så begav jag mig ut i höstsolen för att genomföra dagens exercispromenad. Bestämde mig för att hälsa på mina x-svärföräldrar där de vilar i varsinn minneslund och gå vår gamla kalvhagspromenad som vi ofta gjorde i början av 90-talet. Det blev en liten nostalgitripp, men först passerade jag "godset" som syns från X-svärmors Gretas minneslund. Man kan till och med se hennes stuga skymta.
Jag pratade en stund med Greta och sade att trots att hon var så liten då hon lämnade oss så är tomrummet efter henne väldigt stort.

Tog mig sedan vidar till kalvhagen. Inga tjurkalvar där nu dom finns på ICA. Tänker på dom två mammorna i Halland som anmälde en 16-årig flicka för att hon har haft sex med deras 14-åriga pojkar. Nu ska hon åtalas. Undrar ifall inte de två mammorna vållar den största skadan vågar jag tänka utan känna till bakgrunden.

När jag kom till Vallentunasjön råkade jag nysa högt och det blev ett j-a liv. En flock alfåglar, tror jag, flaxade iväg. Synd att jag inte upptäckte dom först.

Till sist hälsade jag på x-svärfar Holger. Jo, jag förstår Greta, det är vackrare där hon vilar. Jag pratade lite med Holger också och fyrade av några svordomar på den heliga platsen då jag vet att han gillade att svära.

Från arg ung man ........

.....till en medelålders lite lugnare man till en nu äldre 60+ arg man. Så kan man beskriva min resa under de senaste 25 åren. Häromveckan damp det ned ett meddelande i brevlådan som lät berätta att styrelsen i samfälligheten hade beslutat att införa nya parkeringsregler i samarbete med Q-park utan att ha tagit upp frågan i föreningsstämman några veckor tidigare. Har fått inside information att ordförande uttryckt att förslaget aldrig skulle ha gått igenom i en stämma, därför genomför man förslaget i lönndom. Reglerna innebär att man ska inneha krångliga p-tillstånd som ska placeras synliga i fordon som står på därför avsedd plats. 6-timmars P-skiveplatser ska också ingå. Det blir mycket krångel för dom som har två bilar i familjen och ännu krångligare om vi får gäster och besökare med bilar. Q-park har väl i detta nu våta drömmar om en inkomstrik framtid. För mig själv blir det inte så stora problem då jag innehar garage men varje gång en besökare kommer så får vi ha koll på klocka och eventuellt p-tillstånd. Ja, från att ha varit en rätt lugn medelålders man blev jag helt plötsligt tipptopptunnor rasande då jag såg detta som ett övergrepp i samfällighetens vardagsliv av ett fåtal utvalda. Det här ska vi banne besluta om gemensamt, och visst det kan mycket väl bli så att en stämma hade fattat ett liknande beslut men då skulle det ha känts mer ok. Jag marscherade frustande över till ordföranden som är en kvinna något äldre än jag och framförde mina synpunkter om att detta skulle tas upp i stämma och inte beslutas av en enväldig styrelse. Hon replikerade att styrelsen hade en annan uppfattning. Ja, det var ju klart att det var så. Fick så mycket bränsle och adrenalin att jag gick till mitt hemmakontor och författade en skrivelse som sedan kopierades. Jag gick själv runt och delade ut denna protestskrivelse till 231 fastigheter och upptäckte att det finns många olika sorters konstiga brevlådor. Fick så småningom en hel del stöd i form av svarsbrev och sms. Upptäckte så småningom att ärendet beslutats i styrelsen utan att den varit beslutsför så nu blev jag ännu mer taggad och skrev till styrelsen och anmodade dem att omedelbart ställa in planerna. Men det skiter dom i, dom kör på, så nu ska jag knalla runt och kalla in till upprop om extrastämma. På något sätt känns det befriande att bli argt engagerad av något. Rebellen i mig har vaknat efter många långa år. Hurra!

Lönsam avknoppning

Detta står att läsa i Stockholmstidningens nätupplaga:

http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&nyhetstock=104

"Det hemtjänstföretag som Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsnämnd knoppade av gjorde en vinst på 5,4 miljoner kronor på bara nio månader. – Det är pengar som vi skulle behövt i verksamheten, säger Magnus Dannqvist (S), vice ordförande i Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsnämnd." Verksamheten knoppades av och såldes i och för sig alldeles för billigt. Något som tyvärr har varit alltför vanligt både vad gäller skolor, förksolor och vårdföretag. Men vad jag tycker är intressan är att röreseresultatet blev 5,4 miljoner kronor på 9 månader. Hittills har man inte delat ut några pengar till ägarna, man har fonderat och man tar med sig i verksamheten och jag vill inte ta upp frågan avknoppning och vinster ska tillåtas. Min stilla undran är vad dom där 5, 4 millarna tog vägen då verksamheten drevs i kommunal regi? Om detta är symptomatiskt så måste ju miljardbelopp slukas runt om i Sverige alldeles i onödan.

Mot mörkare tider i flera bemärkelser

I söndags var det dags för den årliga poolövertäckningen i samfälligheten. Ett tecken tydligt som något på vart vi är på väg. Inte enbart negativt då naturen är som vackrast just nu med sina sprakande färger. I år verkar det också som att höstmodet går i lite mer höstfärgsnyanser vilket också lyser upp tillvaron. Nu ser vi fram mot goda höstgrytor, sköna brasor och ett glas rödtjut. Mörkt ser det dock ut när det gäller samhällsklimatet. En domare hoppar av en rättegång efter hot i Malmö. Mörka krafter håller på att ta över i Sverige, även politiskt, vilket skapar ett rättsosäkert läget. Två ungdomar försvunna i Göteborg under gångna lönehelgen, en hittad död, troligen utsatt för brott. 17 åring skjuten i Rinkeby, tre anhållna. De nekar naturligtvis till brott. Alla som anhålls, häktas och döms för brott nekar till detsamma, även om det är helt klart bevisat att dom utfört det. Bröderna i Skåne som dömdes för mordbrand riktat mot konstnären Wilks, nekar fortfarande långt in i sinkabirum. Varför kan man inte stå för sin handling om man nu tycker att man handlat rätt och efter sin övertygelse. Visa lite stolthet och kurage! Fredrik Federley blev sparkad i huvudet. När jag var liten och ung var det fegt att sparkas. Man slogs hederligt, brottning eller boxning enligt vissa regler. Att sparkas var fegt, det gjorde på sin höjd tjejer. Att sparka på en liggande var inte att tänka på. Ja, nej, det ser mörkt ut i samhället. I Florida behöver man inte ägna sig åt att täcka poolen.

En ödmjuk valanalys

Jag tror i grund och botten att det är blockpolitiken som skapat förutsättningar för SD att få så många mandat i riksdagen.

Rickard Engfors skriver mycket träffande i sin blogg :

http://blogg.engfors.se/?p=7674
” Att valet denna gång handlar om att välja mellan två block är egentligen märkligt. Vad man än väljer så får man en massa annat på köpet vare sig man vill eller inte. Röstar man på Miljöpartiet får man Mona som statsminister. Röstar man på Mona slipper man inte Ohly. Röstar man på Ohly så stödjer man en man vars politik inte riktigt fått plats i vänsterblockets gemensamma linje. Själv ska jag rösta borgerligt. Med största sannolikhet kryssar jag för Moderaterna när det väl gäller på söndag. Trots att det innebär att jag lägger min röst på en allians där Göran Hägglund ingår. Det är inte ett dugg lockande. Men det är det enda vettiga alternativet enligt mig.”

Själv valde jag den "ansvarsfulla ekonomiska politiken", som klarat sig bäst i världen genom finanskrisen, framför en ihålig "solidaritetspolitik" som med vänstern i regeringen med alla ofinansierade överbud hade lett käpprätt mot Grekland. Jag tycker att den ansvarsfulla politiken på sikt är mer solidarisk. MP har ju dessutom med sitt käbbel under rösträkningen visat att man inte är ett ansvarstagande parti i en krissituation redan innan rösträkningen är klar. Dom gav ett mycket tydligt besked på hur ett icke ansvarstagande ledarskap ser ut. Att Moderaterna närmat sig mitten lämnar naturligtvis ett utrymme ute på högerflanken. Ett litet exempel är att Moderaterna inte vill röra LAS, ett smart drag, kan tyckas, som ju gör att de röda förlorar ett argument men att andra lite längre åt höger hittar ett. "Tänkte inte på det!" Nu sägs det att även sossarna har förlorat till SD och de kan väl spekuleras i om det är de som har förlorat sina jobb eller känner sig hotade av invandrad arbetskraft, vem vet? Jag tror att sossarna är det parti som har förlorat mest på valsamarbete och blockbildning. Blockbildningen startades på initiativ av Maudan som ju bjöd in till sin badtunna inför förra valet och strategin var ju att äntligen med gemensamma krafter bygga ett valmanifest utan frågor som splittrade enigheten. Kanske togs initiativet för att rädda ett döende Centerparti. Det lyckades och nu trodde Mona och kompani att det var bra att kopiera metoden. Bland annat för att kunna bemöta den ständiga frågan från Alliansen: "Vad händer om de rödgröna får majoritet?" Därför kände man sig tvingade till att bilda ett rödgrönt gemensamt valmanifest. Jag är övertygad om att om Mona istället hade bemött denna situation med att om ni röstar på Socialdemokraterna så får ni detta och detta osv. Det hade hon vunnit på. Allt detta ledde till en tandlös valdebatt där inget parti tog ut svängarna enligt sin egen ideologi utan anpassade sig till en gemensam blockstrategisk sådan. Ibland har någon vågat puttra lite under locket och sticka ut lite, tex som Jan Björklund i försvarsfrågan. Tänkt om han hade varit fri, ja då kunde det bli en mycket stor fråga. Jag tror att svenska folket gillar de riktiga duellerna mellan Moderaterna och Sossarna där kampen mellan social rättvisa och kapitalism ställs på sin spets och där nyanser lyfts fram från de mindre partierna. Tänk en valdebatt där samtliga partier går ut för fullt med vad de tror på och gör allt för att få så många röster som möjligt inom lagens gränser. Därefter bildas en regering på ärliga grunder, inte på smarta. Det ger möjlighet för pendeln att svänga fram och tillbaka och den går aldrig över gränsen. Nu gjorde den det om prognosen står sig.

Tänder, spindlar och val.

Vilken konstig helg. Bet av en tand på fredagskvällen, typiskt. Det gör inget ont i tanden men tungan sargas av den vassa kanten och smärtan drar nu ända ner mot halsen. Bara att bita ihop och vara stark man, inte beklaga sig och invänta tandläkarens telefonsamtal på måndag förmiddag. Har talat in ett meddelande. Sedan räddade jag för femte gången en spindel som förirrat sig ned i mitt badkar och inte kunde komma upp. Den stackars spindeln förstod naturligtvis inte att jag ville rädda honom genom att få honom/henne krypa in i min tandborstsmugg, men till slut lyckades det och nu har jag alltså återförenat fem spindlar till sitt rätta element, min trädgård. Där det visserligen var väldigt blött, men det finns ju tiljor att gömma sig under.

Det var kö in till vallokalen och det är bra. Hoppas att alla röstar. Själv har jag enligt tradition valfrid den här dagen så jag kommer inte att avfyra några nya argument utan ta det lugnt, en promenad och en stänkare.

Alla dessa politiker

Det finns politiker som jag tycker är rent korkade eller så är dom oportunistiska eller enögda. Ibland blir man så trött när man vet att dom mot bättre vetande framför sina desperata argument för än det ena och en det andra, men jag måste ändå berömma alla dessa ministeraspiranter för det enorma lass de dra´r just nu. OK, de må tjäna bra med slantar på detta jobb och deras framtid är tryggad ekonomiskt. Hela sommaren har de varit i hetluften från tidiga morgon till sena kväll, nätterna ägnas åt att smida nya planer med de närmaste. De reser land och rike runt och pratar med folk till höger och vänster, de försakar familjer vänner och ett vanligt liv. För regeringsmedlemmarna gäller det också att resa till Bryssel eller annorstädes för att delta i EU-politiken. Visst är det självvalt, de vet vad de har gett sig in i. Men de visar med sitt arbete att de tar ansvar för Sverige, svenskarna och vår politik även om de inte i alla läger gör det på ett ansvarsfullt sätt. Ett och annat blindstyre har hittat eller snarare hittats in i politikens irrgångar, det må vara hänt men å andra sidan är ju inte engagemanget och trovärdigheten så imponerande på den fronten. Inte blir det någon semester efter valspurt och resultat. Sedan väntar nya nattmanglingar om ministerposter och regeringsförklaring, om extrainsatta partistämmor och eventuella nyval av partiledare. Jag är inte ett dugg avundsjuk, mycket lättare att blogga i lugn och ro.

Livet är bra orättvist och cyniskt

Den är bilden är från VM-finalen mellan Spanien och Holland i somras. Denna stämpling i bröstet ledde inte ens till en varning.

Den här bilden är från Sveriges EM-kval mot San Marino. Mellberg som inte ens träffade sin motståndare fick rött kort. Som sagt fotboll är för viktigt och det är för mycket pengar inblandade för att det ska gå till så här godtyckligt. Alla vet ju också att odugliga Frankrike kvalificerade sig till VM på Irlands bekostnad pga FIFA:s ovilja att göra fotbollen rättvis.

Nu till något betydligt viktigare. Cynismen breder ut sig i den allt hetare valrörelsen. Samtidigt som överbuden haglar från alla håll så vet man att om de rödgröna vinner så förlorar uppåt 5000 - 6000 människor sina jobb då Rut-avdraget ska tas bort. Anledningen: att de "rika och förmögna" är de som tjänar på detta avdrag. De 5000-6000, tjänar inte de på rutavdraget? Hur rika är de? Hur drabbas dessa arbetare om de rödgröna kommer till makten. Jo, de tvingas förmodligen tillbaks till arbetslöshet och svartjobb. Inga pensionsgrundande inkomster längre. Man kan sägas att de offras på ideologins altare. Det handlar om individer inte om statistik. Var och en av dessa många gånger lågutbildade människor ser med oro och ångest fram mot valtugången. Mona kontrar med nya jobb inom vården. Var finns solidariten och empatin? Konjunkturinstitutets undersökning visar att denna reform betalar sig själv. De rödgröna talar om solidaritet och rättvisa men det gäller tydligen inte alla i vårt samhälle. Detta är bara en fråga av många många men nog så talande. Snart ska vi betala skatt för att vi har köpt en fastighet för beskattade och lånade pengar, alltså ren konfiskering, om de rödgröna vinner. I mitt jobb med att hjälpa uppsagda kollektivare till nya jobb så får jag genomgående höra att man hellre fått behålla jobbet än den högre lön som facket pressat fram med bland annat stridsåtgärder. 100000 tals industrijobb har försvunnit från Sverige under de senaste åren. Upp till kamp! En fd kollega påpekar på FB att politikerna käbblar i stället för att ställa de rätta frågorna och följdfrågorna så att budskapet går fram. Jag håller med och tycker att det är en sak som även journalisterna missar. En galen präst i Florida ska bränna koranen vilket man räknar med kommer att sätta eld på hela muslimska världen. Man fruktar ännu mer terror och galenskap. Undrar hur vi skulle reagera här i västvärlden om muslimer börjar bränna bibeln. Vi vet ju hur vi reagera när de bränner våra flaggor. Som Ulf Nilson skriver i Expressen, det är bara en tidsfråga innan det smäller på riktigt och då smäller det på riktigt riktigt. Till slut rekommenderar jag Marcus Birros krönika i Expressen häromdagen. Vilket språk, vilken poesi!
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2126663/marcus-birro-nar-du-ar-som-mest-utsatt-ror-sig-ljuset-langs-uppgjorda-stigar-at-ditt-hall

Zlatan

Fotboll handlar inte om liv och död, det är mycket viktigare än så”

Ovanstående citat är signerat Bill Shankley. En Liverpoollegendar som för alltid kommer att minnas på Anfield Road, i Liverpool. För mig blir fotboll mindre och mindre viktigt samtidigt som livet blir viktigare och viktigare. Jag tror att Zlatan vid sidan av Birgit Nilsson och Björn Borg är den mest kände svensken i världen och visst är han speciell den långe. Nu är han i Sverige och håller presskonferens, en viktig sådan tycker jag. Inte bara för att det är Zlatan utan för det han pratar om och som berör oss alla som finns och verkar runt om på olika arbetsplatser. Han nämner aldrig Barcelonas tränare Pep Guardiolas namn. Han kallar honom för "filosofen". Zlatans första 6 månader i Barcelona var frid och fröjd, så i mars slutade denne Pep att prata med Zlatan, bänka honom utan att ge någon förklaring. Varför bryr jag mig? Jo, för att jag vet att det här är ett allmänt problem på många arbetsplatser. Inkompetenta chefer med för mycket betalt som inte har en aaaning om hur man kommunicerar med och behandlar sina medarbetare. Nu har Zlatan klivit fram och givit den utstötte ett ansikte med flaggan i topp, och genast signalerar ytterligare två Barcaspelare om samma problematik. Anders Svensson var med om det i Southampton där idioten Redknapp styrde och ställde. Lagerbäck snackade aldrig med Anders Svensson och Kim Källström när en plats stod dem emellan. Att sparka på en boll är lätt att snacka det är svårare i fotbollsvärlden.

Inte i valet och kvalet längre.

Det har jag i och för sig inte varit heller. Har rätt så länge varit klar på var jag ska lägga mina tre röster och idag förtidsröstade jag så behöver jag inte bekymra mig om vad jag gör den 19 september längre. Egentligen skulle jag inte alls rösta som jag gör om jag vill tillgodose mina egna trygghetsintressen med utgångspunkt från min situation. Jag borde rösta på dom som ger högst a-kassa (är inte med i någon), högst och längst sjukersättning (vill inte ha men kanske kommer att behöva) och högst pension med minst skatt (ska ju bli pensionär under mandatperioden men jag vägrar att bli det). Min ideologi går på tvärs med min eget trygghetsbehov, eller har jag inte något sådant behov. Tillhör jag den människotypen som vill ta i problemen och utmaningen då den kommer. Ja, jag tror det. Det har hänt några gånger att jag sagt upp mig utan att ha något nytt säkrat, att jag sagt av mig projekt där jag ser att jag inte trivs eller gör ett bra jobb. Jag tror att jag har några månader på mig att ställa in siktet på något nytt kreativt att göra. Jag är innerligt trött på mig själv i det jobb jag nu utför och livet blir som sagt viktigare och viktigare.

Den sista sommardagen 2010?

På grund av en trilskandes rygg så ger jag mig ut på flera motionspromenader om dagen. Att vara stilla och vila är en av de stora fällorna vid sådana här problem, man stelnar till och förtvinar. De ska göra lite ont vilket det gör när man rör på sig och det blir bättre, men för tusan när det small till då jag skulle ut ur bilen igår, ingen lämplig plats för såna som har ryggbesvär. Får väl skaffa en sådan där bil man kliver upp i istället för en sådan där man ska krypa ner i. Under dagens andra promenad passerade jag Prästgårdsängarna i Täby Kyrkby och blev påmind om att det är den sista sommardagen idag. Imorgon är det septemper och höst enligt almenackan även om vädret verkar mer åt sommar i allafall idag. Det är så vackert vid Prästgårdsängarna med himlen med sina dramatiska molnformationer. Sommaren är min vän som jag längtar till under vinter och vår och som jag vemodigt sörger(eller stavas det sörjer? sörja är ju något helt annat) när jag tvingas ta farväl och gå in i hösten som i och för sig kan vara bedövande vacker, men det handlar inte om det. Det handlar om mörker och sorg. Marcus Birro skriver om sorg på ett mycket bra och konkret sätt. Det gäller att bli vän med sin sorg och det har jag svårt för. En älskad vän kan jag ta farväl av utan att känna sorg, vi ska ju snart ses igen, och det ska i och för sig sommaren och jag göra också även om man inte kan vara helt säker, men det är något helt annat, en helt annan dimmension, en fråga om livet. Livet blir viktigare och allvarligare med åldern verkar det som, och kanske vackrare också. Konstigare med när man tvingas betrakta vad som händer i valrörelsen som ju tjuvstartade redan under Almedalsveckan där Gudrun eldade pengar och Littorin lämnade in. Nu antar den rent groteska former med överbud från bägge sidor, men där man från Alliansens sida inser att man måste jobba för att generera skattepengar och där de rödgröna verkar tro att större delen av Sveriges befolkning saknar sunt förnuft, vilket dessvärre kanske är fallet. Sossarnas största misstag är att liera sig med vänstern, sedan borde man anställa någon som kan ekonomi. En Butler i T-banan? Klockorna stannar!

Ordkrig mellan mina favoritbloggar

Nu har det hänt - mina två favoritbloggar har råkat i luven på varandra. Det är Rickard Engfors och Marcus Birro som börjat fightas (jag skrive inte fajtas) om huruvida HBT-rörelsen är omhuldad ellr inte, vilket Marcus påstår. Han brukar ju sticka ut hakan. Min vana trogen försöker jag som alltid att mäkla fred. Med mina kommentarer vill jag få dem att förstå varandra, för jag tycker nog att det ligger en hel del i vad Marcus anser, sedan kan ju orsakerna vara något oklara. Förstår också Rickards indignation och resonemang. Får väl se hur det slutar om det nu gör det.

http://blogg.engfors.se/

http://blogg.passagen.se/marcusbirro/

Sopsortering mm

Idag är det en sådan där riktigt härlig regnig sommardag, ljummen och fuktig. Dagsregnet avlöses av riktiga skurar som trummar mot tak och fönster. Med gott samvete kan man bestämma sig för att göra sådant som man vill och känner för. Man måste inte ut och ta vara på sol och sommar innan hösten kommer. Passade på att röja i tvättstugan där jag också förvarar, tidningar, kartonger, tomglas och burkar(gissa vilken sort) och tog mig en tur till Hagbytippen. Problemet är där att sortera rätt. En pärm med järnklamrar i, är den brännbar eller är den inte brännbar? Jag kallar den här sopsorteringen för yttre sopsortering, den är föhållandevis lätt. Jag ska jämföra den med inre sopsortering, återkommer till den som är betydligt svårare. I alla hem finns det ett system för sopsortering. Man vet vad man ska lägga i soppåsarna under diskbänken. Man vet var man ska lägga gamla batterier, man vet var tidnigarna ska buntas. Burkar, flaskor mm. När jag kommer hem från Hagbytippen och tittar in i tvättstuga så mår jag bra av att se hur fint och städat det ser ut, det inger en känsla av välbehag. Dessutom ska min mamma komma på besök från Borås till helgen, kan det ha varit det som var motorn till detta röjinitiativ? Den inre sopsorteringen lärde jag mig att fundera på i slutet av 90- och början av 00-talet. Det var under en period som jag höll föreläsningar i ämnet "Hur du handskas med besvärliga människor!" Det var seminarier runt hela Sverige som hade allt från 40 upp till 250 deltagare i publiken. Chefer, mellanchefer och tjänstemän. För att plugga in mig lite mer i ämnet så läste jag bland annat Boken om ilska av Theodore Isaac Rubin som skiljer på sund och osund ilska. Den osunda ilskan beror på att vi inte är så bra på vår egen inre sopsortering. Vi är duktiga på att ta hand om våra hushållssopor, åtminstone några av oss, men de inre har vi aldrig lärt oss att ta hand om. Vi tiger, sväljer förtreter, håller god min och travar på men till slut är soptunnan full och vi briserar som en osäkrad handgranat för den minsta lilla skitsak och omgivningen ställer sig oförstående. Eller så kommer det fram i berusat tillstånd. Hur många gåneger har jag inte träffat människor som i berusat tillstånd vill lätta på hjärtat och kanske beklaga sig. Jag brukar, om jag inte själv är berusad, fråga om vi kan prata om det när vi är nyktra. När vi talas vid i nyktert tillstånd är allt så bra så bra och det finns inga problem alls. Jag var nog den som lärde sig mest under dessa seminarier, de var populära och jag fick bra kritik och det är jag fortfarande stolt över. Inte en tråkig stund stod det ofta i utvärderingarna, fast en och annan lämnade också seminariet innan det kommit till slutet. Sådant kan man svälja om man inte sorterar det i rätt påse. Ibland intalade jag mig att det nog var just en besvärlig människa som var ditskickad av chfen för att förhoppningsvis få insikt. Men då är det lätt att ta till försvarsmekanismen flykt som den flyende deltagaren gjorde, eller försvarsmekanismen rationalisering som jag gjorde. Trots min insikt och kunskap i ämnet numera, kommer jag på mig själv med att samla på mig sopor vartefter som gör att jag inte känner mig ok och undrar vad det är för fel, varför jag känner oro och obehag inför situationer och människor. Ibland målar jag till och med upp negativa scenarier utan anledning. En av de intressantaste och roligaste metoderna för denna sopsortering är den som sker omedvetet då man drömmer. Jag har denna sommar då jag varit ledig bestämt mig för att ta det "oerhört" lugnt och inte planera in något, att ta dagen som den kommer för att stressa ner. Jag har märkt att så fort jag får något inplanerat, till och med när jag blir inbjuden till fest, så börjar min stressradar reagera. Jag måste bli trygg i mig själv, jag måste följa min inre röst. Mina drömmar under denna ledighet har varit mycket levande och innehåller en hel del mycket mycket starka uppgörelse med människor som jag känner sedan länge och jag vet innerst inne att det här handlar om osorterade sopor från unga år. När vi idag träffas är allt bra och vi umgås obesvärat och har roligt. Vår kropp och själ är så fascinerande och jag får jobba vidare mot att bli en trygg människa som blir bra på att sortera både utom- och inombords. Lyssnade i regnet på en sommarpratare, Lars Jonsson, fågelskådare och konstnär som ställde sig mycket tvekande till vindkraften som miljövänlig energikälla och att koldioxidutsläppen är så allvarliga. Lite svårt att förklara men lyssna gärna. En massa bra musik också. Det du Maria Wetterstrand. Var inte så tvärsäker! Ödmjukheten kommer med åren. Jag lovar!

Din stund på jorden.....

Igår träffade jag en kär vän som jag lärde känna i slutet på 70-talet. Han var den mannen som fick mig att inse att jag var känslomässigt handikappad, totalt känslomässigt handikappad. Våra samtal på den tiden handlade mycket om relationer, kärlek och förhållningssätt. Vi läste Erika Jong och Älska dig själv av Dyer och liknande. Jag var höger han var vänster. Jag var för kärnkraft han var emot. Vilka högröstade diskussioner vi hade. Han har betytt mycket för mig och mitt förhållningssätt till andra människor. I början av 80-talet drog han till Paris där han bott in sig och blivit fransk medborgare och allt. Varje gång jag har varit och hälsat på i Paris har vi haft våra möten och när han besöker Sverige så har vi också våra möten. I gårdagens möte som skedde på en gungande restaurang vid Riddarfjärden, kom vi in på samtal om livet och döden. Min vän har varit med om en resa i sjukdomens värld som kunde ändat med just döden, men han lyckades vända och kämpa sig till att få livet tillbaka. Vi kom in på uttryck som "Din stund på jorden". Vilken titel! Vilhelm Moberg förstås. Min vän tycker om texten i "Jag vill tacka livet". Vi kom så småningom på att det är Violeta Parra, Chilensk diktare och sångare som skrev den sången och sjöng för sin dotter en gång några dagar före det att hon tog sitt liv 1967. Vi samtalade om döden och om tillåtelsen att visa sorg och att man är ledsen. Att inte alltid hålla upp en fasad. Jag berättade om mina svårigheter att vistas i sta´n med mycket folk och trängsel vilket gjorde det lättare att förklara att jag så småningom var redo för uppbrott och ville bege mig hem till mitt trygga hem. Det blev ett långt farväl, vi lyckades inte att slita oss från varandra där på parkeringsplatsen utan tog hela tiden upp nya trådar för att förlänga mötet. Väl hemma läste jag mycket träffande Marcus Birros krönika i Expressen med rubriken "Vi är hundratals som lär oss att ljuga fram ett leende" läs den!
http://www.expressen.se/kronikorer/1.2078341/marcus-birro-vi-ar-hundratals-som-lar-oss-att-ljuga-fram-ett-leende

Visst ja, igår blev det en aning förkortad motionsrunda på cykeln. Förkortad för att hinna med dagens fina och viktiga möte som följts upp av några sms. En del människor bara sätter igång något hos mig som gör att jag tänker större och meningsfullare. Tack min vän! Nu ut på dagens motionsrunda i sommarregn. Det är rätt så skönt det med.

Täby Kyrkby festplats dansbana

På den här platsen låg för fram till 2 år sedan dansbanan på Täby Kyrkby festplats. Det var en fin gammal dansbana uppförd 1937, med tak, räcke och allt och en scen för orkestern. Den fick stå där i 70 år ända tills några välartade ungdomar här i Kyrkbyn tyckte att det kunde vara kul att göra en brasa av den. Ja man ser ju på bilden vad som finns kvar. Ett kulturminne förstörd på några minuter. Vad jag undrar över är vad det är som är så roligt och fascinerande att elda upp det som några entusiaster ägnat mycket tid och möda åt att bygga och underhålla. Lika lite som jag förstår varför ungdomarna i Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen eldar upp sina grannars bilar och kastar sten mot ambulanspersonal när den ska rädda deras grannar. Dom säger att det är en protest mot polisen. Mycket underlig logik. Hörde på nyheterna att elpriserna väntas stiga i höst. Förvånad? Man skyller denna gång på att vattenmagasinen bara är fyllda till 60% och att några kärnreaktorer ska stängas av. El måste importeras. Fin planering. Sabla Göran Persson som gjorde som danskarna ville och lade ned Barsebäck utan att först förhandla bort danskens smutsiga kolkraft som blåser in över oss. Persson var/är en riktig självgod och pompös pamp som ansåg sig ha sanerat Sveriges finanser. Jag tycker snarare att han dränerade och demonterade mycket av Sveriges strukturer som fungerade rätt så bra. Bland annat kommunaliseringen av skolorna och införande av den grundlagsstridiga kommunala utjämningsskatten. Ush och fy för förre förrädaren Persson. "Dansbanan" ja, den gick jag förbi på dagens raska promenad som varade i 55 minuter. Svettigt blev det och därför belönade jag mig själv med ett dopp i poolen.

Än så länge håller det!

Idag avverkade jag 50 minuter på cykel i skogen. Vackert och jobbigt i uppförsbackarna men bra för flås och cirkulation. Tänkte aldrig på hur viktigt det är med cirkulationen när jag var ung. Nu håller vi tummarna för att Elfsborg står upp mot Örebro ikväll.

Personligt kontrakt

Idag när jag besteg min våg så bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag har ingen lust att göra avkall på livets goda vid den här årstiden så det finns bara en lösning. Ut och motionera och max en timmer framför laptopen om da´n. Jag har varit oerhört lat och orörlig den gångna säsongen. Sittande i bilen, sittander framför datorn och sittande i möten med mina klienter och projektdeltagare. Begav mig ut på en rask promenad i en timme och bestämde mig under denna att jag skall göra en sådan varje dag. Det är mitt personliga kontrakt. Jag kommer för att sätta press på mig själv genom att lova att lämna synliga bevis här varje dag så att alla:-) jag menar eventuella läsare kan skrika till om jag uteblir med sådana om det är någon som är intresserad. Under morgonens promenad som skedde i ett nyberegnat landskap, passerade jag först en öde golfbana, alla spelare är väl på Brohof och spanar in Scandinavian Masters, sedan en mycket vacker och ångande skog och en massa vattenpölar. Nu ska jag bege mig ut till vackra Ingarö för att fira min kusins 65 årsdag. Jag kom ihåg när hon fyllde 10 typ, då var jag 6. Hon ser fortfarande likadan ut. Kommer att träffa en del andra trevliga kusiner. Vi har alltid trevligt vid de sällsynta tillfällen vi möts. Hörde just på nyheterna att en flicka i Göteborg har våldtagits av 3 fotbollsspelare i Gothia cup. Satans idioter. Har varit en hel del strul i den turneringen det här året. Det går utför med Sverige. Undrar varför? Nu gäller det att se till att det inte går utför för herr Friman, så kontraktet måste hållas. Funderar allvarligt på att göra ett break från nuvarande arbetet. Behöver inspiration och förnyelse och lite bättre betalt. Ett nytt liv kanske. Ska bli spännande att se om jag kan få mig själv att fatta lika bra beslut som jag lyckas få mina klienter och projektdeltagare att fatta.

Stressdoktorn

Jag är numera en mycket fridfull man, tror jag. Åtminstone när det gäller livets trivialiteter. När jag blir varse stora orättvisor och kränkningar kan jag bli heligt förbannad(klyscha - jag vet) men alltså inte då det gäller små grejer som att kivas i trafiken och hinna först. Där släpper jag gärna med en generös gest och ett leende förbi dom idioter som har så himla bråttom. Tiden i bilen har blivit kvalitetstid för mig, lyssna på radio, njuta av naturen osv. Den enda gång jag blir irriterad där är när någon åsna vid ratten med hundratals hästar under huven tycker att det är lämpligt att ligga 5 meter bakom mig i 100 knyck. Då brukar jag sakta ner och blinka med bromslyktorna och det kan hjälpa. Jag irriterar mig sällan på korkade och dumma människor, vare sig det gäller jobb eller på andra ställen. Att irritera sig på andra är ju att bestraffa sig själv för andras synder tänker jag. Idag rubbades dock mitt lugn för en trivialitet då jag kollade på TV4:s nyhetsmorgon som hade en stressdoktor på besök för att besvara tittarnas frågor. En kvinna hade mailat och beklagat sig över att hennes man bara ville vara på semestern, åka ut till sommarstugan och läsa i hängmattan och för övrigt ingenting. Hon var så frustrerad för hon kunde inte göra ingenting. Hon måste ha att göra hela tiden och det är väl inget fel med det men varför maila till doktorn om det. Varför gör hon inte det hon själv vill. Låt gubben hänga i mattan och dra iväg på det du själv vill göra. Min radar säger mig att hon är ett sådant där fruntimmer som inte är nöjd förrän båda gör som hon vill. Undrar varför jag blev så irriterad?

Mina kinesiska grannar

Idag har min kinesiska grannar storröjardag. Hela tomten full med grejer. Dom är jättefina grannar. Vänliga, trevliga och glada. De har två söner som är 8 och 2. Förra året började åttaåringen att öva på pianot. Det var en mycket entonig övning men jag beslöt mig för att inte störas av klinkandet. Nu strömmar ljuv musik ut ur huset framåt aftonen. Det är Våren av Grieg, Svansjön av Tjajkowski hur han nu stavas, det är Mozart, något som jag inte vet. Visst finns det en bit att gå och mycket att öva på. Ibland låter det riktigt bra. Man kan säga att jag har investerat i detta välljud med att lyssna på det entoniga övandet. Jag har berömt honom när föräldrarna lyssnade och han bockade artigt och tackade. Föräldrarna undrade oroligt om det störde, och det gjorde det inte, försäkrade jag. Tänk, kanske är han en blivande Lang Lang och jag har fått vara med från början. Ja, semestertorka även i bloggvärlden.

Sommarreflektioner

Tusingen vad jag tänker på livet just nu. Även döden. Har under sedan slutet av maj deltagit med liv och lust i en bröllopsfest, 2 studentkalas, en fest typ "vi som älskade varandra så" samt min dotters Josefine 22 årskalas(det är för henne vi flaggar och solen skiner som vanligt från en vacker klarblå himmel den 16 juli). Kom under denna fest underfund med att jag inte kunde höra syrsor. Ungdomarna kunde höra men jag hörde bara min tinitus. Zarah Leander sjöng en gång: Jag kan inte längre höra syrsor det är trist men det är en överkomlig brist Syrsans sång är inte någon oersättlig sång men ändå jag minns en gång. OK jag får väl nöja mig med att minnas. Tack Josefine för att du finns. Jag älskar dig! "Vi som älskade varandra så mycket" är en film av Ettore Scola som beskriver hur gamla vänner möts många år senare efter andra världskriget. Det gjorde också jag, Peter, Mikael, Lasse och Lena och Peters fru Judy(men hon var inte med 1965 då vi började träffas och härja och vi var inte med om något världskrig). Det är så roligt och innerligt när gamla vänner träffas och startar där man avslutade för många år sedan. Det bara sitter där och är så varmt. Jag har några saker som jag är sur på, och det är dels den "efter bad bild" som jag la´in på fejan igår. Jag ser ut som ett riktigt vrak, dagen efter som jag var. Funderade på att ta bort den men beslutade mig för att stå för den jag är. Faktum är att jag facebookade direkt från badplatsen med min rätt så nya smartphone och där på den lilla bilden i ljuset kunde jag inte se hur hemsk jag såg ut, men det gjorde jag hemma på datorn när kortet hade fullskala. Den andra jag är sur på är Marcus Birro, min favoritpoet, krönikör, författare, you name it. Han anser att golf inte är en sport och om det nu är det så är det en sport för överklassen eller för dom som vill låtsas att dom är överklass. Enligt wikipedia är golf en sport. För mig är golf en djävulusisk sport, som slår det mesta när det gäller koncentration, teknik, bollkänsla och mental styrka som träning. Så det så Marcus. Jag utmanar dig härmed i golf om du törs. Apropos fester så har jag nu förstått att jag har en ny roll. Ungdomen tar över och jag är detroniserad. Förr tog jag initiativ, för förgrundsfigur, ledde dialog och var en allmänn lustigkurre. Nu har ungdomen, dvs de som är från 20 och upp till 40(känn på det - ungdom) över och sätter agendan. Dom vet bäst och dom älskar varandra och kanske mig lite också. Det är rätt mysigt att sitta där och lyssna på hur språk och konvenanser utvecklas. Fast ibland lyckas även jag locka fram glada skratt.
Leif GW som skriver om Littorinaffären uttrycker träffande det så här: Sant eller falskt, skit samma, och att han skulle ha lyckats tiga om en sådan anmälan kan ni bar glömma. Bajskorvar av den här digniteten är som målsökande robotar när det gäller att snabbt hitta fram till rätt fläkt." Å jag som just köpt en ny fläkt som jag har döpt till "mitt fan". Min bror Gunnar messade och undrade varför jag lade ner så mycket möda på att blogga om Littorin om jag inte brydde mig om honom. Det är inte Littorin jag bryr mig om, det är den publicistiska kuppen. Den stinker. Jag gillar Leif GW. Läser i samma tidning, Expressen alltså, att den sagolikt vackra Catherine Zeta-Jones och hennes man Michael Douglas gör Stockholm under sin förlängda smekmånad(tioårsjubileum). De kramas i vita badrockar på en Grand Hotell balkong(In hoc signo vinces). Det ser mysigt ut. Vad stolt man blir över sin vackra huvudstad. Min kära mamma messade och tackade för skjutsen till centralstation. Men mamma det var ju inte jag, det var min bror. Ni var i Borås, jag är i Täby:-)

Littorinaffären - en journalistisk kupp

Jag har ingen aaaaning om Sven - Otto Littorin har gjort något eller inte. Jag är inte intresserad som jag skrivit förut. När nu en dryg vecka har gått efter hans avgång så börjar man ana en av de största jounalistiska kupperna någonsin. Tänk att Aftonbladet kanske rent utav hyrt en kvinna för att utgöra sig för att vara prostituerad, försett henne med data och uppgifter om Littorins gamla mobilnummer etc. En redan hårt pressad Littorin konfronteras med uppgifterna och förstår att allt är kört, även om han inte har gjort något, han tog sitt pick och pack. Sedan dess har Aftonbladet kört 5 ledare i ärendet och de skrivande och skrikande kärringarna Helle Klein och Lena Melin spekulerar i vad regeringen vet och inte vet, hur länge dom vetat eller inte, man skriver spaltkilometer om något som man kanske själv skapat. Lotta Gröning i Expressen av alla tidningar, börjar lista hur många brottslingar som varit ministrar eller kanske är det fortfarande i den nuvarande regeringen. Hon syftar bland annat på Lundin Oil, Bildt och folkmord. Expressens ledare idag beskriver att Aftonbladets ledarsida har fungerat som den lojala torped åt Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin som man vanligen är. Fullständigt fixerad vid Littorin har man sprutat ut insinuanta angrepp och tvärsäkert agerat domstol. Förmodligen behöver sossarna den här hjälpen om det inte råkar bli en björntjänst. Men det vore ju schysstare att ägna sig åt politik än åt sådant här scoopsökeri. Mona Sahlin talar om solidaritet. På vilket sätt är detta solidaritet? Vem är solidarisk? Varför ska man gå till val på solidaritet? Solidaritet existerar inte i det svenska samhället idag. Samhället drivs av särintressen där var och en ser till sitt. Solidaritet är bullshit. Jag ger mig inte in i det politiska nu utan konstaterar att det är tabloiderna som sätter agendan som är mycket cynisk.

Mitt nya fan

Mitt nya fan ska gör min natt uhärdig. Tänk att ha en alldeles egen fan. 5 butiker tog det o Rusta vann:-) Ska dock stå på behörigt avstånd från sängen, ett fan får inte komma för nära.

Förvrängd framtid?

Ja, så har även jag utsatts för sommarens farsot och gissel och fotograferats med en iphone utrustad med det där fruktansvärda förvandlingsnumret där man ser ut som en amerikansk supersize me modell. Men kanske är det nyttigt att se sig själv så där. Kanske jag kan ta tag i vissa saker i mitt liv för att undvika att detta ska bli en "efter bild". Jag har kommit på mig själv med att göra saker jag vet att jag inte borde göra och att jag inte gör saker som jag borde göra. Varför är det så? - känner mig som en rompnisse "vofför gör jag på dette viset?". Har också under den gångna veckan funderat på Littorinaffären och dess turer. Sakfrågan är för mig inte så intressant. Vad Littorin och andra sysslar med i sitt privatliv är inte det minsta intressant politiskt sätt, tycker jag. Hade all smutsig byk rotats fram så hade vi inte haft en politiker eller stor företagsledare här i Sverige. Har förundrats över Aftonbladets Helle Kleins(vedervärdig som journalist) och Lena Melins ledare och krönikor där man ifrågasätter Littorin, Reinfeldts och Schlingmans och regeringens agerande i denna "Aftonbladsaffär"! De blåser upp jättelika spekulationer om vad man vetat och hur länge och om man har mörkat. Alla dessa skriverier baseras på uppgifter från en anonym prostituerad som säkert honorerats av Aftonbladet. Hur trovärdigt är det? Jag förstår S -O Littorin om han drar sig tillbaka, oavsett vad som hänt eller inte. Han och familjen kommer säkert att med lite hjäp kunna läka sina sår så småningom.

Konstig politik - vad vill man?

Läste i en av mina favoritbloggares, Rickard Engfors blogg att han liknade Almedalsveckan som en auktion där högstbjudande vinner röstarnas röster. Vad än Alliansen lovar kommer de Rödgröna att bjuda 12 miljarder mer till en vad de kallar välfärdsstat. V har till och med idag kallat sig välfärdspartiet. Faen trot. Det är ungefär som när vi var små barn och sa, jag är 1000 ggr bättre än vad du kan säga. Under vintern har jag jobbat med uppsagda arbetare på ett bruk någonstans i Sverige. Under löneförhandlingarna så gick facket ut hårt, hårdare än alla andra fackföreningar och krävd mer över 5 % och började strejka på olika bruk i olika omfattning. Till slut gav arbetsgivarna upp och det skrevs avtal. Jag var orolig för att det skulle bli mer uppsägningar och för två veckor sedan kom nyheten att 150 pers ytterligare varslades från det aktuella bruket, som ju inte annars kan hålla konkurrenskraftiga priser. Suck! Är det värt att offra sina medlemmars jobb i enslig bygd för lite mer kosing. Vem vinner? Vem förlorar? Det har varit varmt, runt 30 i Östra Svealand och jag är ledig, har röjt i garderober och har besökt favoritbadplatsen några gånger och tagit några ljuvligt sköna simturer.

Midsommar solitär!

I år firar jag midsommar i ensamhet. Inget konstigt i det. Jag älskar att umgås med mig själv, sitta på min lilla terraza i trädgården och titta upp mot tornseglarnas flykt. Dessutom är det ju en del häftiga fotbollsmatcher på g och dem följer jag gärna från min lilla uteplats. Håller dessutom på att plugga in mig på min nya så kallade smartphone eller iphone eller vad det nu heter och det är ett bryderi för knoppen. Imorgon ska det grillas t-bonesteak tillsammans med Job och Rune, det ska bli trevligt. Jossis är på konfirmationscamp i Karlberg som ledare för 6:e året i rad vid Björkö och jag är glad för att Danmark åkte ut ur VM. Danskjävlarna som spöade oss i Sverige där vi fick en massa regelrätta mål bordömda. Fy! Förlåt Jensi, jag gillar dig ändå även om du råkar ha danskt ursprung :-)

Årets längsta dag

Idag gick solen upp 03.22 i Stockholm och stannar kvar på himmlen till klockan 22.11 ikväll. Fanktastiskt - ska tänka på det när det är mörkt i december nästa gång. Ska också försöka se fram mot en fin och svensk sommar och undvika tänket att vi går mot mörkare tider.

Så gick det med min VM-bojkott

Jag hade bestämt mig för att jag skulle bojkotta fotbolls-VM denna gång. Anledningen till det var att jag var sur för att Sverige inte är kvalificerat. Hade ingen lust att titta på alla världens lag spela fotboll utan vår nationalelva. En bidragande orsak är också att Beck som slitit av hälsenan inte kan spela för England som jag skulle kunna tänka mig att hålla på lite grand. Att överhuvudtaget se skymten av Danmark som snuvade oss på kvalplatsen, ja bara tanken får mig att må illa. Egentligen var det inte Danmark som snuvade oss. Det var domaren i sista matchen som dömde bort regelrätta svenska mål, det var Lagerbäcks som inte vågade satsa på nya kreativa spelare, inte på äldre hellre, Chippen tex. Hamrén har fattat vad han går för. Albanien på bortaplan ska bara slås, att spela oavgjort mot dom måste bero på ett systemfel. Jag tycker att Lagerbäck får oförtjänt beröm för att Sverige nått så många slutspel. Med rätt känsla för spelarnas förmåga och att pröva nytt så hade resultatet varit ännu bättre och vi hade varit med i årets VM också. Vi har alltid kunna störa nationer som Italien, Spanien, Frankrie och England till och med Argentina. Undantag är ju Tyskland och som synes hart när unmöglich. Ett exempel på det fantasilösa tänket är den gamla trista mediakampen om vem som skulle spela, Anders Svensson ellr Kim Källström. Han skulle naturligtvis ha låtit bägge två spela och skippat sidleds-Daniel. Göteborgsfalangens expertkommentatorer och alla djurgårdare höll på Källström och de som begrep sig på fotboll, tex Hasse Backe tyckte att man ska välja spelare efter strategi och taktik. Mycket klokt och vist, åtminstone på pappret. Ok nu har jag berättat varför jag är sur och vill bojkotta fotbolls -VM. Det är liksom att Allsvenskan spelas utan IFK Norrköping och Bajen, vatusan två självklara allsvenska lag av traditionen. Mjällby? Trelleborg? va? Igår när jag kom hem från idogt arbete slog jag vanemässigt på radion i köket och där var den, VM-fotbollen, det lät spännande, det väsnades förfärligt, 80 000 blåste i sina vuvuzelas, hur orkar dom? hur är man funtad när man blåser i ett horn i timmar i sträck? Kunde inte motstå att kolla lite på tv, det verkade ju full fart, spännande och med många målchanser. Ja så gick det som det gick, där satt jag med ölen och fick snart se ett av de som kommer att bli VM-s snyggaste mål, vilken strut i språnget av Tshabalala! Men rättvist ändå med oavgjort. Sedan blev det Uruguay-Frankrike - lite gäspigt men en hel del finlir emellanåt. Idag blir det först IK Frej - IFK Sundsvall i div 2 på Vikingavallen, sedan blir det Argentina - Nigeria där jag hoppas på Messis Argentina så att mitt resonemang ovan bekräftas. Ikväll blir det England - USA den kan man ju inte missa. Det är många som tippar vem som kommer att vinna detta VM. Jag måste säga att jag avstår att tippa. Nästan vilket lag som helst som har en bra formkurva kan vinna, men allra helst hade jag velat ha Sverige med. Min bojkott är numera upphävd. Snart får jag väl FIFA på mig för att jag har snott deras boll som säkert är ett skyddat varumärke. Om dom hör av sig får dom med mig att göra. Jag kommer att kräva ett rättvist kvalificeringssystem till VM så att det bästa lagen kommer med och till dom bästa lagen hör Sverige. Nu dra´r jag till spelhålan och spelar på V75.

Äntligen sommar på riktigt - färskpotatisen är här

I lördags var jag på grandiost och roligt bröllop med en massa trevliga människor. Det var Josefines bror Niklas som förde sin Annika till altaret utan någon som helst kunglig hjälp och han klarade av det jättefint. På lunchen bjöds på grandios mat från havet, bland annat havsaborre, och tänka sig att det bjöds på färskpotatis vilket betyder att sommaren nu äntligen är här. Färskpotatis är efter vinterns trista och tråkigt smaklösa potatis, en av de godaste primörer man kan tänka sig. Det bjöds på en annan primör också, sparris, namnam. Champagen och goda viner tillsammans med att gästerna var så unga, glada och trevliga gör att jag känner en sådan där inneboende glädje och ro i själen. Man blir nog något föryngrad själv, faen tro´t!

Ungdomar är härliga. Med ungdomar menar jag idag dom som är upp till ca 45 år typ. En stolt pappa poserar med sin vackra dotter Josefine som höll ett jättefint tal till sin bror. Ser att jag knutit slipsen för kort, den sitter som en haklapp. Ett annat tecken på att sommaren är här är att min älskade syrén blommar. Vad som är tråkigt är att det nu är dags att skära ned den då den snart ser grotesk ut med sina långa stammar med blommor längst upp, den måste föryngras och få börja om nedifrån. Grannen blir nog nöjd när jag gör det då hon tycker att den skuggar hennes tomt.

Jag är med i Mats Olssons söndagskrönika

Nästan varje söndag året runt läser jag Mats Olssons krönika som utgår från sportens värd men ändå handlar om allt möjligt och omöjligt. I söndags hittar jag mitt egna bidrag som handlar om fisar. Det var så att Mats för några veckor sedan ondgjorde sig över män som fiser i trängseln vid konserter som han ju ofta går på. Jag mailade mina reflektioner i det stinkande ämnet och se, han gillade det tydligen. Krönikan avslutas med en spalt som heter till sist där han rapsodiskt huller om buller framför sina reflektioner:

TILL SIST...
Två matcher på en vecka för Jonstorp i division 6 nordvästra Skåne A. Först en gruvlig förlust borta mot Allerum med 6- 0, där Mathias Månsson fick ställa sig i mål när målvakten Richard Jansson blev skadad, och i torsdags en ny rälig förlust, borta mot Bjuvstorp 4- 1, när Henrik Månsson gjorde Jonstorps mål.
Nästa match: det tuffa derbyt borta mot Brunnby på tisdag klockan 19.
Det är bara i superettan man kommer undan med en mohikanfrisyr som den Petru
Racu har i IFK Norrköping.

Anders Friman i Täby mejlar: "Män som fiser i trängsel vid konserter är illa, men vad tycker du om kvinnor som fiser i trängsel vid konserter? Eller gör dom inte det? Eller smygfiser dom? Stod vid delikatessdisken i Täby centrum och hade en familj, mamma, pappa och dotter i lagom höjd, framför mig. Dottern sa plötsligt högt:
- Mamma du luktar fis!- Nej, jag luktar inte fisk, svarade mamman.
- Jag sa inte fisk, mamma, jag sa fis!"

Fast i och för sig: Mjällbys Robin Cederberg spelar med hårtofs i allsvenskan.
Många är rädda för clowner, själv tycker jag Dressman-männen är obehagliga.
Däremot är Juan Robledos polisonger inte att leka med.Det bara slog mig: det var 90000 på Camp Nou när Barcelona tog hem La Liga. 90000. Och inte en enda sprang in på planen. Det är nog bara i Sverige vi uppmuntrar fyllskallar och pöbelbeteende på arenorna.
Per mejlar: "Mats, håller med om skillnaderna Stanley Cup vs VM. Vad kul att det är två lag kvar från 'The original six'. På den tiden hade varje lag tjugo spelare i sin 'roster', det fanns alltså totalt 120 NHL-spelare. Hur många finns det idag?"
Uran? Jag trodde det hette Iran.
AIK vill inte ha Miran Burgic, och i sin sista match för klubben gör Burgic förstås tre mål. Det är sånt som kallas ödets ironi.
Å andra sidan borde Iran heta Persien.
Lider med Rasmus Elm.
Ni har fram till den 29 maj på er att se en fantastisk utställning bilder av den legendariske Expressen-fotografen Jan Delden. Bilderna hänger på Studio Bergamott på Södra Agnegatan 26 på Kungsholmen i Stockholm. På torsdag kväll kan ni dessutom träffa Delden och höra honom prata om bilderna.
Matson mejlar bärlik: Diego Forlán=Michael Bolton.
Man säger att klackarna är viktiga i svensk fotboll och det bevisade René Makondele och Rasmus Jönsson när HIF gjorde 3- 0 på Hammarby TFF i cupen.
Det är inte det bästa Lynda La Plante har gjort men "Kommissarie Anna Travis", måndagar i TV4, är rätt okej.
Emir Bajrami i A-landslaget var på tiden.Floyd Landis: sent ska syndarn vakna.
Alltid härligt att se hur alla allsvenska klubbar satsar stenhårt på cupen i år igen.
Mycket roliga rapporter från Nigeria på Patrick Ekwalls blogg på fotbollskanalen.se.
Hammarbys ledning var nog de enda som inte begrep att AEG bara var ute efter
att få driva arenorna i Globen-området i Stockholm.
Med tanke på tryckfrihetsdebatten: lite konstigt att ingen tog upp terroristen Abdullah al-Qahtanis dödshot mot det danska fotbollslandslaget inför matchen Danmark- Holland i VM den 14 juni.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

* Ballacks skada ger Tyskland fler belackare?
* Barca såg om sitt hus, Villa klar i onsdags.
* Alvén tar elvan i hampan för att bli bättre på gräs.
* Boateng räknas som orm i Tyskland nu.



Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se

Publicerat 23 maj 2010 Uppdaterad 23 maj 2010

Förlåt Expressen för att jag på ett hederligt sätt har stulit ert material i form av text och bild men å andra sidan så blir det ju fler läsare för er på det här sättet tror jag.

Tornseglarspaning

Dom ska bara komma idag - tornseglarna - de märkliga svalfåglarna som flyttar mellan Täby Kyrkby och Västafrika. Dom brukar visa sig den 22 maj år från år och jag har stannat hemma på altanen och sitter och spanar mot himlen för att helt plötsligt få se dem och höra deras höga kvitter när de seglar fram i ilfart, det skänker glädje. De lär sova uppe på 2 kilometers höjd i svävande tillstånd. Vore häftigt att testa det, med vingar alltså. I mitten på augusti lämnar dom oss igen, helt plötsligt är det tomt på tornseglare. Märkligt att dom är så punktliga men dom betyder sommar för mig.

Till Bosses minne

Bosse som blev 58, låt oss kalla honom så, och jag träffades för första gången i januari. Bosse var uppsagd från sitt jobb som han har haft i 28 år, inte för att han hade gjort ett dåligt jobb, arbetsuppgifterna har försvunnit och flyttat till annan ort. Han har jobbat med disk och rengöring och har varit en lojal och plikttrogen medarbetare. Jag förstod i vårt första och enda möte att Bosse var speciell på många sätt. Han var definitivt inte social, ville inte ha någon ögonkontakt, pratade kortfattat och med låg röst. Men där lyste igenom en fin humor, en glimt och jättemycket kunskap. Han lär ha tillbringat några timmar på biblioteket varje dag där han läst tidningar i mängder. Han levde ensam, hade gjort lumpen en gång i tiden i flottan. Han lär ha varit en hejare på att satsa rätt på börsen och satt på en förmögenhet tror man, några vet nog. Han hade några som han stod nära på jobbet och de fick kanske veta. Han hoppades på att hitta ett nytt jobb för att pensionera sig vid 61. Själv var jag orolig för att han skulle få det svårt att fixa ett nytt jobb utan hjälp och Bosse höll sig undan och undvek den bistra verkligheten som jobbsökeri innebär i den bistra och lite absurda tillvaron. Jag försökte med hjälp av arbetskamrater och fack få honom att komma på besök, han hade ingen mobil eller epostadress som de flesta andra. När jag kom till jobbet idag fick jag reda på att Bosse är död. Han kom inte till jobbet i förra veckan. Chefen och en annan medarbetare åkte hem till honom och fann honom i hans säng. Han levde ensam, han dog ensam, han var rädd att ingen ville ha honom, det hann han förklara för mig då vi träffades.